Bragd-Birger: Har reflekterat över det jag med, det känns som att det är två helt olika spelare när han spelar 5 m 5 eller pp, i pp är han magisk där han vårdar puck, styr spelet och lägger magiska passningar, men i 5 mot 5 ser man inte alls lika mycket av honom, dock får jag en känsla av att han är oerhört viktig trots detta och ofta så ligger han bakom mycket i det tysta i 5 mot 5 spelet, man ser ofta hur han dirigerar spelet och han är ju ett hot hela tiden så motståndarna måste ju markera honom... Men mycket vill ha mer såklart och man vet ju vad han är kapabel till, vi får hoppas vi ser lite mer av den grinige, magiska Dahlén med svart blick och driv i skridskorna i slutspelet :)
KalleK: Ja, som sagt - vi ska inte låtsas om annat än att han är en sjukt kompetent och viktig spelare. Men han har hamnat i en jobbig form av mellanhand. i PP får han utrymmet och tiden, och då är han seriens överlägset bästa spelare. I 5-5 gör han mycket bra, men mot motstånd som spelar hårt och tajt (såsom Västervik eller Löven när dom är på sitt defensivaste humör) försvinner han långa stunder. Och då blir hela kedjan mest snygg-snirkliga i anfallszon. Han jobbar hem mer, men vinner ärligt talat inte fler puckar nu än när han blålinje-fiskade 17/18. Och antalet sargdueller han har vunnit den här säsongen kan nog räknas på ena handens fingrar.
Mellanhand, som sagt. Att lägga 90% av energin på offensiven som han gjorde ifjol var inte fruktbart, om han tänker sig en karriär i NHL eller ens på toppnivå i SHL. Därtill är han lite för vek, och tyvärr inte s å offensivt exceptionell. Så att han försöker skruva till energifördelningen mot mer gnuggande lagarbete är nog klokt. Men just nu är inte balansen bra. Han hjälper inte laget att vinna särskilt många fler puckar, och han är mindre explosiv framåt. Plus att han passar 8/10 i lägen som han ifjol skulle ha avslutat på.
I denna process har han oket av att leda laget som kapten, och med förväntningarna att krossa poängrekordet och ta upp Timrå i SHL. Det är rätt tuffa förutsättningar. Jag hoppas verkligen att han kommer att spela på sin prime i slutspelet, precis som han gjorde i - framför allt - allsvenska finalen mot Leksand. Då brann han i varje byte och knäckte Leksand fullständigt. Mot KHK blev det tuffare, men då klev hela - av Dahlén moralboostade - laget fram.
Så: älskar Dahlén men är lite orolig. Hoppas att jag kommer att skratta åt dessa farhågor när vi går in i slutspelet.
KalleK: Närkampsspelet, eller den totala avsaknaden av detta hos Dahlén är ju boven i dramat. Hockey är i sin hela grund en fysisk sport och det blir väldigt svårt att kunna bidra på sin maxnivå om man inte deltar i det spelet. Självklart ligger hans tidigare hjärnskakningar bakom och sätter som läget känns ganska mycket stopp för stora delar av hans fortsatta utveckling som ishockeyspelare.