Sen på bollen, men kollat Jokinens intervju nu. Svårt att inte få mysribba av den. Han säger verkligen e x a k t det som man vill höra efter att ha följt Timrås prestationsmässiga implosion den här säsongen. Hade vi haft Ante kvar hade man verkligen känt sig uppgiven och jävligt orolig just nu.
Därmed inte sagt att Jokinen är en garant för succé. SHL är en jävligt speciell liga, och Timrå har en speciellt byggd spelartrupp. Rom byggdes inte på en dag, och det kommer att krävas att a) spelartruppen till fullo underkastar sig Jokinens tränings- och spelfilosofi, samt b) att Jokinen behåller spelarnas och klubbens förtroende även om maskineriet gnisslar från början.
Som någon sa (kan t o m ha varit en snäll modolid som så klart är "jättebekymrad å våra vägnar"): high risk, high reward. Kapanen går all-in här. Jokinen vill spela en snabbare, rakare och mer intensiv hockey. Det kommer ställa större krav på varenda spelare. Kommer backarna klara av att spela sig ur zon snabbare? Kommer våra forwards positionera sig bättre för att kunna få högre fart i omställningarna? Kan vi få till ett intensivare, högre presspel utan att bli utspridda över tre zoner och sönderkontrade? Hur kommer spelare som exempelvis Jonte hantera dom ökade kraven på (det fysiska) spelet utan puck?
Fan vet. Däremot känner jag till 100% att det här är helt rätt väg att gå, i detta läge föreningen befinner sig i. Vi har typ 2 säsonger kvar av prime-stämpel på hemvändarkollektivet. Det finns en jävla massa offensiv potential som varit underutnyttjad, och där behövs en radikal förändring såväl på spelarutvecklingsnivå som spelsystemmässigt. Jokinen är på pappret exakt det jag vill se där. Betyder det att det är givet att det funkar i praktiken? Nope. Pirrar det som fan i hockeynerven av tanken på att se ett Timrå som skrinnar ut på hemmaplan med orden "let's give them hell" som ett mantra i huvudet igen? Som fan.
Man kan säga mycket om Kapanen, men feg är han inte. Detta blir såväl hans som Jokinens eldprov. High risk, high reward. Alternativt platt fall. Men, va faen. Better to burn out than fade away.
Bragd-Birger: Härligt inlägg(som vanligt). För att inte helt skriva sönder boken tänkte jag kommentera en sak. Du ställer frågan: Klarar backarna att spela sig ut zonen snabbare? Jag vänder det och tror att backarna kommer få det enklare att spela sig ur med mer fart i forwards. Bristen på spelalternativ i år har varit ett av de största problemen i att vi fastnade i egen zon. Då forward haft fart har vi lyckats att ta oss ur egen zon. Lyckas Jokkinen med det spelet tror jag faktiskt Eronen kan bli den 30 minuters back vi saknat. Då kommer han hamna mer rätt både i försvar och anfallet.
Om någon back inte klarar av detta spela bör man ta in en ny om ekonomin tillåter. På något sätt borde det gå att lösa med t.ex Eronen eller någon annan om de gör misstag på misstag och inte lyckas med sina uppspel. Då tror jag att Kapanen/Jokinen kommer att agera och ta in någon ny. Nässen lär få mycket istid kommande säsong. Han verkar stabil. Men det behövs fler, minst en till sån stabil back.
Bragd-Birger: Håller med om mycket du skriver men High-Risk? Jag håller inte med om det. Monten är High-Risk, Freddan är High-Risk, Rönnberg är väl då kanske low risk men inte kan man säga att Olli är high risk i min bok med hans track reckord. Snarare tvärt om.
Han har gjort 17 hela säsonger i den högsta ligan i världen, 16 av dessa i NHL (på grund av lockouten). Olli kommer bli pragmatisk om så behövs och han har garanterat erfarenhet av att tvingats vara det.
Vidare har han varit ungdomstränare för jänkare i 6 säsonger samt tränare för ett A-lag i 3. Ett A-lag som var ett skämt innan han tog över och nu ryktas han dessutom få med sig spelare från det laget in i det nya. Svårt att se, inom rimlighetens gränser, bättre förutsättningar.
Påminner lite lite grann om när Pep Guardiola tog med sig Thiago Alcântara till Bayern München. En spelare som fattar systemet för att enklare få andra att förstå.
· 
Därmed inte sagt att Jokinen är en garant för succé. SHL är en jävligt speciell liga, och Timrå har en speciellt byggd spelartrupp. Rom byggdes inte på en dag, och det kommer att krävas att a) spelartruppen till fullo underkastar sig Jokinens tränings- och spelfilosofi, samt b) att Jokinen behåller spelarnas och klubbens förtroende även om maskineriet gnisslar från början.
Som någon sa (kan t o m ha varit en snäll modolid som så klart är "jättebekymrad å våra vägnar"): high risk, high reward. Kapanen går all-in här. Jokinen vill spela en snabbare, rakare och mer intensiv hockey. Det kommer ställa större krav på varenda spelare. Kommer backarna klara av att spela sig ur zon snabbare? Kommer våra forwards positionera sig bättre för att kunna få högre fart i omställningarna? Kan vi få till ett intensivare, högre presspel utan att bli utspridda över tre zoner och sönderkontrade? Hur kommer spelare som exempelvis Jonte hantera dom ökade kraven på (det fysiska) spelet utan puck?
Fan vet. Däremot känner jag till 100% att det här är helt rätt väg att gå, i detta läge föreningen befinner sig i. Vi har typ 2 säsonger kvar av prime-stämpel på hemvändarkollektivet. Det finns en jävla massa offensiv potential som varit underutnyttjad, och där behövs en radikal förändring såväl på spelarutvecklingsnivå som spelsystemmässigt.
Jokinen är på pappret exakt det jag vill se där. Betyder det att det är givet att det funkar i praktiken? Nope. Pirrar det som fan i hockeynerven av tanken på att se ett Timrå som skrinnar ut på hemmaplan med orden "let's give them hell" som ett mantra i huvudet igen? Som fan.
Man kan säga mycket om Kapanen, men feg är han inte. Detta blir såväl hans som Jokinens eldprov. High risk, high reward. Alternativt platt fall. Men, va faen. Better to burn out than fade away.
Framåt Timrå!