Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Motståndarfans som kommer in och hetsar under match kommer tilldelas matchstraff på en dags avstängning.
- Klagomål och ifrågasättanden om modereringen i gästböckerna skall inte förekomma på Hockeysnack och raderas omedelbart av tillgänglig moderator. Att bryta mot denna regel kan innebära avstängning från gästboken.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
För ibland tycker jag argumentet framförs i en anda som att det är otänkbart att när en hockeyspelares kropp inte längre kan utöva elitidrott så kan de inte göra något annat heller. Som om att det skulle vara nedvärderande för dem att skaffa ett ”vanligt” yrke eller att de skulle vara oförmögna att vidareutbilda sig eller jobba som ”vanligt” folk. I hur många yrken kan man räkna med att jobba 15-20 år och sedan dra sig tillbaka?
Självklart är väl pojkdrömmen att bli proffs och sedan hockeypensionär men som vuxen borde andra drivkrafter och perspektiv kunna göra sig gällande. Finns ju faktiskt andra värden och drivkrafter än pengar: att (efter karriären bli ngt annat än fd hockeyspelare och som samhällsmedborgare) bidra till om inte samhället så (under/efter karriären) till den klubb som möjliggjort karriären, att uppvisa pålitlighet, lojalitet och ödmjukhet. Om man istället prioriterar att ha en extra miljon på kontot så säger det något, vad får väl var och en bestämma för sig själv.
Är inte ute efter att säga att något är rätt eller fel men blir lite ”trött” på idén att proffsidrottare och speciellt då hockeyspelare skulle vara slut som bidragande samhällsmedborgare bara för att de inte kan spela hockey. I samhället i stort är de väldigt privilegierade.
Förmodligen bottnar det hela i en samhällsanda som går under ledorden makt/status - ära/berömmelse - rikedom/materialism som vi alla mer eller mindre är en del av… livsvärden som vi verkar sträva efter samtidigt som försöker frigöra oss ifrån det samhälle dessa livsvärden byggt upp.