Timrå IK

Håkkybåkky: Tyckte han andades tungt efter 2 min PP då han hade mest puck av alla och jobbade hårt, sen i slutet av matchen när han jobbade som en häst och jagade hattrick. Känns mer som att C-more valde att filma en flåsande Jonte just pga Coronan, känns som det blev förstorat, men det är bara vad jag tror!

Synct: Intalade - eller åtminstone försökte- mig själv inför matchen att jag inte brydde mig nämnvärt. Att covid-utbrottet dödade hela känslan och stämningen kring den här finalen.

Men ack så fel jag hade. Det var lika olidligt att se Harde fippla med pucken på offensiva blå och Lodin drälla med puck i egen zon som innan uppehållet. Det var precis lika förlösande att se Jonte hänga en i krysset som tidigare. Nervositeten kom som ett slagskott i magen vid nedsläpp. Möjligtvis lite senare än innan. Men annars var mycket precis som vanligt.

Ni vet; Timrå skjuter 18 000 skott i första och får ett mål. Motståndarna skjuter två skott och får tre mål. Nåväl, riktigt så kanske det inte är. Men så var känslan idag. Timrå förde, dominerade och sköt och Löven lyckades hänga sig kvar. Kändes nästan hånfullt att det stod 3-3 en bit in i tredje. Men sedan hann rättvisan ikapp verkligheten och en ganska säker seger var i hamn.

Nya tag imorgon och en helt annan match. Undra om inte Löven - utifrån deras brist på tillgängliga backar - kommer att försöka lägga om sitt spel. Möjligtvis igelkottsförsvar med alla fem nedanför tekningcirklarna och gå för 0-0. Ännu mer än man redan gör.

Skit i samma: två av fyra vinster. Wohoo!