Bragd-Birger: Verkligen. Som i den första semifinalen mellan BIK-Löven. Löven gör en bra match på många sätt, sen ser det ut som att de tappar kontakt med servern i tredje och allt upphör att fungera.
Nu har man ju läst spaltmeter kring matchen i onsdags och jag såväl håller med de analyser som skrivits, samtidigt som jag inte gör det. Till slut landar man på riktig neandertalarnivå, och ens egen analys blir i stort sett: vi förlorade i onsdags av den enskilt främsta anledningen att vi inte vann. Varför vann vi inte? Därför att vi förlorade. Varför vann Västervik? Därför.
Västervik misslyckas ju med det mesta egentligen, deras annars så solida försvar släppte igenom kontringar från vår sida man inte sett röken av på hela säsongen. Och vi tackar och tar emot genom att drabbas av hjärnblödning varje gång det händer. Två nervklena lag som uppenbarligen helst hade sluppit de två första perioderna och skjuter upp ALLT det viktiga fram till period tre. Period ett och två handlar bara om att skada varandra, i stort sett.
Knylan: Ja, av naturliga skäl fokuserar man ju mest på Timrå, men det här med nervsjukan verkar ha drabbat alla semifinallag. Finns liksom inget lag som kan hålla uppe en jämn, någorlunda konsekvent nivå. Snarare precis tvärtom: är du bra i en period blir det vada-i-bajs perioden efter.
Man kan ju undra vad detta beror på. Är det det nya slutspelsformatet som slitit varenda spelare ur Mecca-Race-komfortzonen och gjort att man är konstant livrädd så fort det vankas nedsläpp? Att Timrå svajar är inte konstigt, samtidigt som det är det. Man är storfavoriter, och har dessutom intern press på sig att greja detta och gå upp. Den överlägsna seriesegern cementerar faktumet. Men: pressen att vara "laget att slå" har man ju haft på sig ungefär sen omgång 15, och man bör vara väl medvetna om vilken kompetens man besitter. Efter att ha - i a f resultatmässigt - städat av AIK i kvarten borde rimligen dom berömda axlarna sjunkit ner något. Aber nichts. Det ser precis lika svajigt ut ändå.
Varför Västervik svajar så är än mer obegripligt. Dom har ju varit ännu mer konsekventa i sitt spelsätt än vad Oskars var Den Onämnbara Säsongen. Varenda spelare vet exakt vad som ska göra, och Karlin har förmodligen kört samtliga timråmatcher den här säsongen i slowmotion minst fyra gånger. Likförbannat står dom inte att känna igen. Plötsligt går dom ut och kör all-in-totalhockey i en period för att därefter närmast rasa ihop. Matchen efteråt börjar dom tillbakakrupna och får ägna 90% av speltiden till att försvara sig. Och i den senaste matchen hamnar man konstant på mellis och är ofarliga framåt samtidigt som man leker modo bakåt. I två perioder. Sen börjar man plötsligt spela hockey igen.
Känslan är ändå, i a f hos mig, att Timrå bör greja den här semin. Man har trots allt varit det bättre (= spelförande, chansskapande) laget i en majoritet av dom spelade minuterna. Men: det läbbiga är att det är svårt att känna att det nödvändigtvis kommer att få en avgörande betydelse. Inte så länge den här hockeygudstombolan fortgår.
Min förhoppning är att semifinalserien "sätter sig" redan ikväll. Dvs: Timrå går ut och för matchen, fortsätter skapa chanser och - jävlarimej - sätter en logisk andel av dom. Då bör - igen jävlarimej - Västervik vara laget som tvingas ur sin komfortzon, och Timrå laget som fortsätter spela tryggt i sin. Då s k a det här gå vägen.
Men: fan trot. Det kan lika gärna bli en helt annorlunda typ av match, där Västervik lyckas panga in 3 puckar i förstaperioden och får hela Timråbåset att börja osa osäkra fillingar. Omöjligt att veta. Vi väntar fortfarande på Ögonblicket, sekvensen som sätter den här serien och tydligt placerar ett lag bekvämt i förarsätet och mentalt intalar det andra laget att dom ska betrakta sig själva som passagerare. Någonstans förväntade jag mig att det, givet Timrås och Västerviks respektive självbilder och placering i hockeyhierarkin, skulle inträffa när Timrå hade 2-0 i matcher. Så blev det som bekant inte, men sannolikt hade det inträffat om - OM - spelarna inte lyckats undvika att göra mål på vartenda läge man fick.
Ja, hualigen. Det här med hockey är faen inget för dom klena. Vare sig på isen eller i TV-sofforna.
Knylan: Skickar ut hakan och säger, ikväll är det "lugnt". Vi förvaltar pundet bättee och sätter nåt 2mot1 eller 3mot1. På dagens middagsmeny står en portion med lagom mycket ödmjukhet, kaxighet, visdom, effiktivitet och en nypa salt. Serveras lämpligen till Saison bocq.
· · 
Nu har man ju läst spaltmeter kring matchen i onsdags och jag såväl håller med de analyser som skrivits, samtidigt som jag inte gör det. Till slut landar man på riktig neandertalarnivå, och ens egen analys blir i stort sett: vi förlorade i onsdags av den enskilt främsta anledningen att vi inte vann. Varför vann vi inte? Därför att vi förlorade. Varför vann Västervik? Därför.
Västervik misslyckas ju med det mesta egentligen, deras annars så solida försvar släppte igenom kontringar från vår sida man inte sett röken av på hela säsongen. Och vi tackar och tar emot genom att drabbas av hjärnblödning varje gång det händer. Två nervklena lag som uppenbarligen helst hade sluppit de två första perioderna och skjuter upp ALLT det viktiga fram till period tre. Period ett och två handlar bara om att skada varandra, i stort sett.