Bragd-Birger: Ja jag var nyfiken på hur Forsmark skulle reagera nu när alla backar finns tillgängliga och Ante & Co fördelar ut istiden mer på de rutinerade backarna. När skadeläget var som värst så kunde han slappna av och njuta av all istiden han fick och nu när alla är tillgängliga så kanske han omedvetet tar ett steg tillbaka?
JanneH: nja, han dippade ett tag innan backsidan repade sig numerärt. Jag tror på klassisk soppatorsk. Han bör spelas lite mer försiktigt nu framöver så att han kan komma upp i energinivå igen till slutspelet. Kanske vila helt någon match till förmån för Edfeldt?
Men som sagt, backsidan är den mest intressanta nyckeln inför nästa säsong. Lite har Kapanen målat in sig i ett hörn med kontrakten som rullar på. Erixon har jag inga problem med, han är en stabil "tråkback" som var riktigt bra ifjol. I år är han ganska stabil ändå, trots att han inte är hundra fysiskt.
Svensson var fantastisk i höstas, men är lite tebaks i fjolårsnivån nu. Tyvärr. Han är dock inget jätteproblem framöver, förutsatt att han kan hitta sin konsekventa och enkla komfortzon.
Didde är riktigt bra och viktig nu i spelet framför/runt kassen. Här är det bara skaderisken som oroar. Med rätt backpartner (en Lyytinen-typ snarare än Rindell) är han klockren så länge han håller sig hel.
Eronen däremot är ett jätteproblem. Lön som en toppback, presterar sämre än Forsmark. Saknar helt förmåga att spela i högt tempo. Omständlig i uppspelen, sengångarseg i skottposition, tre tankesteg efter i spelet kring mål. Tyvärr. I ett parallellt universum där spelet går bara 5% långsammare hade han förmodligen varit den där toppbacken han värvats för att vara. Ett riktigt rejält misstag att skriva honom på två år.
Lyytinen: risky. Han har haft skadeproblem tidigare, och är det någonting vi inte behöver är det en back-Wedda. Ett superfynd dock, för förmodad billig peng. Om han fortsätter att vara riktigt prisvärd, sure. Förläng med ett år. Om inte, låt oss nyttja dom scouter vi har och hitta en ny Lyytinen. Är prislappen rätt har vi råd att chansa.
Rindell: lär försvinna, och jag kommer inte ligga sömnlös för det. Rejäl karisma på isen, och det gillar man ju så klart. Men är han den back Timrå behöver? Njae. Ge mig en stabil tvåvägare med speluppfattning och värderingsförmåga, och jag är övertygad om att det skulle bli en upgrade på totalen. Lex LaLeggia.
Dock: viktigare än namnen ovan är den impact Jokinen kommer att ha på vårt spel. Uppspelen har varit en akilleshäl hela Antes coachtid egentligen, inklusive säsongen då vi defilerade hela vägen genom HA och slutspelet. Den konsekventa tryggheten saknas. Igår blev man ju vansinnig över hur oerhört handfallna Timrå blev både när Malmö checkade riskabelt hårt och när dom stod och vickade på rumporna i en mittzonsgegga. Backkvaliteten är en viktig del här, absolut, men i brist på självspelande pianon måste man själv komponera. Det tycker jag inte att Ante et al lyckats särskilt väl med. Jag saknar en tydlig spelidé. Minns med fasa perioden när uppspelen byggde på sidledspassningar till centern vid egen blå (som lästes på typ en period och förvandlade oss till Oskarshamn), men: det var i a f en tydlig strategi. Nu känns det helt random. "Lös situationen, gubbar". Center + ytterforwards går ner lite djupare i egen zon, sen improviserar vi därifrån. Helt dysfunktionellt. I a f mot motstånd som läst sin läxa - och definitivt en akilleshäl när vi går in i ett slutspel där samtliga lag kommer att spela tajtare och tålmodigare.
Likaså är det - 43 matcher in på säsongen - fortfarande tydligen jättesvårt att snabbt sortera in sin gubbe i försvaret. Helvete, så lång tid det tog innan rätt gubbe gick ut på puck eller stressade puckföraren. Man riktigt såg hur det snurrade i huvudet på spelarna. "Är det jag som ska gå ner i hörnet där verkligen? Det är ju backen som gått ner, och jag ligger ju i täck på forwarden redan", typ. Eller så går man två gubbar på samma lösa puck, eller spelar pucken i rundeln åt vänster fast forwarden står och väntar på den till höger. Osv.
Blev ett kort och kärnfullt inlägg detta känner jag. Hursom. Jokinen lär innebära nytt tänk och förändringar i vårt backspel, och Kapanen tar förhoppningsvis situationen på obekvämt allvar. En briljant manöver a'la Lalle-gate vore jävligt vältajmad.
När skadeläget var som värst så kunde han slappna av och njuta av all istiden han fick och nu när alla är tillgängliga så kanske han omedvetet tar ett steg tillbaka?