Det var fan vad stopp det blev för mig när jag skulle komma på låtar med ordet sun eller sol. Fast nog borde Black hole Sun ha varit med. Det är en grym låt, fast jag tycker de börjar avsluta den för tidigt. Efter halva låten börjar de med en sån där ”avslutningsgnuggning”. Och på tal om solen, nu drar jag till Turkiet…
NuMo:
Underbart med den där Foppa-potpurriet, otroligt snyggt när man blandar Colorado, Sverige, MoDo, TV-pucken, sen är det också en passande låt. Bäst är det ändå när 21:an passar, som det det där passet till Macke framför mål.
Krigsmicke låter som Sollefteås första bokstavsbarn…
20 Lindgren: Nä du... Gammal må jag vara men något Tomas Ledin har jag aldrig ägt och jag tror inte jag kommer äga det heller... "Knivhuggarrock", då när den gode Tomas var lite cool, den skulle jag kunna tänka mig använda som frisbee, resten duger inte ens till det, enligt mig då da.....;-)
Hehe, ja vad faan det är ju sommar och då bjuder ju den gode Tomas på lite lysande lyrik i "En dag på stranden" ju...
Det blir en dag på stranden Morgnarna drar förbi Vi sjunker ner i sanden Låter dagen gå som den vill Det kanske blir en lunch i skuggan En siesta, vad vet jag? Det blir säkert ändrade planer Hur som helst, det blir nog bra...
Det är ju klokt, tänkvärt, fint och vackert.....kanske????
Måste väl ta upp det här med AC/DC då. Deras bästa platta genom tiderna, den som fortfarande ligger som Nr. 5 av mest sålda skivor, trots att den gavs ut 1980.
Back in Black has sold 42 million units worldwide, including 21 million in the U.S.,[6] making it the second-highest-selling album ever internationally, and the biggest-selling album by any band.
Skivan är outstanding, jag har den i bilen och lyssnar på den dagligen i över 2-3 år.
I sommartid brukar ju trubadurjävlarna dyka upp och förpesta tillvaron genom att spela Tomas Ledin och våldföra sig på diverse 60-talslåtar. Därför tänker jag posta tre akustiska låtara av en annan sort. Artisten heter Andy Kerr och låtarna kommer från hans skiva (kassettband egentligen) Once Bitten Twice Removed.
Sen min favoritversion som kom året efter. En cover som känns legitim eftersom en av låtskrivarna, Terry Hall (tidigare the Specials), är med i gruppen: Fun Boy Three www.youtube.com/watch?v=brTsA0Sq2_0
Avslutningsvis en riktigt crappy version som kom häromåret (och nådde andraplatsen i Hongkong!) med: Hilary Duff och Haylie Duff www.youtube.com/watch?v=IUZ74YteAz4
Wayne Gresky: För örat är det ingen tvekan för min del, då är orginalet bäst. Jag är ju rätt såld på 80-talsmusiken, med tanke på alla minnen man har till den. Okej, -81 är lite tidigt för min del, men den här låten hängde ju med ett tag.
För ögat måste jag väl erkänna att den sista är rätt okej. :-)
Nån dag ska jag sätta mig ner och göra en tre från en, eller liknande, kring 80-talets musik.
Grabbarna kommer hem ikväll, varav en kompis som vi inte träffat på 3-4 år. Jag har ett gäng tjecköl och en Wildturkey på kylning inledningsvis. Egentligen skulle man haft ett liveband också, fast det går ju inte. Men jag gör det bästa av situationen och drar igång med följande (på CD):
Förmodligen är min tonårsdotter fortfarande hemma vid denna tid och kommer att komma upp och skrika - Väx upp för fan! Fast då säger jag bara näää och så fortsätter vi med:
Så han har varit i Sverige, det hade jag inte en aning om. Han gör ju en del justa covers också. Suspicious Minds (soundtracket till Honeymoon in Las Vegas) är ju en av dem, Crazy Little Thing Called Love, en annan. Han skall även gjort en version av ZZ Tops, I'm Bad, I'm Nationwide, men den har jag inte hört ännu.
Et tu Brute: Jodå, han letade sig ner i bergtäkten och lirade en kväll:-) Får leta på de låtar du nämner och se om det är nåt som faller en i smaken:-) Ha en trevlig kväll nu med dina tjecköl, får nöja mig med danska ja;-)
Tack! Som sagt är jag lite allergisk mot den traditionella hästjazzen. Dock så går ju Dwight utanför ramarna och blandar friskt. Av hans eget material måste också Wild Ride och Long White Cadillac nämnas.
Jag är nog mer åt Bluegrass-hållet när det gäller de traditionella amerikanska musikstilarna. Den ligger också närmare bluesen.
I'm a man of constant sorrow av Soggy Bottom Boys (Oh Brother Where Art Thou) är en favorit. Sedan är ju inte steget långt till mycket av det som Lynyrd Skynyrd, Canned Heat och Credence har gjort. Back to basic, med andra ord.
(Rufus Thomas gjorde originalet, men hade ingen hit med den förrän 1965, alltså året efter Stones. Här framför han en senare version 80-tal?, av sitt eget original)
Randy California (Captain Copter), finska The Hurriganes är några ytterligare som haft den här låten på repertoaren. Kolla gärna på länken och fundera på om detta var ett fenomen redan för 40 år sedan.
Du skall inte förlöjliga mormoner med öknamn. Don't mess with missionary men, som någon annan sjöng.
Letade egentligen efter Blue moanin' men den fanns bara som cover. Taking care of business är väl annars deras signum. Den låten har väl också något rekord i Guiness. Tror man samlade ett antal tusen gitarrister som drog igång samtidigt.
I Sverige möjligtvis. Internationellt är det nog Taking care som gäller. Slog väl egentligen inte igenom i Sverige förrän med LP:n Not Fragile, som var deras tredje. Hey You, från Four Wheels Drive är nog en annan låt som klättrade ganska högt på svenska singellistan.
Et tu Brute: BTO gjorde en spelning i Lund för en massa år (90-talet) sedan.
Min bror och hans då i Malmö boende polare pallrade sig dit. Efter att gruppen kört igenom sin, alltför korta, spellista så blev dom intjoade av publiken. Några extralåtar och sen skedde samma sak. När dom då kom ut så sa dom att dom inte visste vad dom skulle spela. Då blev det rena rama "ring så spelar vi" när publiken fick önska. Det blev lite annat än BTO också men ingen klagade. Efter en extra timme eller nåt så hade alla fått nog.
Salle skrev: "BTO gjorde en spelning i Lund för en massa år (90-talet) sedan"
Undra hur mycket som återstod av originaluppsättningen då? Har för mig att de började försvinna åt olika håll redan vid tidigare nämnda Rock'n Roll Nights.
· 
· 
