Brynäs IF

Peja: Kommer ihåg när man fyllde 20. Jag och mina polare var väldigt pretentiösa. Aldrig Norrland, Pripps o dyl. Första åren var det alltid tyska premium ölmärken som gällde.
Sen kom en period på nåt år då man alltid körde Guiness på förfesterna.
Sedan på utlandsresorna var det t ex handpumpat Bitter i England.
Sen kom pretentiösa IPA-sorter till Sverige - hmm… jo kunde ju vara gott. Ledsnade dock lite efter ett tag.

Sedan insåg man att det inte ”var coolt” att dricka Norrlands, Pripps och andra lager öl i stora kretsar. Av nån outgrundlig anledning.
Öl skulle vara nån slags vetenskap 😂 och ”stor stark” var töntigt. För att inte tala om Budweiser & Co. Dom ”fick” man inte gilla offentligt. Usch och fy.
Nån ovanlig IPA var mer pk. Dom ”ska” man tycka om.

Nåväl, rebell som man är och allergisk mot flockbeteende dricker jag numera oftast ISKALL Pripps Blå eller Sofiero - inga j-a krusiduller - alternativt Guiness. Stolt att också meddela att jag kan få i mig Coors, Corona eller Bud utan att bekymra mig om det är OK med gourmetavdelningen.

Har dock aldrig smakat diskvatten så har inga åsikter om det är gott eller inte.

(tror många skulle leva ett lyckligare liv om dom slutade oroa sig för vad man ”borde” tycka)

Svensson_62: Guinness och Carlsberg hof its the shit . Kommer så väl när man fyllde 18 1983 då var det folköl som kallades förhandgranaten . Var små å runda . Smakade rent skit eller tvättvatten . Men kraven var inte så stora då