Jag har svårt att komma på ett exempel på något som är lika underbart, och på samma gång lika vidrigt, som ett kvalspel. Det är så förbaskat extrema känslor åt båda hållen - en euforisk hoppfull känsla av kärlek och framtidstro som slåss med en kompakt klump av ångest som har svart bälte i precis allting.
Timrå måste göra allt för att få juniorerna att stanna i Timrå. Särskilt eftersom man pratar om att satsa på att få fram egna produkter, då kan inte SAIK få komma in och plocka russinen ur kakan.
KHK förtjänar bara en plats i Allsvenskan i detta läge.