Bad_Brett: pizzerian ifråga hade inte ens en källare så ja det är definitivt konspirationsteorier och har definitivt ingen sanning i sig! Hissen går inte hela vägen upp eller?
Rulltårtan : för hen existerar inga konspirationsteorier så det behöver du aldrig lyfta.
Hen har läst på nätet!
Så hen VET och fåren är vilsna (du och jag och alla andra som stannar vid att vi inte VET tillräckligt för att avgöra att kunskap kring en specifik fråga är nog för att kalla den avgjord)
Bad_Brett: ok! Ord mot ord! och CIA säger att det absolut inte är uteslutet att covid 19 har ett naturligt ursprung! Men okey kanske inte en konspiration men en teori som USA gärna lägger fram!
Bad_Brett: både covid och pizzagate är ju fortfarande konspirationsteorier och inget annat! Du skall inte tro på allt du läser men för guds skull ta av dig foliehatten!
Rulltårtan : Det var konspirationsteorier att Covid-19 kom från ett labb. Själv skrattade jag rätt ut när jag hörde om pizza gate första gången. Döm av min förvåning när det visade sig att det stämde...
Olof Palmes påstådda samarbete med KGB är en konspirationsteori och myt som främst drivits av högerdebattörer och tidigare säkerhetspoliser, snarare än en historisk sanning. Dessa påståenden om att Palme velat inlemma Sverige i östblocket saknar stöd och beskrivs som en del av en sluten världsbild inom delar av Säpo.
NuMo: Nog för att vi tycker olika om det mesta, men jag tror vi kan enas om att den polarisering vi har idag inte existerade för 20 år sedan. Folk satt inte öppet om käbblade om politik i fikarummen på jobbet.
Vem man röstade på handlade väldigt lite om ideologi och mer om ens egna intressen. Vilken skattepolitik får jag och min familj ut mest av?
Naturligtvis är det en förenkling. Miljöpartiet lyckades ta sig in i riksdagen 1988 genom att ljuga om att "säldöden" i Östersjön berodde på miljöförgiftning. Gräsrotsrörelser har såklart alltid förekommit. Men de var undantaget, inte regeln.
På ett sätt var de socialistiska undertonerna starkare när jag växte upp. Det fanns inga trovärdiga medier på den tiden, utan det mesta vi matades med gick via korrupta statsägda medier som SVT eller SR. Vi växte upp i The Truman Show. Vår förståelse för världen reglerades av staten. I vår värld var "den svenska modellen" någonting unikt som resten av världen avundades.
Internet förändrade detta. Naturligtvis gjorde det möjligt för vem som helst att sprida desinformation, men det är ett litet pris att betala för det fria samtalet. Och likt Jim Carrey's karaktär Truman i The Truman Show, har många av oss börjat inse att "sanningen" vi matades med under uppväxten, inte var så sann.
Och det är det som är poängen, men även paradoxen. Truman lever ett bra liv. Han har ett fint hem, en vacker fru, ett bra jobb, är om tyckt av allt och alla. Det påminner mycket om min uppväxt. Den svenska modellen var allt jag kände till. Varje gång jag var missnöjd över något, fällde alltid någon kommentaren "Var glad att du inte bor i USA! Där hade du inte fått någon sjukvård!" och jag trodde på det.
Så ja, jag kan definitivt sakna en tid då Sverige på många sätt var mer socialistiskt än det är idag. Precis som att jag kan sakna julaftnar när jag fortfarande trodde att jultomten existerade. Men tyvärr går det inte att ta på sig skygglapparna igen när de väl har åkt av.
För övrigt är detta ett klassiskt filosofiskt tema ("ignorance is bliss") som har behandlades i en rad filmer som The Truman Show, The Matrix eller Inception. Dvs "lycklig och ovetande" eller "olycklig och medveten": I slutändan landar protagonisten oftast i att sanningen är viktigare än det egna välbefinnandet.
Ingen ska inbilla sig att jag njuter av att bli påhoppad av horder av NPC:s på nätet som talar om för mig hur hemsk jag är, hur dum i huvudet jag är, hur jag är en Putin-kramare, hur jag bara är ute efter att provocera etc. Även om jag har lärt mig att tackla det med åren, så är det fortfarande sårande att personer som aldrig har träffat mig, som inte har sett mig leka med min son, som inte sett mig muntra upp min sambo när hon är ledsen, inte sett hur jag får folk på jobbet att skratta i stressiga stunder, tar sig friheten att måla upp mig som satan själv - enbart för att jag utmanar det dominerande narrativet.
Men likt Truman eller Neo, så är sanningen viktigast, och jag är villig att betala priset - oavsett hur ont det gör.
Söderöver: Jag gillar hur du tycks tro att "svensk nationalist med religiösa värderingar" på något vis skulle klinga negativt. För de allra flesta är det definitionen av en "normal person". Eller åtminstone var det så före ~2010. Dvs älska ditt land, värna om den gemensamma kulturen och traditioner. Behandla andra som du själv vill bli bemött, stå upp för de svaga, vänd andra kinden till.
NuMo: ...Och Magdalena Andersson menar att Socialdemokraterna alltid har stått för en stram invandringspolitik... Socialdemokrater har alltid varit notoriska kappvändare. Att Palme tog avstånd från ett folkmord när hela världen hade kännedom om det är inte speciellt anmärkningsvärt. Poängen är att han hyllade Pol Pot medan folkmordet pågick, trots att han hade kännedom om det.
Kommunism, socialism, marxism, socialdemokrati, feminism, klimataktivism, kalla det var ni vill. Det är bara olika ord för samma sak. I grund och botten bygger allt på samma doktrin, dvs att det kapitalistiska samhället bygger på förtryckare och förtryckta. Sann rättvisa enbart kan skipas med hjälp av en stark stat och våld är nödvändigt för att störta kapitalismen och få alla att rätta sig i leden.
Naturligtvis kommer ytterst få vänsterblivna aktivt erkänna att det är så ideologi egentligen ser ut. Istället menar man att Mao, Pol Pot och Stalin helt enkelt var ondskefulla människor. Att deras regimer är exempel på misslyckade implementationer av socialismen - inte att ideologin i sig orsakade lidandet.
Men skrapar man på ytan blir det glasklart. Det är därför vänstern inte har tagit avstånd från Hamas, då man såg terrorattentatet den 7:e oktober som proletärernas revolution mot sina förtryckare. Det är därför man jublade åt mordet på Charlie Kirk och öppet önskar livet ur Trump.
Fälldin har ju tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist. Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta Staterna, när jag som mycket ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän. Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, för det var det ni höll på med då. Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen om människovärdet. Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut över världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna. Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa kring sig. När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand. Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyrets år. Och med tillförsikt, för nu vet människor vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret. Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna har fått erfarenhet av vad den betyder. Visst Fälldin och Ullsten är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och vad är egentligen Fälldin? Källa
Manuskript hämtat från talarpoolen.se (2025-09-16) Taggar
Det är inte bara provokativt. Det är jobbigt att se en uttrycksfull och till synes intellektuell skribent så genomskinligt avslöja sina bister i form av egenkärlek. Att försöka lysa genom att överkatta sin egen ... | Läs mer