Timrå IK

Zäta75: Dahlén om varför det bara är Timrå som gäller: ”Jag kan förstå om det upplevs otillgängligt och ogästvänligt för andra, men när jag åker över bron från Sundsvall ut till Timrå så känns det alltid som jag åker hem. Det är mycket familjära ansikten och allt är väldigt familjärt, det är så många jag känner runt om som en stor familj. Jag gick i skolan här borta på Timrå gymnasium och började spela A-lagsmatcher här. Det är en fantastisk känsla att komma hit ut bland tallarna och i mörkret även i november. Det är härlig stämning med klacken och vi går ut och slåss för varandra på isen. För mig är det underbart, men jag förstår att det inte är så roligt för andra lag att åka hit. Det är något som vi kan vända till vår fördel.”

Det är märkligt att man nästan kan ha familjära älskvärdskänslor för en människa man knappt träffat.

Känner igen mig så mycket i det här med, bodde 10 år i Linköping och kallade det aldrig hem. När det lyckligtvis tog slut med dåvarande sambo efter 7 år, och jag direkt satte igång pusslet att flytta hem mådde jag 100% bättre. Varje dag i början när jag vaknade i min lägenhet i Sundsvall var sån jävla positiv kontrast mot att leva ”hemifrån”.

Välkommen hem Jonte ❤️