HockeySnack (HS) är en mötesplats där vi snackar hockey i allmänhet och svensk hockey i synnerhet.
Bli medlem, välj ditt lag och börja snacka! Vi har nu 9922
medlemmar som skrivit 1601929 inlägg i våra forum.
Ett tag sedan man skrev och inte bara läster inläggen här.
Nu ska jag plita ner ett inlägg om en spännande nyhet och möjligen en efterlysning.
Jag vet att TIK-gänget inom kort kommer att få en vass uppdatering i omklädningsrummet.
Centralt placerat kommer det att sitta en toppmodern interaktiv storbildskärm. Här kan tränare, spelare med flera mata in filmer och bilder från match och träning för genomgång och analys med mera. Här kan ritas, kollas på tv och typ Youtube-klipp och givetvis installeras rubbet i appväg eller liknande vilket kan önskas från kollektivet.
Detta har inte kostat klubben en spänn! Några sponsorer och jag (jobbar lite med sådana här prylar och har mått lite illa när andra toppklubbar i SHL har dessa effektiva redskap men inte mitt lag) har lyssnat på önskemål från framför allt tränare och spelare och nu löst detta med lite bra hjälp:)
Skärmen anländer förhoppningsvis till SCA- arena inom någon vecka eller dagar. Den ska fästas på typ tegel eller betongväggen mitt i spelarnas omklädningsrum.
Om. Om inte de lokala vaktmästarna har kunskap att lösa detta, finns då någon lokal hantverkare med TIK-hjärta som kan bistå med verktyg och någon timmes sponsorjobb för att få den på plats?
Tråkiga nyheter. RIP DJ Hemp. Maken till dedikerad supporter. Han har bidragit med humor, svärta, initierat på TIK:s samt GIF Sundsvalls respektive forum sedan urminnes tid. Ha det så gott Henrik.
Lira: Är ledsen över att behöva säga det, men det kommer du inte få göra. För att uppleva den lyckan behöver man:
1. Åka ur på samma bisarra sätt som vi gjorde (ungefär som ni hade förlorat mot Nybro efter total dominans i 95% av tiden)
2. Få återtåget förstört direkt då hemvändare som Pär Edblom tvingas avsluta karriären efter 5 matcher
3. MoDo hade kanske Hockeyallsvenskans bästa lag genom tiderna med Karlkvist, Tambellini, Jonathan Johnsson, Fredrik Olofsson, Henrik Björklund, Tobias Enström, Mattias Norlinder, Bartosak med flera, för att sedan tvingas bevittna hur Tjomme pressar några hockeypampar att lägga ner säsongen.
4. Denna status quo gjorde att de klubbar som skulle ha åkt ur SHL (Leksand och Oskarshamn), istället kunde välja och vraka bland toppspelarna i HA. Oskarshamn plockade som bekant Olofsson, Rosdahl och senare Karlkvist, samt Cannata och Cooper från Blötröven, medan Leksand snodde vår succécoach som nyss förlängt med tre år.
5. Efter att hela föreningen blivit lemlästad på spelare, hamnade vi en djup svacka och vara nära att tvingas genomlida ett negativt kval.
6. Till slut blev det sagan om konungens återkomst, där Karlin, som en gång i tiden ansågs vara ett större löfte än bröderna Sedin, men som fick karriären förstört av knäskador, till sist fick chansen att träna klubben i sitt hjärta, och där Hinken, som fick sparken som andretränare säsongen MoDo åkte ur, fick sin revansch efter åratal om av scoutande. De värvade in spelare som Oscar Pettersson, som stod på läktaren och grät den kvällen MoDo åkte ur, och Emil Wahlberg, som var nära att avsluta karriären, men som ångrade sig eftersom han alltid drömt om att få representera MoDo.
7. Inför säsongen 22/23 var mönstret tydligt. De SHL-klubbar som hade åkte ur, hade nyttjat fallskärmen för att få ihop en 50% högre spelarbudget än de starkaste konkurrenterna. Det kändes näst intill hopplöst att besegra ett lag med så mycket dyrare trupp över sju matcher... det skulle vara ungefär lika osannolikt som när Leksand spelade ut MoDo. Dvs, det händer en gång på hundra.
