söder över: Jag tänker att det här blir min sista kommentar i frågan (mest för att det inte riktigt leder nånstans). Jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet man försöker missförstå och när argumenten börjar närma sig "ah men dom då?!?! dom är ju värre!!" eller "är'u lättkränkt eller?!" så finns det inte mycket väg framåt.
Jag har inga problem med att visa känslor under matchen (eller före eller efter), det är hur man väljer att verbalisera dom som är mitt problem. Det är inte att man skriker utan vad man skriker. Det finns i min värld ingen rimlighet att kollektivt stå och skrika horunge.
Är fullt medveten om att det skriks dumheter från sittplats också och tycker det är lika illa. Men jag har inte riktigt tid att leta upp enskilda individer för att maila eller ringa dom. Så då blir det enklare att adressera ett kollektiv (kanske också lite rimligare då VS hörs betydligt mer än enskild individ halvvägs upp på K-läktaren).
Jag förespråkar ingen som helst avstängning eller uteslutning i frågan utan tänker att vuxna människor kan ha vuxna samtal om saker.
Att andra är värre eller lika illa är ett ganska tamt argument då med den logiken kan jag springa runt och så folk på käften bäst jag vill, det finns ju trots allt andra som skjuter människor, jag misshandlar dom ju bara. Samma sak blir det med att det var minsann värre förr. Historiskt sett har vi haft vänstertrafik i Sverige, jag tror inte nån skulle acceptera det som argument för att jag ska få dundra fram på E4 mot körriktningen idag.
Är det så viktigt att få bete sig så här att det är värt risken att tappa biljettintäkter och i värsta fall en sponsor (igen så är det skillnad på enskilda individer och VS då det är uppenbart närmare kopplat till Timrå IK). Nån skrev att biljettförsäljningen ökar och absolut. Men hur länge gör den det om det här fortsätter? (jag upplever inte att varit såhär "illa" särskilt länge)
Vad är det för kultur vi vill presentera för kidsen? räcker det inte med all skit dom redan utsätts för? hur vore det om hockeykulturen visade nått annat?
Jag bugar därmed ut mig eftersom det här liknar mer och mer en okonstruktiv allt eller inget, svart eller vitt diskussion. För mig handlar det om nyans och att det borde gå att skapa stämning, visa känslor, har roligt eller vara upprörd på domslut utan att skandera horunge (en mors eventuella yrkesval har trots allt ganska lite med hockeyprestationer att göra).
Isbjörnen2: Är inte helt med på alla dina liknelser om jag ska vara ärlig, men håller med i mycket annat jag läser. Dock, så känner jag att den här frågan har blivit rätt uppblåst haha.
Några frågor en vuxen kan ställa sig. - MÅSTE jag få skrika horunge? - MÅSTE jag vara tuff? - MÅSTE jag bidra till fientlig supporterkultur?
Är svaren ja på alla dom är det nog inte hockeyn du är där för att se. Är svaren nej så är ju valet enkelt, då kan man, som någon sa (var det sputnik?) hata lite med "finess". Lodin i kvalet förra året är ju ett perfekt exempel på hur en hatisk miljö kan elda igång en spelare och få helt omvänd effekt.
Jag bugar och bockar för samtliga som står på VS match efter match och skriker sig hesa, men det kan omöjligt vara så att man är så enögd att man inte kan köpa en avstängning om man betett sig illa, eller att man blir förvånad över att folk faktiskt reagerar på "hatet". Jag tycker inte personligen att man kan skydda ett dåligt beteende genom att "man bidrar till stämningen", det är helt skilda saker.
· 
Jag har inga problem med att visa känslor under matchen (eller före eller efter), det är hur man väljer att verbalisera dom som är mitt problem. Det är inte att man skriker utan vad man skriker. Det finns i min värld ingen rimlighet att kollektivt stå och skrika horunge.
Är fullt medveten om att det skriks dumheter från sittplats också och tycker det är lika illa. Men jag har inte riktigt tid att leta upp enskilda individer för att maila eller ringa dom. Så då blir det enklare att adressera ett kollektiv (kanske också lite rimligare då VS hörs betydligt mer än enskild individ halvvägs upp på K-läktaren).
Jag förespråkar ingen som helst avstängning eller uteslutning i frågan utan tänker att vuxna människor kan ha vuxna samtal om saker.
Att andra är värre eller lika illa är ett ganska tamt argument då med den logiken kan jag springa runt och så folk på käften bäst jag vill, det finns ju trots allt andra som skjuter människor, jag misshandlar dom ju bara. Samma sak blir det med att det var minsann värre förr. Historiskt sett har vi haft vänstertrafik i Sverige, jag tror inte nån skulle acceptera det som argument för att jag ska få dundra fram på E4 mot körriktningen idag.
Är det så viktigt att få bete sig så här att det är värt risken att tappa biljettintäkter och i värsta fall en sponsor (igen så är det skillnad på enskilda individer och VS då det är uppenbart närmare kopplat till Timrå IK). Nån skrev att biljettförsäljningen ökar och absolut. Men hur länge gör den det om det här fortsätter? (jag upplever inte att varit såhär "illa" särskilt länge)
Vad är det för kultur vi vill presentera för kidsen? räcker det inte med all skit dom redan utsätts för? hur vore det om hockeykulturen visade nått annat?
Jag bugar därmed ut mig eftersom det här liknar mer och mer en okonstruktiv allt eller inget, svart eller vitt diskussion. För mig handlar det om nyans och att det borde gå att skapa stämning, visa känslor, har roligt eller vara upprörd på domslut utan att skandera horunge (en mors eventuella yrkesval har trots allt ganska lite med hockeyprestationer att göra).