RocknRolf2: Nja, det är som om Larsson skulle spelat i Åtvidaberg. Men ok. SM-guld i hockey har garanterat större betydelse för spelarna än vad ett allsvenskt dito har för fotbollsspelarna. Sverige är ett u-land, om man ser på den inhemska ligans kvalitet. Paradoxalt nog är det spelarna själva som är ivrigast att med varje handling demonstrera detta.
Och sen håller jag inte riktigt med om varje matchs betydelse i fotbollsallsvenskan. För botten/toppen, visst. Men den utsmetade, klibbiga mittgeggan utkristalliseras rätt tidigt, och det är väl svårt att få den där larger-than-life-känslan när det i princip enbart är äran (eller kanske, kanske royal league...) som gäller de sista tio omgångarna.
Slutligen: visst kan man tycka att det är trist att aldrig få smälta ett resultat. Möjligen att man inte hinner med dom där essäerna och kulturella grubblerierna, men hockeyns puls är i a f för mig jävligt charmig. Det bara mal på, precis som våra rödvita hockeyhjältar. Och inte känns det meningslöst? Inte sitter du väl blassé över en väntande förlust mot HV med fuckin' 46 omgångar kvar?
Söderöver: På tal om Lander. Enorm skillnad när han var tillbaka. Han är inte längre någon vass offensiv spelare men hans styrka på puck gjorde stor skillnad i offensiv zon. Bland annat.
SM-guld i hockey har garanterat större betydelse för spelarna än vad ett allsvenskt dito har för fotbollsspelarna. Sverige är ett u-land, om man ser på den inhemska ligans kvalitet. Paradoxalt nog är det spelarna själva som är ivrigast att med varje handling demonstrera detta.
Och sen håller jag inte riktigt med om varje matchs betydelse i fotbollsallsvenskan. För botten/toppen, visst. Men den utsmetade, klibbiga mittgeggan utkristalliseras rätt tidigt, och det är väl svårt att få den där larger-than-life-känslan när det i princip enbart är äran (eller kanske, kanske royal league...) som gäller de sista tio omgångarna.
Slutligen: visst kan man tycka att det är trist att aldrig få smälta ett resultat. Möjligen att man inte hinner med dom där essäerna och kulturella grubblerierna, men hockeyns puls är i a f för mig jävligt charmig. Det bara mal på, precis som våra rödvita hockeyhjältar.
Och inte känns det meningslöst? Inte sitter du väl blassé över en väntande förlust mot HV med fuckin' 46 omgångar kvar?