JimmyH: Så enkelt är det inte. För att väcka liv i en slumrade skara krävs några som leder. Nu tycks man dock få gratis draghjälp av just det du nämner. Det är bara att hoppas att så många som möjligt sluter upp på verkligt allvar nu framöver och att det inte bara görs när det är allvar, som under krisen. Att folk fortsätter gå på matcherna, att klacken växer, att medlemmarna blir fler, och att det är nu den viktiga och riktiga VI-känslan förhoppningsvis återuppstår.
De ansvariga i suppklubben har ett guldläge nu. Det gäller att förvalta det. Att knyta näven, ha visioner, nytänk och framtidstro. Visa att man finns och vill synas. Att inte vara främmande för att titta tillbaka på vad som gjordes bra förr, att vara lyhörda, se utanför boxen och försöka knyta upp nya kontakter som kan komma till nytta. Och framförallt... Att även synas irl, utanför de sociala medierna, är nog så viktigt.
Sen att göra det enkla enkelt. Som att exempelvis då som sagt lappa bilar vid SCA-Cupen och första isträningen/hemmamatcher på försäsongen. Kanske t o m en sån "simpel" sak som att bomba brevlådor/inkast med info om medlemsskap kan vara ett alternativ där?
Att återigen få upp ett stånd (kul va!) på typ Hamnyran, Thaifestivalen eller Selånger Marknad skulle vara pricken över. Vet att det såldes väldigt bra med medlemskort, souvenirer och att puckskjutningen inbringade en fin slant.
Om nu folk börjar vakna igen ska det inte vara omöjligt att få tag i ideela krafter som kan avvara tid för sånt jag nämner. Men då måste också de styrande vara på tårna.
JobbaPuck: Det låter som du har många bra tankar och idèer. För dem vidare och hjälp till i den mån du kan.
willysson: Supporterklubben har varit fantastiskt bra under flera perioder och din period och era insatser är definitivt något att vara stolta över.
Nu behöver VI (supportrar och huvudförening) se framåt och jobba för att kravla uppåt igen. Att som supporter åtminstone bli medlem i supporterklubben är en bra start.
Tillägg i mitt svar till JimmyH: Hann inte redigera slutet på mitt inlägg... Folk tenderar att vara passiva och lite vilsna de gånger de vill hjälpa till i såna samnanhang och då kan det krävas en stark ledning som pekar med hela handen, så att säga.
· 
De ansvariga i suppklubben har ett guldläge nu. Det gäller att förvalta det. Att knyta näven, ha visioner, nytänk och framtidstro. Visa att man finns och vill synas. Att inte vara främmande för att titta tillbaka på vad som gjordes bra förr, att vara lyhörda, se utanför boxen och försöka knyta upp nya kontakter som kan komma till nytta. Och framförallt... Att även synas irl, utanför de sociala medierna, är nog så viktigt.
Sen att göra det enkla enkelt. Som att exempelvis då som sagt lappa bilar vid SCA-Cupen och första isträningen/hemmamatcher på försäsongen. Kanske t o m en sån "simpel" sak som att bomba brevlådor/inkast med info om medlemsskap kan vara ett alternativ där?
Att återigen få upp ett stånd (kul va!) på typ Hamnyran, Thaifestivalen eller Selånger Marknad skulle vara pricken över. Vet att det såldes väldigt bra med medlemskort, souvenirer och att puckskjutningen inbringade en fin slant.
Om nu folk börjar vakna igen ska det inte vara omöjligt att få tag i ideela krafter som kan avvara tid för sånt jag nämner. Men då måste också de styrande vara på tårna.