Det värmer ordentligt i hjärtat när man får ta del av såna här artiklar. Man tar upp hur Timrå IK under kvalspelet mot DIF tog hjälp av mental träning (Robert Andersson) för att kunna vända den negativa cirkeln som laget befann sig i: "– Vi försökte arbeta med helheten, jag syftar inte bara på ishockey. Spelarna måste trivas för att de ska kunna prestera. Samtidigt visste vi om vilka kvaliteter som fanns i truppen, vi behövde bara skapa en miljö där alla var bekväma med att kunna ge och ta feedback, därefter började spelarna utmana varandra och skapade en utmärkt träningsmiljö, säger han."
Vidare:
"Mycket av hans förarbete kretsade kring att hitta rätt mental balans, att förbereda spelarna och tränarna på ett sätt som gör att de växer i pressade lägen snarare än att kvävas av dem. Robert Andersson applicerade en särskild metod för att svetsa samman gruppen:
– Metoden består av fyra faser: tillhörighet och trygghet, opposition och konflikt, tillit och struktur, arbete och produktivitet, säger Robert Andersson."
"Hur mäter du framgång när det att svårt att hänvisa metoderna till något evidensbaserat?
När gruppen uppnår ett flow, när de "är i zonen", när de glömmer tiden och deras hjärnor är koncentrerande på en enda sak, det är en fantastisk känsla. Det är ett tecken på att grupputveckling har hanterats på ett bra sätt. Dessutom finns det konkreta mätverktyg att använda, jag gjorde det med ledarna under samarbetet med Timrå, säger Robert Andersson.
Han menar att när det diskuteras idrottspsykologi inom ishockey är det uteslutande den legitima sortens psykologi; självförtroende, utstrålning och "jävlar anamma". Det andra andra är det tyst om. Klubbar låtsas om att det inte finns. Men Robert Andersson säger att Timrå IK med Jonas Torines i spetsen jobbar annorlunda och det gör dem till en föregångare inom svensk ishockey:
– Tabu existerar inte i klubben, det är därför dem har kommit så långt. Oavsett vilket problem som uppstår pratar, hanterar och konkretiserar man dessa ämnen, säger han.
På vilket sätt skiljer sig Jonas Torines arbete från andra?
– Han ser människan i första hand, han fokuserar mycket på ungdomsverksamhet och att kunna hjälpa en del ungdomar som har svårigheter, hockeyn är inte förskonad från exempelvis missbruk, men han ser till att alla får en uppriktig chans och får den stöttning som behövs, säger Robert Andersson."
Rip Kirby: Ja, någon borde verkligen skriva en seriös bok om vad som hände de där dagarna. Hur kunde laget förvandlas så? Var det en fråga om dålig kommunikation, lagmoral eller något annat som genom lite ändringar plötsligt rättades till? Frågorna är många..?
Personligen är jag ju lite fundersam över en del uttalanden efter plattmatcher där en sur Freddan muttrade om att vi har pratat om det där och ändå så händer det... Man undrar ju hur det pratades och hur det togs emot. Här kan nog den mentala tränaren sett en del brister...
Rip Kirby: ja elitidrott är avgörs ju snart 50% på det mentala planet så jävligt viktigt att ta in sådana resurser, även om stofiler som jag själv tycker det är lite flum varning
· 
"– Vi försökte arbeta med helheten, jag syftar inte bara på ishockey. Spelarna måste trivas för att de ska kunna prestera. Samtidigt visste vi om vilka kvaliteter som fanns i truppen, vi behövde bara skapa en miljö där alla var bekväma med att kunna ge och ta feedback, därefter började spelarna utmana varandra och skapade en utmärkt träningsmiljö, säger han."
Vidare:
"Mycket av hans förarbete kretsade kring att hitta rätt mental balans, att förbereda spelarna och tränarna på ett sätt som gör att de växer i pressade lägen snarare än att kvävas av dem. Robert Andersson applicerade en särskild metod för att svetsa samman gruppen:
– Metoden består av fyra faser: tillhörighet och trygghet, opposition och konflikt, tillit och struktur, arbete och produktivitet, säger Robert Andersson."
"Hur mäter du framgång när det att svårt att hänvisa metoderna till något evidensbaserat?
När gruppen uppnår ett flow, när de "är i zonen", när de glömmer tiden och deras hjärnor är koncentrerande på en enda sak, det är en fantastisk känsla. Det är ett tecken på att grupputveckling har hanterats på ett bra sätt. Dessutom finns det konkreta mätverktyg att använda, jag gjorde det med ledarna under samarbetet med Timrå, säger Robert Andersson.
Han menar att när det diskuteras idrottspsykologi inom ishockey är det uteslutande den legitima sortens psykologi; självförtroende, utstrålning och "jävlar anamma". Det andra andra är det tyst om. Klubbar låtsas om att det inte finns. Men Robert Andersson säger att Timrå IK med Jonas Torines i spetsen jobbar annorlunda och det gör dem till en föregångare inom svensk ishockey:
– Tabu existerar inte i klubben, det är därför dem har kommit så långt. Oavsett vilket problem som uppstår pratar, hanterar och konkretiserar man dessa ämnen, säger han.
På vilket sätt skiljer sig Jonas Torines arbete från andra?
– Han ser människan i första hand, han fokuserar mycket på ungdomsverksamhet och att kunna hjälpa en del ungdomar som har svårigheter, hockeyn är inte förskonad från exempelvis missbruk, men han ser till att alla får en uppriktig chans och får den stöttning som behövs, säger Robert Andersson."