Kommentar: Jacob Johansson fick ensam leda skutan senaste säsongen. Adam Ohre fanns bakom, men det var onekligen en uttalad tvåa.
I år blir rollfördelningen lite annorlunda. I alla fall på förhand. Sami Rajaniemi har en potential, och blev trots allt uttagen i finska landslaget senaste året. Det är lätt att luras av svaga siffror i Jukurit, men det laget ligger konsekvent i botten av finska ligan. Det här blir ett par som kommer ha en väldigt jämn fördelning, som kan sporra varandra.
BACKPAR Joey LaLeggia (NY) – Nolan Zajac (NY)
Tim Erixon (NY) – Albin Carlson
Didrik Strömberg (NY) – Oliver Bohm (NY)
Per Svensson – Filip Westerlund
Kommentar: LaLeggia och Zajac har spelat ihop tidigare och är visserligen de två mest offensiva backarna, men båda två har erfarenhet av SHL och ska nog kunna gå in och vara ett riktigt starkt backpar, även om känslan förstås är att det blir lite för mycket av det goda. Skulle det bli så, då saknas inte defensiva alternativ att backa upp med.
Tim Erixon gjorde en riktigt bra andra halva med Växjö och är värvad för en stor roll, med massor av speltid. En bra backpolare kan vara underskattade Albin Carlson som var en av HockeyAllsvenskans bästa backar senaste säsongen i tvåvägsspelet. Fortsätter den utvecklingen kan detta bli ett riktigt bra backpar.
Didrik Strömberg och Oliver Bohm är ett ganska bra backpar, som kan känns givna om man ska in och försvara ledningar och som kan bli nyttiga i boxplay. Räkna med en helt del förtroende i defensiven på de här herrarna.
Per Svensson har ytterst liten erfarenhet av SHL, men är rutinerad, stark och rejäl. Kan bli en värdefull bricka. Filip Westerlund var inte tillräckligt redo för SHL senast, men bör kunna vara det nu. I en konkurrens så ser det på förhand ganska tufft ut, dock. Man ska dock komma ihåg att han är enda högerskytten i backuppsättningen.
KEDJOR Robin Alvarez (NY) – Robin Hanzl (NY) – Ty Rattie (NY)
Oliver Johansson – Albin Lundin – Jens Lööke
Jacob Olofsson – Jacob Blomqvist – Sebastian Hartmann
Morten Madsen – Christopher Liljewall – Erik Andersson (NY)
Utanför: Viktor Liljegren (NY), Erik Walli Walterholm, Jeremy Boyce
Kommentar: Den överlägset svåraste lagdelen att sätta tänderna i, just av den anledningen att Timrå i dagsläget mönstrar ett jämnt och relativt obeprövat anfall i SHL. Ingen sticker riktigt ut, och ingen är en given stjärna i högstaserien. Även fast Timrå förmodligen ska fylla på med ytterligare någon spetsspelare kan detta vara SHL:s svagaste forwardsuppsättnng på förhand.
Spelare som Albin Lundin, Jens Lööke, Erik Walli Walterholm och Viktor Lodin (om han stannar kvar) har levererat på allsvensk nivå, men hur kommer de acklimatisera sig i SHL under det första etableringsåret? Timrå kommer behöva förlita sig på att någon eller några ur den skaran tar stora kliv i sin utvecklingstrappa.
En kille som Robin Alvarez kommer därför få en framskjuten och viktig roll tack vare sin rutin och storlek. Han kan SHL och räkna med att han kommer tillhöra en topp två-lina och spela powerplay. Det är nog inte omöjligt att han placeras bredvid ett av toppförvärven – Robin Hanzl – som aldrig tidigare spelat i Sverige. Han är dessutom 32 år fyllda vilket gör honom till en chansvärvning om tanken är att han ska bära en förstakedja och vara en spelare som ligger upp mot 35-45 pinnar under grundserien. Ty Rattie är den senaste värvningen (Ännu ej presenterad, men ska vara helt klar), och det blir helt naturligt att han får en roll i en förstakedja. Han är tilltänkt som spets och ska också få spela där.
Oliver Johansson är visserligen född 2003 och spelade endast en handfull matcher med Timrås herrlag förra säsongen, men det är en jättetalang som föreningen tror stenhårt på. Ska han få chansen, då måste han få utnyttja sina styrkor och det får han i en kedja som tilldelas offensiva minuter. Det är ingen mening att placera honom i en fjärdekedja som spelar fem-åtta minuter per match och främst används i defensiva situationer. Lägg namnet Oliver Johansson på minnet, för han kan vara en JVM-spelare i vinter.
Apropå JVM-spelare, Jacob Olofsson var en sådan 18/19, året efter att han vann Guldgallret som den bästa junioren i Hockeyallsvenskan, men utvecklingskurvan har stagnerat efter det. Flytten till Skellefteå var en missräkning och även fast Olofsson i stunder glimrade till när han vände tillbaka till Timrå i vintras visade han för lite för att han ska tilldelas en topproll nästa säsong. Det kan mycket väl bli så att Olofsson hamnar utanför laget om han inte steppar upp.
Timrå kryllar av arbetare med blåställ: Jacob Blomqvist, Morten Madsen, Christopher Liljewall, Jeremy Boyce och nyförvärvet Erik Andersson är sådana spelartyper. Nyttiga killar för lagets lägstanivå under en säsong och de har förmågan att kunna driva på det övriga laget, men någon av dem kommer få sitta på kvisten. Det kan mycket väl bli trotjänaren Jeremy Boyce som placeras på läktaren eller som extraforward. Erik Andersson flyttar norrut för att få en större roll än i HV71 och Rögle, och han kan säkerligen inleda säsongen i en tredjekedja. Annars fungerar han som ett utmärkt komplement i en work and gride-kedja med exempelvis Madsen och Liljewall.
Summa summarum lyser den uppenbara spetsen, som ska vara en garant i SHL, med sin frånvaro. Timrå IK kommer vara svårspelat och tufft att möta under säsongen, men det lär inte bjudas på någon anfallsglad tiki taka-hockey direkt.