Har aldrig fattat den där fetischen för motståndarsupporters. Folk som jublar när jag själv mår som sämst är inte mina vänner. Men för vissa verkar synen av en motståndarreplica utgöra en närmast magnetisk dragningskraft. Det tassas, cirklas, och innan pausen är slut har det både gruppkramats och tagits byta-kläder-bilder. Nästan lite kinky.
FH - avdammad: Härligt med en del nostalgiska inlägg idag. 1965 var jag nio och fick börja följa farsan på Timrås/WÖ:s och Giffarnas matcher. Dessa lag fastnade längst in i hjärtat och är kvar där lika hårt fortfarande.
Men för vissa verkar synen av en motståndarreplica utgöra en närmast magnetisk dragningskraft. Det tassas, cirklas, och innan pausen är slut har det både gruppkramats och tagits byta-kläder-bilder.
Nästan lite kinky.