Timrå IK

The great one: helt rätt. Och anledningen till att vi blir stressade i urspelen och ofta får spelvändningar på oss redan i egen zon är att det är oprecisa och för långsamma pass. Ju långsammare en passning slås, desto mer tid har motståndarna på sig att positionera sig rätt eller rent av bryta passet och checka fast oss. Det är fladderpuckar efter sargerna som inte orkar hela vägen fram, det är pass som går två meter bakom en lagkompis med fart och det är en hel massa pass som slås för hårt i rundeln så att motståndarbackar på andra sidan zonen hinner in och fånga upp pucken. Ofta tycker jag att våra backar kan vara rätt bra utan puck. Dom kan låsa en motståndare och låta pucken gå förbi till lagkompis och på så vis skapa tid för ett uppspel men vad hjälper det när nästa puck slås bort? Tänker tex. på antalet icingar mot Malmö och djurgården senast.

Luleåspelaren i intervjun mellan 2:a och 3:e perioden sa det bra, Timrå slår halvluriga lobbar ur egen zon och går hårt med tre forwards. Det här är ju inte en utstuderad strategi, vi lobbar puckar ur egen zon för att vi är för dåliga för att starta ett uppspel och såldes kommer vi till alldeles för få ordnade anfall. Kanske betydligt svårare mot Luleå än mot DIF iofs men det är ett otyg vi hållit på med alldeles för länge.

{297}:

En som är expert på detta är ju Tim Erixon även. Han har en förmåga att hålla i pucken för länge, kanske pga att vi inte har några naturliga avlastare i spelsystemet. Gång på gång så kan vi ha fullständig kontroll på pucken men spelar fast oss i egen zon på eget grepp. Onödiga situationer där vi hamnar i press och får långa byten. Vissa backar kan dock hantera detta bättre genom kreativitet (Laleggia) eller spela rakt och enkelt (Svensson). Tim är så seg i tanken spelmässigt.