Patrick Polly: jag tror att det var psykiskt. Han fick en chans då laget hade många backar borta och kunde spela helt utan press. Sedan till nästa säsong så fick han A-lags kontrakt, och då höjdes kraven, både från omgivningen och från honom själv. Det är den enda förklaringen jag kan se iallafall. Jag tycker att Monten har en bättre förklaring än mig.
Patrick Polly: Det var ju en väldigt speciell säsong det där. Med backar som Drugge etc. Ett lag vars självförtroende var nere i fotknölarna.
In kom Nielsen i ett läge där det inte fanns nånting att förlora. Vi var tvärsist och han kunde spela på ren adrenalin och go magkänsla, för en kort period. Vilket gjorde att han nog såg bättre ut än vad han var. Bäst på plan det var han nog aldrig om man ser nyktert på det. En av Bästa av backarna i Timrå där och då, ja det är en annan femma, med den backuppsättningen vi hade då..
Tiden efter har varit mer talande som sagt. Där han inte fick fäste i Allsvenskan, I nåt av lagen han spelade i där.
Tom Topp: Hittade lite intressanta stats angående Ludvig Levinsson.
”Ludvig Levinsson som var under 45% i Hockeyallsvenskan ifjol leder överraskande interna tekningsligan i stor stil – han är 4:e bäst i SHL (spelare med minst 50 ... | Läs mer
En match skulle jag förstå, men om man är bra i flera matcher? Kompetensen kan ju inte försvinna över en natt.
Att man som junior kan vara lovande men sedan försvinna är ju inte konstigt, men det sker ju över lång tid och inte från en månad till annan.