Charlie2: livet går vidare även om vi åker ur. Jag menar, säg att du går till en massör och betalar överpris 50+ gånger på ett år men istället för att massera så drar han dig i pungen, spelar Håkan Hellström på hög volym och lämnar dig utmattad, förnedrad och sorgsen på sträckbänken. Visst är det lite befriande när solen går upp dagen efter det sista besöket ändå? Lite som en pånyttfödelse?