Brynäs IF

Rodrigo: Slutspelshockey har en annan karaktär än vanliga seriematcher. Det går lite fortare, är lite tuffare och den mentala pressen är större. Genom åren har vi sett många spelare som har varit bra i grundserier men inte när nivån höjs i slutspelssammanhang.

Rautio och Starkbaum är två exempel på pålitliga grundseriemålvakter som aldrig har lyckats i svenska slutspel.

Och lyckligtvis höjer sig ju en del spelare. Det var på grund av insatser i slutspel som alla insåg att Honken och Svedberg var "the real deal". De var som bäst när nivån höjdes och matcherna gällde som mest. Det är en fantastisk egenskap.

I och med att Sandström verkligen inte var bra mot Djurgården ifjol har vi redan ett facit på hur Sandström då var när nivån höjdes. Och det var inte roligt. Det är svårt att föreställa sig t.ex en ung Markström göra likadant, eller för den delen vinnarskallar som Honken och Svedberg. Tvärtom höjde de sig ju i dylika sammanhang.

Nu får vi hoppas att Sandström har utvecklats sen ifjol, men som jag ser det har utvecklingen varit ganska marginell sedan fjolårssäsongen. Jag hade hoppats på mycket mer, att han skulle vara så pass bra att Rautio blev mer eller mindre uttalad andra målvakt, men så är det ju inte.

Sammanfattningsvis är Brynäs mv-situation inte helt olik den ifjol. Starkbaum och Rautio är ganska jämförbara; stabila målvakter som brukar vara som sämst i slutspel, och Sandström är om något marginellt bättre än ifjol. Och enligt min mening var målvaktsspelet en stor orsak till att Brynäs föll mot Djurgården.

Peja: Tycker inte man ska dra allt för stora slutsatser av två matcher. Det är inte precis någon trend vi ser här. Och visst att två matcher är mycket i ett slutspel men det går inte riktigt att säga så mycket utifrån det. Det är svårt att analysera. Om Sandström skulle vika ner sig i slutspelet denna säsong så tycker jag mer att man kan börja diskutera att det kan finnas någon slags trend där.