Timrå IK

Kulltorp: jag betvivlar inte att Timrå kommer att uppvisa ett betydligt bättre försvarsspel framöver. Det man presterade i lördags var ett ofärdigt, osynkat spel. Man kan fråga sig varför, men uppenbarligen har man helt enkelt inte hunnit sätta det spelsystem man eftersträvar.

Jag ser ingen anledning till panik om Timrå startar serien lite knackigt. Iaf inte så länge man ser att det blir bättre och bättre, och så länge spelarna inte börjar bli uppgivna och tappa tron på det man håller på med.
Det pratas om att felet ligger i att vi mötte Modo och Löven × 2 under försäsongen, och att vi därför inte var beredda. Jag tror inte att det hade någon som helst betydelse. Det såg lika jävligt ut mot Modo som mot IKO, skillnaden är att Modo inte kunde straffa oss på samma sätt.

Nej, det här handlar mer om Timrå än om motståndaren. Nu hoppas jag - och tror - att det kommer att se bättre ut framöver. Det är dock lite svårförståeligt hur det kan se så uselt ut på en så banal nivå. Jag menar, det är ju inte så att Timrå tagit in en helt ny tränarkonstellation med en ny, djärv idé om hur hockey ska bedrivas. Eller att man har en helt ny trupp att jobba med.

Möjligen är en del av sanningen, obehagligt nog, den att Freddanz är begränsade i förmågan att sätta - och lära ut - ett framgångsrikt spelsystem. På HA-nivå, med en #54 som obestridlig ledare och härförare, funkar det. Men när nivån höjs och spelsystemsbristerna blir avslöjade och utnyttjade, så...blir det jobbigt.

Möjligen är det så. Men jag hoppas att man lärt sig av läxan från 18/19, och kan vara betydligt mer cyniska i sin hantering. Spela enkelt, fokusera på en spelmodell som passar det trubbiga forwardsmaterialet och där man får så många kampmoment som möjligt. Gå all-in där, och sikta på att alltid, i varje byte, jobba liiite hårdare än motståndarna. Det kommer att ge en del sköna poäng i november-januari, när lagen på den övre halvan vill plocka sina poäng utan förlust av framtänder.

Och: vill se mer av cynism även i laguttagning/spelarsammansättning. Ok att Diddes skada ställer till det lite, men backformationerna tycker jag är obegripliga. LaLle och Zajje i samma backpar känns korkat. Defensivt, för deras egen offensiv - och för den offensiva kvaliteten på övriga backpar.
Svensson-Westerlund funkade ypperligt i fjol, och jag tycker att dom borde få fortsätta tillsammans även i SHL. Så tänker man ju när det gäller exempelvis Lundin-Lööke, Liljewall-Hartmann, Boyce-Madsen...osv, och frågan är snarare vad som kan krävas för att man ska tänka "nytt & fräscht" där. Skador, förmodligen.

Med allt ovan sagt - gillar ändå Freddanz såssighet, i ganska stor utsträckning. Jag tror att deras icke-cynism har fördelen att det kan få gruppen att komma ihop på ett bra sätt och känna delaktighet. Men: det myset bygger på framgångar. Tror få spelare kommer att känna samma tilltro och geist inför alla-ska-med-tänket om man sladdar 12 poäng bakom redan i oktober.

Hursom: det här är jävligt spännande och intressant. Vi visste att det skulle bli ångestfyllt och snortajt redan från början, och nu har vi fått ett första kvitto. Kan laget hantera den här serien och hitta sätt att tävla ordentligt med betydligt namnkunnigare, dyrare lag? Kan spelarna som m å s t e ta för sig och utvecklas (Lööke, Lundin, Lodin, Svensson, Carlsson, JJ osv) hitta styrkan att också göra det? Även om det går trögt och motståndarna straffar varje misstag skoningslöst?

Intressant, som sagt. Kommande omgångar (i detta redan haltande schema) kommer ge fingervisningar om varthän det barkar. Vore ju förjävla mysigt om Timrå reste sig och började chocka skiten ur SHL med rejäl, dieseldoftande kämpahockey. Låt oss hoppas.