Knylan: Jag tycker inte att det är så konstigt att intresset försvinner i takt med att "allt" som rör TIK blir sämre och sämre. Även om jag tycker att en hel del ger upp alldeles för lätt...
Jag känner själv att intresset avtar allt mer ju sämre det går. Att säsong efter säsong ligga i botten och slåss (oavsett serie) tär på psyket. Tänker man sen på vilket lag vi eventuellt kan/får ställa upp med nästa säsong...ja, då jublar man inte direkt.
Men jag kämpar vidare denna säsong, så får vi se sedan.
Leif Strömberg ställer en väldigt passande och bra fråga på Twitter som jag faktiskt har svårt att besvara. "Men titta på oss! Sist i tabellen och ett mycket ansträngt ekonomiskt läge. Klart vi bara lägger oss ner och dör!" Man skäms ju, men det är ju den allenarådande uppfattningen. Sveriges ömkligaste supporterskara. Mycket hårt prövad, men också den supporterskara med närmst till gråt och passivititet.
Vart finns den så kallade 'tågan' i våra supporterled? Vem tar initiativet som sedan kommer växa sig större och större och som man sedan kommer återblicka till vid nästa dystra epok?
Jag var inte med som aktiv supporter omkring 1995 men som jag förstått det så kom brytpunkten då. Man hade lagt ner fusionen och gick ut med ett enkelt "Timrå IK is back!" som jag kommer ihåg att det stod på en av de olika bakrutedekaler som krängdes. Där hände något. När händer det igen?