· + 3
Inlägg: 2330282
Svarskommentarer
Sv: A proposito de nada
Skrubben: Jag tror att Sundlöv levde kvar i det förgångna när han återvände till Brynäs.
När Boork gjorde entré i Brynäs lärde han i princip upp Sundlöv. Många importspelare, främst finländare som förmodligen var tveksamt scoutade, skulle inte längre värvas. Istället skulle man satsa på egna produkter och allsvenska spelare, gärna unga sådana. Men Boork var heller inte oäven att värva äldre allsvenska spelare om han såg SHL-potential i spelaren, Martin Öhrstedt var kanske det tydligaste exemplet på det.
Både Boork och Sundlöv blev regelbundna besökare på såväl J20- som Allsvenska matcher, främst i Uppsala där närheten till Almtunas matcher gjorde att man enkelt kunde åka och kolla på allsvenska matcher där. Dessutom hade Boork en bakgrund i just Almtuna vilket säkert gjorde resorna extra trevliga.
Det resulterade i ett antal värvningar de efterföljande åren. Gynge värvades från Hammarbys J20-lag och många av de allsvenska värvningarna gjorde succé, typ Gunderson och Ekholm. Men det fanns också spelare som Brynäs ville värva men som man gick bet på.
Kristofer Berglund gjorde en lysande allsvensk säsong för Björklöven sin sista säsong som junior och spelade JVM med Alcén, Andersén och Jonte Carlsson. Han delade till och med hotellrum med den sistnämnda i turneringen. Sundlöv försökte värva Berglund från Björklöven, men fick nej. Istället gick Berglund till Luleå och snittade nästan 0,5p/match i sin debutsäsong i SHL.
Sundlöv försökte också värva en annan allsvensk succéspelare som även han spelade JVM det året. Det var Patrik Berglund. Men han gick direkt till Nordamerika och skippade helt enkelt SHL.
När Brynäs omtalade 90-kull spelade J18 och J20 var alltid Skelleftå en av de tuffaste konkurrenterna. Precis som Brynäs tog många steget upp i A-laget. Spelare som Martin Lundberg, Pär Lindholm, Melker Karlsson och David Rundblad fanns där, likaså 91:or som Niclas Burström, Adam Larsson och Petter Emanuelsson, och även typ Petter Granberg (92) och Viktor Arvidsson (93). Det var helt enkelt ett extremt talangfullt lag. En annan av deras otroligt lovande juniorer var Adam Pettersson (92), som visade fina offensiva skills som junior. Några år innan, när 92:orna bildade U16-landslag, hade Pettersson till och med vunnit Sveriges poängliga med god marginal.
Sundlöv följde juniorhockeyn noga och Adam Pettersson var en spelare som alla hade fått upp ögonen för.
När Sundlöv cirka 10 år senare blev sportchef i Brynäs igen letade han på gamla jaktmarker som han kände till sedan tidigare. Problemet var att Berglund och Pettersson hade blivit nischade rollspelare med åren och inte alls de spelarna som många trodde när de var juniorer. Och de var inte längre unga spelare som man kunde omforma, tvärtom hade de cementerat sina roller och visat begränsad skicklighet på SHL-nivå. De hade blivit SHL-spelare, men lågt i hierarkin.
Samtidigt som Berglunds och Petterssons karriärer inte hade blivit riktigt så bra som många trodde i junioråldern hade hockeyn utvecklats och sprungit förbi både dom och Sundlöv. Tyvärr.
Istället för att leta i sin historia borde Sundlöv ha letat i allsvenskan, som han rimligtvis hade stenkoll på efter årena i MODO. När Brynäs värvade Adam Pettersson, eftersom Sundlöv såg outlöst offensiv potential i honom, värvade Oskarshamn Fredrik Olofsson från just Sundlövs tidigare arbetsgivare MODO...
Patrik Berglund är väl ett eget kapitel, antar jag.
När Boork gjorde entré i Brynäs lärde han i princip upp Sundlöv. Många importspelare, främst finländare som förmodligen var tveksamt scoutade, skulle inte längre värvas. Istället skulle man satsa på egna produkter och allsvenska spelare, gärna unga sådana. Men Boork var heller inte oäven att värva äldre allsvenska spelare om han såg SHL-potential i spelaren, Martin Öhrstedt var kanske det tydligaste exemplet på det.
Både Boork och Sundlöv blev regelbundna besökare på såväl J20- som Allsvenska matcher, främst i Uppsala där närheten till Almtunas matcher gjorde att man enkelt kunde åka och kolla på allsvenska matcher där. Dessutom hade Boork en bakgrund i just Almtuna vilket säkert gjorde resorna extra trevliga.
