Timrå IK

Smokey: Om det nu blir kvalserien - och mig veterligen är det fortfarande så att det är 5 lag som kan hamna där - bör man göra något drastiskt. Så som att lyfta bort Rolandz. Det är dom som inte klarar av att preparera spelarna inför en liv-eller-död-match i näst sista omgången. Det är dom som coachar åt helvete. Vi har inte råd att låta dom lalla mer än 55 omgångar. Oavsett utgång i lördagens matcher: Rolandz ska väck.

Sen, om vi nu ska fortsätta i falsettläge och bestämma oss för att det blir kvalserien: so be it. Då är det upp till spelarna att greja den. Misslyckas man där beror det på en gigantisk underprestation. Av dom på isen. TJ och Linkan må vara ansvariga för att vi hamnat där, men det är spelarnas förbannade jävla skyldighet att hantera det.

Och: låt oss ha lite jävla perspektiv på saker och ting. Ja, det här blev en bajssäsong. Och nej, vi har inte haft en sportchef med fingerspitzgefühl.
Men: vi blev av med vår bäste offensive spelare (Pärssinen) och nu, när det hela skulle avgöras, vår bäste offensiva back. Vi ligger och slåss om slut- eller kvalspel med en kvartett andra lag, där två av dom (Modo och Frölunda) så här långt misslyckats än värre än vi.
Visst, vi kan intala oss att vi är ett stabilt slutspelslag, och att vi - under säsonger när lag som Luleå och Skellefteå har prime-time - enkelt hittar andra lag som SKA ligga efter oss i tabellen eftersom vi, för jösse bullar, är Timrå och allt det där. Sure balubas. Men: jag tror inte att vi får några andra i hockeysverige med oss i det där tänket. Vi ä r en liten skitklubb, och det finns inte en vettig människa (Perra medräknad) utanför Medelpad som ser Timrå som något mer än en klubb som får 'kämpa om slutspel'. Vilket är precis vad det gör.

Det gör ont som fan just nu, och Timrå spelar verkligen en kräkhockey där ute, men: perspektiv, för fan. Enligt mitt förmenande är åt helvete för många här inne cry-babies. Jag tycker att vi i mångt och mycket har precis det lag vi förtjänar. Ett gäng som viker ner sig så fort det hettar till, och som får hybris så fort det rullat på en match eller två.
Sådan matte, sådan hund. Av den anledningen kan jag faktiskt, och helt ärligt, känna att en allsvensk ökenvandring inte är ett nattsvart alternativ. Om inte annat lär vi sålla bort dom värsta hockeycurlade lipsillarna, dom som direkt blir personligt kränkta varje gång ett felpass renderar i ett baklängesmål.

Att spela elithockey är ingen oinskränkbar rättighet. Och gör man det i Timrå bör man vara jävligt försiktig med att ta sin plats för given. Vi måste vara beredda att försvara den. Lag kommer, lag går. Titta på serien för elva år sen. Tre av lagen då spelar i allsvenskan nu. Och däremellan har två lag ytterligare (Mora och Rögle) varit uppe och gästspelat.
Är vi inte mentalt förberedda på detta - dvs att vi kommer tvingas försvara vår elitserieexistens mot lagen underifrån om vi har en riktig skitsäsong - då har vi problem med vår självbild. Varför i helvete ska just Timrå vara ett lag som bara kan överraska positivt men aldrig negativt? Och när - och hur - hamnade vi i elitseriegänget vars positiva överraskning innebär en topp-3 placering, och en negativ 8:a med minsta möjliga marginal?

Nej, hörrni. Det är lätt att sprätta bajs och se allas brister. Med ett stort undantag: sina egna. Dags att hoppa ur hyperventilera-och-vifta-med-händerna-a-la-drama-queen-läget nu. Acceptera situationen, ta ner verkligheten på bröstet. En match kvar. Vad gäller där? Seger, seger, seger. Kan det gå? Klart det kan. Kan det gå åt helvete? Lika möjligt det. Men oavsett vad som kommer: låt oss ta oss an uppgiften med ödmjukhet. Vi är inte för fina eller för bra för den situation vi befinner oss i.

Gilla läget. Det är verkligheten som är här och hälsar på.