sargad: Det fanns betydligt fler stjärnor i den truppen. Se bara här:
Allt skulle ta sin början säsongen 1988-89. Bert-Roland Näslund hämtades från HV71, Stefan Svensson från Skellefteå, Tord Engdahl från Väsby, Robert Tedenby från Modo och Ivan Hansen från Leksand. Men det stannade inte där. Från Wiener EV plockade man in kanadensaren Ray Côté som även han spelat landskamper för Kanada året innan han landade i Småland. I en yttepytte liten klubb i Småland i division 1.
Hansen och Côté gjorde tillsammans 101 poäng. Mest mål gjorde Pelle Hånberg (Hämtad från Vita Hästen) som hittade nätet 24 gånger under säsongen.
Som nykomling placerade sig laget fyra innan jul då Malmö och Rögle skulle spela i Allsvenskan. I fortsättningsserien placerade sig Team Boro tvåa men redan i playoff ett blev Hammarby för svåra.
Säsongen 1990-91 fortsatte man. Rolf Ridderwall kom från Djurgården, Jarmo Mäkitalo från Leksand och Randy Edmonds som på sina två säsonger i division två sprutat in poäng för sitt Olofström anslöt också. Man baxnar på tanken, eller hur?
Nåväl, verkligheten skulle hinna ikapp. Samma säsong utmanar man Västra Frölunda i en direkt avgörande match i Scandinavium om en plats i elitserien. En match som göteborgarna vinner med 6-2. Tack och godnatt? Nej, det blev en galen satsning till:
Anders "Masken" Karlsson kom från Brynäs, från Färjestad hämtade man Peter Hasselblad och från Jokerit lyckades man landa den såväl VM- som OS-meriterade lagkaptenen Ansi Melametsä. Någon som kommer ihåg Anders Johnsson från Djurgården? Nåväl, med tre färska SM-guld i sin backpack får väl han anses som ett nyförvärv med meriter.
Säsongen skulle sluta i katastrof. För oss som var med på den tiden kommer ihåg att ekonomin hade börjat svaja rejält. Inte helt idealiskt som företag (Team Boro AB) att vara tillverkare av småhus i den här tiden. Team Boro kom "bara" på fjärde plats i serien och man fick gå vägen via playoff.
"Man slog ut Köping i omgång ett och i andra omgången väntade Hammarby som man också kunde slå ut. I den tredje och sista omgången innan kvalserien väntade Huddinge. Match ett kunde vinnas på hemmaplan, men inför match två uppe i Björkängshallen hade kontrakten för Rolf Ridderwall, Anders ”Masken” Carlsson, Ivan Hansen och Anders Johnson gått ut med L B Invest, som tagit över efter Boruhus konkurs. Men Team Boro kunde ändå ställa upp med bästa laget.
Matchen vanns med 4-3, och ännu en kvalserie väntade. Denna gång mot Leksand, Södertälje och Vita Hästen, men även här räckte det återigen bara till en andraplats.
Här gick då drömmarna om intet när pengarna följaktligen tog slut. Stjärnlirarna försvann, klubben tvångsdegraderades säsongen efteråt och man var ända nere i division tre med sitt skuldberg. Idag lirar man division två-hockey och det känns väl som att drömmar ibland inte slutar riktigt som man vill.
sargad: Vi hade på jag tror 70 talet, Sollefteå hockey som då fick namnet Polar hockey. Har kollat på matchen Leksand-Örebro, dålig hockey, men sämre bild, oskarp, fruktansvärt dåligt.
· 