Det resulterade i ett antal värvningar de efterföljande åren. Gynge värvades från Hammarbys J20-lag och många av de allsvenska värvningarna gjorde succé, typ Gunderson och Ekholm. Men det fanns också spelare som Brynäs ville värva men som man gick bet på.
Kristofer Berglund gjorde en lysande allsvensk säsong för Björklöven sin sista säsong som junior och spelade JVM med Alcén, Andersén och Jonte Carlsson. Han delade till och med hotellrum med den sistnämnda i turneringen. Sundlöv försökte värva Berglund från Björklöven, men fick nej. Istället gick Berglund till Luleå och snittade nästan 0,5p/match i sin debutsäsong i SHL.
Sundlöv försökte också värva en annan allsvensk succéspelare som även han spelade JVM det året. Det var Patrik Berglund. Men han gick direkt till Nordamerika och skippade helt enkelt SHL.
När Brynäs omtalade 90-kull spelade J18 och J20 var alltid Skelleftå en av de tuffaste konkurrenterna. Precis som Brynäs tog många steget upp i A-laget. Spelare som Martin Lundberg, Pär Lindholm, Melker Karlsson och David Rundblad fanns där, likaså 91:or som Niclas Burström, Adam Larsson och Petter Emanuelsson, och även typ Petter Granberg (92) och Viktor Arvidsson (93). Det var helt enkelt ett extremt talangfullt lag. En annan av deras otroligt lovande juniorer var Adam Pettersson (92), som visade fina offensiva skills som junior. Några år innan, när 92:orna bildade U16-landslag, hade Pettersson till och med vunnit Sveriges poängliga med god marginal.
Sundlöv följde juniorhockeyn noga och Adam Pettersson var en spelare som alla hade fått upp ögonen för.
När Sundlöv cirka 10 år senare blev sportchef i Brynäs igen letade han på gamla jaktmarker som han kände till sedan tidigare. Problemet var att Berglund och Pettersson hade blivit nischade rollspelare med åren och inte alls de spelarna som många trodde när de var juniorer. Och de var inte längre unga spelare som man kunde omforma, tvärtom hade de cementerat sina roller och visat begränsad skicklighet på SHL-nivå. De hade blivit SHL-spelare, men lågt i hierarkin.
Samtidigt som Berglunds och Petterssons karriärer inte hade blivit riktigt så bra som många trodde i junioråldern hade hockeyn utvecklats och sprungit förbi både dom och Sundlöv. Tyvärr.
Istället för att leta i sin historia borde Sundlöv ha letat i allsvenskan, som han rimligtvis hade stenkoll på efter årena i MODO. När Brynäs värvade Adam Pettersson, eftersom Sundlöv såg outlöst offensiv potential i honom, värvade Oskarshamn Fredrik Olofsson från just Sundlövs tidigare arbetsgivare MODO...
Patrik Berglund är väl ett eget kapitel, antar jag.
+ 7
Sv: A proposito de nada
Peja: han finnen har väl ett par nhl-säsonger i närtid när han producerat bättre än Kempny gjorde i Ahl, är åtta år yngre och har 20 poäng på sista 24 matcherna.
Han kan ju suga ändå men det är rätt högt ställda krav om man inte tycker att han är en klar uppgradering
Han kan ju suga ändå men det är rätt högt ställda krav om man inte tycker att han är en klar uppgradering
+ 8
-
Senast: Förlust mot HV71
Monitor ERP Arena, 3-4 (0-1,1-2,2-0,0-1)
Exakt så. Bengtzén gjorde det bra när Bulan var här, när Bulan sedan stack så fick han bygga helt enligt sin egen filosofi (Bofors-brunk) och då var det naturligt att han ville ha erfarna spelare långt ner i hierarkin (som därmed blev dyra). Dackell är förmodligen den mest inkompetenta sportchefen som funnits i SHL på 10-talet så där är kommentarer överflödiga. Sundlövs ageranden är i mitt tycke ett mysterium. Under hans första sejour i Brynäs byggde han laget ganska exakt som Peja beskriver. Billiga spelare långt ner i laget kombinerat med spets längre fram. Men när han återvände till oss 2019 kände jag inte alls igen honom. Var det PA som fick styra och ställa? Eller var det andra krafter i föreningen som drog Sundlöv åt ett visst håll? Det mesta Sundlöv gjorde sedan återkomsten gick åt skogen i alla fall.