Finns alltid något att oroa sig över i timrå. Nu när vi väl har ett lag, så känns det som inget hjärta finns varken på isen eller läktaren. Under mina 25 år dom timråsupporter har aldrig laget och läktaren kännts så identitetslös fast det borde vara precis tvärt om. Att stå och skrika sig hes när 70 % står och tiktokar och har munkavel börjar göra ont. Vi har alltid varit bra på läktaren men haft ett otillräckligt lag. När vi väl har ett bra lag så är vi sämre än sämst på läktaren. Kränkta gubbhörnet, nya turister, djupt rotade tallnäskickers, rv och alla tiktokare måste sjunga tillsammans och komma samman. För nu är känslan som en enda jävla röra på ståplats. Jag är orolig på riktigt.
+ 11