Friman SR: Vi kan väl klippa in några videor med fjolårets konserthändelse i Sundsvall - Tinariwen från Mali. Jag att de flesta musikintresserade västernorrlänningar var där för det var packat på Pipeline.
Helg Ernest: Hehe... Booker 'T' and the MG's har lurat fler...hehe... Som mig när de var kompband till världens främste artist har jag sett dem, oxå.... Här, och jag säger här, här uppträder världens främste artist ....
Salle: Här får du en defenetiv klassiker. Kvaliten är kanske inte den bästa. Om du ser snubbarna som står i bakgrunden och tittar på så är det Dogg Clifford och Stu Cock Trummis och Bassist i Creadens Clearwater Revivel. Bocker T and the MGs var nämligen förband åt dom. Om jag inte kommer ihåg fel, så är detta sista uppträdandet av Creadens.
Säg inte det, jag hängde endel på Salt vid Medis när det djunglades som mest. Så helt borta är jag inte. Men jag gillar nog stränginstrumet allra bäst.
Onekligen är de bra på mixa på P3, ibland får man höra de mest spektakelära mixarna.
hellge: På tal om Salt... På tal om Bandit... På tal om Stockholm... På tal om tjejer som rockar... Vattenfestivalen 1997 hade ett riktigt vasst utbud: Blur, Eels, Pet Shop Boys m fl var där. Så även banditfavoriterna Veruca Salt som jag såg en sen eftermiddag/tidig kväll på Riddarholmsscenen.
I min jakt efter en fantastisk Lordi-cover som jag hörde på finska radion strax innan sportradion skulle börja hittade jag denna roliga variant på Lordis hit.
hellge: Bandit var den bästa radiostation som funnits i det här landet. Jag grät en skvätt när den försvann.
Ett svenskt band de brukade spela var iaf Salt. Du kanske minns Bluster? Så här i retrospekt en av 90-talets bästa svenska låtar. www.youtube.com/watch?v=ZPm6f6Leq9s
På sång Nina Ramsby som jag faktiskt såg i höstas som förband (tillsammans med Martin Hederos) till Stefan Sundström. Hon var ju med Stefan sen och visade att hon kunde spela det mesta. Otroligt talangfull och faktiskt numera förvillande lik Kearney Zxyzwicz (se länk).
Efter Salt var hon med i Grand Tone Music som var något lugnare. Men numera är det alltså jazz och blues med hederos som gäller.
Under denna period jobbade jag vid Bällsta river, mitt emot Marabou-parken i Sumpan. SAF radio var det hetaste och många trodde att fri radio skulle revolutionera musikutbudet i Sverige. Visst blev det så för en tid också, framförallt i huvudstan. Efter fem år med fri radio var utbudet sämre än någonsin. Men visst vi hade fem underbara år med ett fantastiskt musikutbud i Stockholm.
Bandit Radio var så fantastiskt nyskapande och kaxig, där kunde man få höra alla spår från REM’s Document, där kunde man höra Breathers och där kunde man höra Eric B and Rakims ”Pump up the Volume”, men framförallt kunde man höra massor av bra svensk musik trots att man snackade engelska.
Jag kommer speciellt ihåg ett svenskt band som de ofta spelade på Bandit. Jag tror att de var hämtade från indiescenen och hade minst två tjejer i bandet varav en var sångerska. De var tämligen hårda och otroligt bra. Jag har hört dem någon gång på P3 men aldrig lyckat fånga vad de hette. Jag tror inte de finns längre.
Kanske är Sverige för litet och trångt för fri radio med bra musikutbud. Mycket sakta börjar jag dock acceptera att andra kanske inte har samma musiksmak som mig. Men det finns för fan så hiskligt mycket bra musik som jag aldrig får möjlighet att lyssna på.
hellge: När det begav sig i början av 90-talet så spelades den här någon enstaka gång på SAF Radio City, eller om det var efter att de döpt om sig till bara Radio City. En av få dåtida radiostationer som spelade musik dygnet runt, mest skit förstås men den här gillade jag. Lite oväntat eftersom den får räknas till dansgenren...
En av världens bästa covers enligt mig.... Neil Young goes Dylan... www.youtube.com/watch?v=FP55ZtfUpjQ . Så jävla högt du har chansen ska du spela den, blir du vräkt så blir du och det är det värt, enligt mig då da, the answer my friehnd is blowin' in the wind.....;-)
Nåt annat jag minns från den konserten var det usla förbandet Yvonne (aningen felplacerat) samt nån känd rock/blues-kille som jag aldrig hört talas om som var än sämre.
Sen minns jag även när ljudteknikerna, under nån remixad AC/DC-Thunderstruck där introt var lååååångt, sakta men säkert höjde volymen från hyffsat högt till konserthögt. Det sägs ha varit den högljuddaste konserten utomhus i Stockholm och dom fick lov att sänka decibelen på konserter efteråt.
Den är skön den där Blue Jean Blues. Annars har vi också den fantastiskt snygga låttiteln Jesus Just Left Chicago, även den rökig och bluesig.
Jag såg ZZ-Top på Söderstadion av alla ställen. Träffade en snubbe som hade två såna där påsar de har dropp i på sjukhusen. Han hade fyllt dem med grogg och hade två små slangar kopplade till dem. Vakerna märkte inget.