Olle: Men om man tar och tänker till litegrann, varför skulle Timrå IK vilja flytta sin verksamhet till grannkommunen, som dessutom är ganska så klappsämst på att bedriva elitverksamhet vad gäller ishockey? Nej, det kommer förstås aldrig att hända. Det är en icke-fråga som aldrig kommer nå fram till nåt styrelsebord att ta ställning till.
Jag säger inte att jag tycker det är särskilt inspirerande, men vi är där vi är, rent geografiskt med givna förutsättningar med tillhörande duktigt ö v e r t y d l i g a begränsningar. Timrå IK kommer fortsätta spela sina matcher i Timrå kommun. Kulturvärdet i historiken finns där, absolut, men detta svarar inte särskilt bra upp till den mer "moderna" hockeypublik vi har idag jämfört med när vi spelade ishockey utan tak på samma plats, för mer än 60 år sedan.
Visst går det att utveckla arenan ytterligare. Detta är nog ett absolut måste om vi vill kunna växa som klubb. Men arenans läge underlättar väl inte sådär jättemycket. Men något vi verkligen kan jobba på är ju att förbättra bilden eller uppfattningen om oss själva. Vill vi framställa oss som den fattige kusinen från landet som är glad att få sitta bredvid och titta på när storpojkarna leker? Det här är en ledarskapsfråga som har med nöjdhet att göra. Att som individuell spelare eller som lag bara kunna känna en riktig nöjdhet när man vinner varje match borde vara en självklarhet. Där kommer ledarskapet in i bilden. Bilden du förmedlar som tränare färgar också vad din klubb står för.
Här tror jag på en förändring om och när vi nu får en ny tränare. Olli Jokinen är jag helt övertygad om kommer in med en lite annan kravbild än vad Timrå IK´s spelare har sett tidigare. Möjligen att Anton Lander fick känna på det i Ryssland eller i Schweiz? Men där fick han ju kanske just därför också känna känslan att vinna något. Det här är det absolut viktigaste mentala steget våra spelare behöver ta för att kunna utvecklas individuellt som spelare och gemensamt som lag.
Rip Kirby: Om den uttalade målsättningen för klubben är att etablera sig på den övre halvan i SHL så måste man se förbi truppen. Vi har ett fönster där vi sportsligt skulle kunna gå långt på grund av hemvändarna men när dom lämnar så är vi ju ett Oskarshamn 2.0. Jag tror man måste bredda den organisatoriska sidan och just nu kan vi bara locka lite över 4.000 pers till arenan i slutskedet av serien. Intresset för hockey i regionen är uppenbarligen inte så högt som man hade önskat. Det är bara vi och HV71 i SHL som sänker vårt snitt jämfört med föregående år.
Jag tror också det blir bra med jokinen men jag tror det finns ett tak gällande hur mycket Timrå kan växa på sportsliga grunder. Vi blev topp 6 i fjol, vi sänkte publiksnittet efter det. Vi fick hem hemvändare, folket flockade inte till läktarna ändå.
· 
Jag säger inte att jag tycker det är särskilt inspirerande, men vi är där vi är, rent geografiskt med givna förutsättningar med tillhörande duktigt ö v e r t y d l i g a begränsningar. Timrå IK kommer fortsätta spela sina matcher i Timrå kommun. Kulturvärdet i historiken finns där, absolut, men detta svarar inte särskilt bra upp till den mer "moderna" hockeypublik vi har idag jämfört med när vi spelade ishockey utan tak på samma plats, för mer än 60 år sedan.
Visst går det att utveckla arenan ytterligare. Detta är nog ett absolut måste om vi vill kunna växa som klubb. Men arenans läge underlättar väl inte sådär jättemycket.
Men något vi verkligen kan jobba på är ju att förbättra bilden eller uppfattningen om oss själva. Vill vi framställa oss som den fattige kusinen från landet som är glad att få sitta bredvid och titta på när storpojkarna leker?
Det här är en ledarskapsfråga som har med nöjdhet att göra. Att som individuell spelare eller som lag bara kunna känna en riktig nöjdhet när man vinner varje match borde vara en självklarhet. Där kommer ledarskapet in i bilden. Bilden du förmedlar som tränare färgar också vad din klubb står för.
Här tror jag på en förändring om och när vi nu får en ny tränare. Olli Jokinen är jag helt övertygad om kommer in med en lite annan kravbild än vad Timrå IK´s spelare har sett tidigare. Möjligen att Anton Lander fick känna på det i Ryssland eller i Schweiz? Men där fick han ju kanske just därför också känna känslan att vinna något. Det här är det absolut viktigaste mentala steget våra spelare behöver ta för att kunna utvecklas individuellt som spelare och gemensamt som lag.