Roger & co behevöver inte ändra på ett skit i Timrå IK.
Roger behöver inte få nöjda glada individer, utveckla spelare, utveckla gruppen, tänka taktiskt, vara strateg, gatsmart, medial, finurlig, glad, sur eller vad fan som helst.
Vinner Timrå IK, gärna någorlunda rätt matcher, då är allt frid och fröjd.
Är, eller har, läget varit så i år?
Några små funderingar och frågor som infinner sig:
- Har vi överlag vunnit de viktiga matcher som troligtvis skulle ha ökat på hemmasnittet i nästa match?
- Har vi ändrat spelform när vi uppenbart blivit sönderlästa och analyserats av andra lag under resans gång?
- Har vi börjat kötta och dundra fysiskt ont när Roger snackat om det?
- Har vi genomtänkt och i samförstånd med Roger försökt att fingertoppsvärva inför slutspurt och slutspel?
- Ser det ut som om truppen mår bra och funkar så gott det går i alla delar?
Jag har säkert missat någon fråga. Är svaren på dessa frågor av karaktären "possitiva" i förhållande till de förväntningar och realistiska förhoppningar man i dagsläget kan önska av Timrå IK?
Då är allt frid och fröjd i min bok.
Jag är bara en enkel supporter som offrar rätt mycket tid på det anrika klubbmärket.
· 
