Café

Denna gången blev jag djupt berörd när jag såg inslaget som Uppdrag Granskning hade om Imer och hans familj.
Antagligen beror det på att han bodde här i Uddevalla och att han spelade fotboll i Oddevold.

Imorgon skall Imers lagkompisar gå runt med insamlingsbössor på vårt köpcentrum. Dessa fotbollskompisar har suttit och samtalat med vuxna om vad som har hänt och hur det kunde bli så här att Imer bara försvann.
Även Oddevolds styrelse skall vara med imorgon.

Jag har alltid tyckte att Sverige har haft en knepig flyktningpolitik, och jag har ännu en gång fått det bekräftat. Det är bättre att de försöker hjälpa de som verkligen behöver hjälp och att de istället skickade hem alla dessa som utför brott av alla de slag. Där borde det finnas hur mycket pengar som helst att spara.

Sen kan man alltid diskutera om alla flyktningar som kommer hit verkligen skall stanna, många kommer nog bara för nöjes skull.
Men det skall inte behöva ta 5-8 år för en familj och få besked om de får stanna eller ej. Många av dom barnen kan ju då enbart svenska.
Beslut måste komma mycket fortare och vissa kan man säkert skicka tillbaka med vändande plan.

Och vissa inslag som finns i mediavärlden vill dom ju gärna vinkla på speciella sätt, vilket gör att sanningen inte alltid är just sanning. Men i detta fallet så är det ingen höjdar tillvaro som Imer och hans familj har, även om det den sista tiden verkar som Imer har fått det lite bättre, nu har en säng och tak över huvudet. Förhoppningsvis så kan det lösa sig till det bästa för han, det är inte lätt att vara romer år 2005.

Ursäkta mitt långa och kanske ej meningsfulla inlägg men jag var liksom tvungen att få skriva av mig litegrann.