Sputnik: lägger in i denna tråd så det inte blir så haffsigt inne på silly. En insändare på ST som jag tycker va läsvärd.
Älskade Timrå IK och Timråvänner.
Slutsignalen gick och plötsligt var allt över. Det som inte fick hända. Nu rinner tårar, knän darrar och världar raserar. Kvar lämnas… ett stort tomrum. En tystnad. Så plötslig och plågsam. Idrott när den är som grymmast.
Klockan är cirka 23:00, måndag 8 april. Bilen parkeras på gården och jag går med släpande steg mot huset. Väl inne i hallen drar jag mödosamt av mig den finaste tröjan av dem alla, innan jag möts jag av frågorna: "Hur känns det nu? Hur var matchen?".
Vanligtvis brukar dessa frågor bemötas av en samlad analys, men inte denna gång. Efter några plågsamma sekunder var det enda jag fick ur mig: "Det gick inte…". Sedan brast det.
Kvar på näthinnan hade bilden efter slutsignalen etsat sig fast. Bilden av spelare och ledare ståendes på isen framför västra stå. Rödvita krigare, med tårar i ögonen. Som fyllda med känslor av svek och skam, står upp och sörjer med sina trogna fans. I andra klubbar hade publiken buat och gått hem, men inte i Timrå. Kvar stod hundratals personer och skanderade: ”Vi älskar Timrå”. Fy fan vad fint det är!
I nästa ögonblick insåg jag det jobbigaste: Många där nere kommer att lämna Timrå. Jag tänker inte klaga på någon. Tiden är inte rätt. Det är istället många som förtjänar stor respekt. Unga och orutinerade spelare som fått bära föreningen på sina axlar i en historiskt tuff och pressad säsong, och inte minst i kvalspelet.
Ett särskilt tack vill jag rikta till en spelare som i min mening är värd några rader som extra uppskattning: Johannes Kinnvall. Skytteligaseger i din debutsäsong i SHL. 21 år gammal står du där, vid blå linje, och ska vara kreativ i alla pressade och avgörande lägen. När andra gömmer sig kliver du fram och tar ett stort ansvar när det gäller som mest. Trots misstag fortsätter du att våga och underhålla med dina dragningar och enastående dragskott. En av Timrås bästa offensiva back på mycket länge. Du har visat upp en smått enastående utveckling i Timrå, och nu hoppas jag innerligt kunna se dig i den rödvita tröjan i framtiden.
Drömmen om SHL blev verklighet, men kortvarig. En sak är säker. Är det någon klubb som kommer starkare ur detta, så är det Timrå IK. Jag längtar redan till den dagen vi står där igen och sjunger: ”Vi är tillbaka”.
Vi ses i september. Laddade för revansch. Tack för i år!
· 
Älskade Timrå IK och Timråvänner.
Slutsignalen gick och plötsligt var allt över. Det som inte fick hända. Nu rinner tårar, knän darrar och världar raserar. Kvar lämnas… ett stort tomrum. En tystnad. Så plötslig och plågsam. Idrott när den är som grymmast.
Klockan är cirka 23:00, måndag 8 april. Bilen parkeras på gården och jag går med släpande steg mot huset. Väl inne i hallen drar jag mödosamt av mig den finaste tröjan av dem alla, innan jag möts jag av frågorna: "Hur känns det nu? Hur var matchen?".
Vanligtvis brukar dessa frågor bemötas av en samlad analys, men inte denna gång. Efter några plågsamma sekunder var det enda jag fick ur mig: "Det gick inte…". Sedan brast det.
Kvar på näthinnan hade bilden efter slutsignalen etsat sig fast. Bilden av spelare och ledare ståendes på isen framför västra stå. Rödvita krigare, med tårar i ögonen. Som fyllda med känslor av svek och skam, står upp och sörjer med sina trogna fans. I andra klubbar hade publiken buat och gått hem, men inte i Timrå. Kvar stod hundratals personer och skanderade: ”Vi älskar Timrå”. Fy fan vad fint det är!
I nästa ögonblick insåg jag det jobbigaste: Många där nere kommer att lämna Timrå. Jag tänker inte klaga på någon. Tiden är inte rätt. Det är istället många som förtjänar stor respekt. Unga och orutinerade spelare som fått bära föreningen på sina axlar i en historiskt tuff och pressad säsong, och inte minst i kvalspelet.
Ett särskilt tack vill jag rikta till en spelare som i min mening är värd några rader som extra uppskattning: Johannes Kinnvall. Skytteligaseger i din debutsäsong i SHL. 21 år gammal står du där, vid blå linje, och ska vara kreativ i alla pressade och avgörande lägen. När andra gömmer sig kliver du fram och tar ett stort ansvar när det gäller som mest. Trots misstag fortsätter du att våga och underhålla med dina dragningar och enastående dragskott. En av Timrås bästa offensiva back på mycket länge. Du har visat upp en smått enastående utveckling i Timrå, och nu hoppas jag innerligt kunna se dig i den rödvita tröjan i framtiden.
Drömmen om SHL blev verklighet, men kortvarig. En sak är säker. Är det någon klubb som kommer starkare ur detta, så är det Timrå IK. Jag längtar redan till den dagen vi står där igen och sjunger: ”Vi är tillbaka”.
Vi ses i september. Laddade för revansch. Tack för i år!
Stolthet och passion, oavsett division