Timrå IK

Baren: Ungefär där jag står med. Att stå och gömma sig bakom "vi är en liten familjär klubb" från en liten ort och vi har "svårt att få till oss de stora namnen" och att vi ska vara tacksamma över att överhuvudtaget representeras i SHL.

Man är så jävla rädd för att misslyckas att man hellre håller hand i kontor och loger, istället för att satsa stort på nybygge av lag och ledning och ge allt för att seriöst utmana om både guld och jämna toppresultat.

Vill man stirra sig blind på att FBK, Frölunda, Skellefteå och Djurgården har mer pengar och större städer och säga att det är för svårt för oss att utmana alla storebrorsor, eller ska vi riva i som vi vet att vi innerst inne kan och faktiskt elda på för att ge allt för att nå framgång? Det finns inte utrymme att vara rädd för alla andra stora busar. Vi måste bli en vi med. Annars är vi snart mycket familjära och trogna varandra, i mitten av tabellen hos allsvenskan igen.