Brynäs IF

Hemkommen från Gavlerinken. Sorgligt att på plats så tydligt bevittna hur Brynäs totalt viker ned sig mentalt. Huvudtacklingar och dåliga domare i all ära men den här matchen förlorade Brynäs själva.

En första period med fantastisk intensitet och tätt, tufft spel. Inte så chansrik och inte mycket finess sett till spelet men högt tempo, grinigt och nerv. Slutspelshockey. Brynäs krymper ytorna exemplariskt i försvarszon och är pigga i både ben och huvud i omställningarna. Luleå har mest puck men Brynäs har total kontroll och känns giftigare...

Så kommer andra perioden... Man ser tydligt att Brynäs taktik att krympa ytorna i egen zon kan straffa sig lite när det blir långt till båset. Luleås lite bättre förmåga till långa anfall betalar sig bättre i andra perioden. Dock har Brynäs fortfarande huvudena höga och bra fart på ben och tanke. Så kommer 1-1... Det är tydligt att Brynäs saknar mental styrka, saknar den rätta övertygelsen och saknar verktygen. Saknar ledarskapet.... De frustande, hungriga tigrarna från framförallt första perioden ersätts nu av en samling bekväma birmakatter som direkt börjar jobba en och en istället för tillsammans och ängsligt börjar kasta puckar till höger och vänster, uppåt, neråt och bakåt...

Ett mål och man viker ned sig fullständigt. Börjar få stirrblickar... Det framgick tydligt på plats. Under en och en halv period som följer skapar man sen knappt en enda riktig målchans. Ser heller ingen ambition från båset att vilja bryta mönstret. När Brynäs sänker stridsyxan så omedelbart och tydligt så ger ju det motståndaren en otrolig energiboost dessutom...

Brynäs är ett trasigt lag. Vi är fortfarande med i detta men skall vi besegra Luleå på bortaplan en gång till i detta läge så är det för att Luleå skulle drabbas av plötslig frossa. Samt att vi behöver tur. Att kriga oss vidare helt på eget grepp känns nästan uteslutet...