Detta är i min mening den tyngsta tiden på hockeysäsongen. Man kan tycka att jag borde kunna njuta av SM-finaldrabbningen mellan Växjö och Skellefteå, istället gör det så jävla ont. För jag vet att om någon vecka står ett lag, en hel arena, en hel jävla stad där och får uppleva den största glädje man kan uppleva. Något många av oss skulle offra oerhört mycket för. Ja, jag är avundsjuk. Så innihelvete avundsjuk. Samtidigt gnager funderingarna, får jag någonsin uppleva detsamma under min livstid? Troligen inte, men man hoppas ju. Man måste hoppas annars är det ingen idé att fortsätta.
Simmalugnt: Växjöklacken sjöng nåt som min nostalgiska sida lyckades göra om till "Timrå". Plötsligt minns jag känslan av en fullsatt hall under ett slutspel. För första gången sedan degraderingen insåg jag på allvar hur mycket jag saknar tiden i högsta serien. Jag har nog levt i något av en förnekelse.
Detta är i min mening den tyngsta tiden på hockeysäsongen. Man kan tycka att jag borde kunna njuta av SM-finaldrabbningen mellan Växjö och Skellefteå, istället gör det så jävla ont. För jag vet att om någon vecka står ett lag, en hel arena, en hel jävla stad där och får uppleva den största glädje man kan uppleva. Något många av oss skulle offra oerhört mycket för. Ja, jag är avundsjuk. Så innihelvete avundsjuk. Samtidigt gnager funderingarna, får jag någonsin uppleva detsamma under min livstid? Troligen inte, men man hoppas ju. Man måste hoppas annars är det ingen idé att fortsätta.
Ta videon nedan som exempel.