Knylan: Det enda som förbryllar en aning när man läser den där texten om att Timrå troligtvis sitter lugnt i båten och redan nu är både förberedda och inställda på att kvala jämfört med Örebros slutspelsmål, är vad som utspelar sig framför våra ögon.
Skräcken att förlora. Att efter regelbundna mästerliga spelperioden mot topplag plötsligt tappa allt och under några sekunder falla platt med ängslighet och brutala misstag. Laget ser plötslig ut att darra och mentalt djupdyka.
Det ger andra signaler i min bok.
Borde inte staben i Timrå IK tänka om här?
Laget spelar bra men skitnödigt och krampaktigt.
Varför?
Varför lyser oron och skräcken att förlora igenom?
Teorier?
Borde inte det här laget släppa på den mentala handbromsen och bara spela ut?
Då kanske vi kunde sno åt oss fler poäng och i farten missa det ”planerade” kvalspelet?
Smokey: Jag ser faktiskt faktumet att "Timrå inte verkar sitta så jäkla lugnt i båten" som den enda anledningen till varför vi eventuellt skulle torska ett kval.
Timrå är bättre än alla potentiella utmanare i kvalet, utan tvekan, så länge man dikterar tempot och inte sänker sitt eget spel till motståndarnas nivå så är jag övertygad om att vår serie kommer se lika säker ut som Mora - Leksand gjorde i fjol.
Men, framförallt Malmömatchen gjorde det skrämmande tydligt att laget; iallafall för stunden, uppvisar en riktig jäkla looser-mentalitet, och det är onekligen oroande inför vad som sannolikt komma skall.
Kan man förlora matcher åt sig själv i SHL, då kan man göra det mot AIK i ett kval också.
Folk skriker efter nyförvärv på spelarfronten, men en annan värvning som stundtals nämnts härinne lite sporadiskt är en mental coach, och det kanske är mest "bang for the buck" för tillfället? Jag tror att kvalitén på truppen är fullt tillräcklig för att klara kontraktet till nästa säsong, men faller det på något är det i skallen hos spelarna. Med det sagt så skulle absolut inte jag vara någon motståndare till en förstärkning av bef. trupp, men då kanske i första hand för att undvika kval.
Tror i dagsläget inte Timrå kan hantera ett 0-2 i matcher resultat oavsett hur mycket bättre än motståndarna man är.
Det kan ju faktiskt vara så att det är mellan öronen på grabbarna som det avgörs hurvida Timrå ens kommer spela ett kval till våren, för nog tusan kan vi spela hockey; hoppet lever.
Men att Timrå sitter lugnt och guppar runt, det är inte samma verklighet som jag upplever.
· 
Skräcken att förlora. Att efter regelbundna mästerliga spelperioden mot topplag plötsligt tappa allt och under några sekunder falla platt med ängslighet och brutala misstag. Laget ser plötslig ut att darra och mentalt djupdyka.
Det ger andra signaler i min bok.
Borde inte staben i Timrå IK tänka om här?
Laget spelar bra men skitnödigt och krampaktigt.
Varför?
Varför lyser oron och skräcken att förlora igenom?
Teorier?
Borde inte det här laget släppa på den mentala handbromsen och bara spela ut?
Då kanske vi kunde sno åt oss fler poäng och i farten missa det ”planerade” kvalspelet?
Har vi supportar för hög press på laget?
Kolliderar det med ledningens målsättning?
Många tankar efter en natt i gruvan.