Timrå IK

Bästa konsumenter! Vilka skatter ur FH:s lilla röd-vita. Jag tillhör kulturkonservativa falangen liksom FH och Octagon (+Nyllet, var är du?). W/Ö Kalles spontana utrop och påhejningar är dimmiga minnen från en tid då delaktighet från den breda massan utgjorde något vi idag minns som "genuin stämning". En ohypad tillställning med utrymme för känslor, snack och gemenskap. Inte underhållning som vi enskilt lutar oss tillbaka och lite blase' iakttar som på bio. Skulle kunna skriva mer om rädslan för obehaglig tystnad/ vad som skulle hända ifall dunka-dunkat tystnade och alla paralleller till det konsumerande samhället, bäst iklätt våra föreställningar om Det Amerikaniserade. Vilka skulle låta då? Vad skulle hända? Är folkets röst obekväm?
Att gå emot strömmen och genomföra en kulturrevolution fullt ut är kanske idiotförklaringsbart men iallafall modigt och vackert.
De viktiga sponsorerna, finansiärerna kanske inte misstycker och publiken kanske inte alls uteblir. Finns det bara en väg framåt?
Ultrakommersens?
Vad är vi bra på idag? Vad behöver vi värna? Vad behöver förändras? Jag tycker Timrå har en kunnig och engagerad publik och en fantastisk klack som manar på utan anställda headsetgubbar. Ståplats är det som ger färg åt klubben. Det måste värnas om. Vi behöver inte headsetgubbar eller bröderna Bronett som speakers. Det är inte utveckling. Inte heller en ny ännu tuffare stiliserad örn. Sittplats måste väckas en aning, det måste förändras. Likaså att inte pumpa ut musik på hög volym vid varje avblåsning, låt den publika musiken ljuda istället.
Cheerleading vs Tifo vad är tönteri? Vad är delaktighet? Vad är genuint? Frågorna är många liksom svaren. Strimmorna är väl inte ett hot mot s.k och klacken möjligen ett komplement till den om man nu accepterar den organiserade underhållningen utanför planen förståss..