Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
Jag har följt och hållit på Brynäs sedan min första match på plats i Gavlerinken hösten 1979, 13 år gammal, alltså i 44 år 🤔.
I kväll 18:30 är det nedsläpp i Monitor ERP Arena (f.d. Gavlerinken) mellan Brynäs och Malmö i den tredje kvalmatchen i bäst av sju. Om Brynäs förlorar kvällens begivenhet är det sannolikt den sista SHL-matchen i arenan på många, många år. Om jag är rätt underrättad har Brynäs inte vunnit fyra raka matcher sedan 2017 då vi tog oss till SM-final. (Sug på den en stund … SM-final 🥹).
Mitt älskade Brynäs är enligt uppgift ett av bara två lag som aldrig har åkt ur högsta serien, om det sker nu går alltså en 63-årig era i graven. Eftersom laget äger sin arena är risken för konkurs förmodligen överhängande, främst med tanke på att intäkterna från framför allt Cmore till klubben minskar med uppskattningsvis 30-40 miljoner kronor. Rent statistiskt borde det finnas någon IT-miljardär i supporterskaran men hittills har mig veterligen inte någon sådan klivit fram och erbjudit laget en väg framåt.
Vid nedsläpp i afton kommer jag att äta middag med min familj, dels av respekt för min kära familj, dels för att jag inte vågar titta 🤢, fegt jag vet, men så är det.
Detta är naturligtvis inte apokalypsen men för mig personligen är det lite av en sorg, jag har funnit mycket glädje i att kolla på hockey, främst på lördagar. Först en bastu, sedan en go kall pilsner och hockey. Nu får jag hitta på något annat att engagera mig i under säsongen från september till april.
Ångesten 🫣… förlåt, hoppet, är dock det sista som lämnar oss men som sagt, jag vågar inte titta.