Men på jäkla vänster, lyckades vi stå där, på valborgsmässoafton 2023, och för första gången på väldigt länge kunna drömma om att vinna SM-guld istället för att drömma om avancemang. Och glädjas åt hur fula ankungar som Karlin, Hinken, Pettersson och Wahlberg, fick sin revansch och för evigt kommer bli ihågkomna som några av de största hjältarna till att klubben är tillbaka i finrummet.
***
Detta kommer ni inte få uppleva. Att ni åkte ur kommer bara bli ihågkommet som ett olycksfall i arbetet. Alla förväntar sig att ni går upp direkt, att detta bara var ett gupp på vägen. Ni har inte blivit stoppade av deus ex machina, ni har inte tvingats bevittna Larsson, Rödin, Kopacka, Kinnvall och Ölund bryta sina kontrakt för att istället dominera i Leksand. Ni har inte varit nära att åka ner i Division 1.
Glädjen ifjol var inte resultatet av ett vunnet slutspel. De flesta MoDoiter kan intyga hur mycket starkare det kändes än SM-guldet 2007. Det handlade om att vi, mot alla odds, lyckades bryta förbannelsen, och att de som var mest bidragande till att göra det, var en skara fantastiska människor som samtliga vandrat väldigt krokiga vägar genom livet för att hamna där de är idag.
Visst hade det varit coolt ifall Sedinarna och Hedman hade flyttat hem, och sponsorerna hade gått in med 30 miljoner så att vi hade kunnat köpa allt bra på marknaden och gått upp direkt. Men precis som antik grekisk dramaturgi, som i princip alla stora litterära verk bygger på, så måste protagonisten stöta på ett rejält hinder och börja tvivla på sig själv, för att ett bombastiskt klimax skall få maximal effekt. Och tyvärr, att legoknektar som Vesel och Kelleher kommer in och gör exakt samma sak som de gjorde för HV 71 för två år sedan, kommer aldrig ha den effekten.
Även om jag har svurit och gråtit mycket under dessa år, så är jag nu, med facit i hand, glad att det blev som det blev. För utan detta evighetslånga stålbad, hade jag aldrig fått uppleva den där fantastiska valborgsmässoaftonen 2023.
- ”Morfar, morfar berätta sagan om när Brynäs hamnade i Hockeyallsvenskan och hur de lyckades komma tillbaka till SHL! - ”Kära barn, jag har ju berättat den sagan så många gånger...” - ”Snälla, snälla, snääällla...!” - ”Ja ja”, sade morfar och satte sig tillrätta i fåtöljen. Det var uppesittarkväll före jul och den glöggfryntlige morfar njöt av att ha alla barnbarnen runt sig. - ”Brynäs tomtenissar hade haft en dålig säsong. Det var dålig stämning i laget. De finska nissarna höll sig för sig själva, samma sak med juniornissarna och Rödin, ja, han höll sig för sig själv. Man hade provat olika coacher och inget fungerade. Man prövade Peter Den Store Andersson som skrek och domderade att ’allt är ert fel!’. Sånt sade man inte ostraffat i Brynäs omklädningsrum, så Andersson fick sparken. Istället tog man in Mikko Manner som sade ’allt är mitt fel, allt blir bättre om vi bara åker skridskon och rör på höften’”. Det budskapet togs förstås emot mer positivt, men funkade inte heller. Så man förlorade en massa matcher, åkte ner i Allsvenskan och Manner fick sparken.” - ”Morfar”, sade den välkammade Peja, ”tack för en klok analys, men menar du att det fanns en inneboende social, kanske kognitiv dysfunktionalitet bland nissarna som hade en negativ inverkan på deras kollektiva prestation?” - Kan nån skicka mig ordboken?”, frågade morfar. ”Om du menar att nissarna var för dumma för hockey så var det inte det jag försökte säga. Men hockey är ett lagspel där alla måste se till helheten och sin egen roll i det större sammanhaget. Misslyckas man med det drabbas hela laget.” - ”Men vad hände med alla nissarna när man åkte ur SHL?”, undrade Lunkan försynt. - ”Ja, finnarna, dansken och tjecken försvann som oskulder på en studentbal, men en del av de andra stannade kvar. De tyckte att hade man varit med och spela ner laget i HA så har man ett ansvar att spela upp det igen till SHL. Anders Lindbäck, t ex, förklarade högtidligt att ’har jag släppt in en massa skitmål i SHL så ska jag absolut göra det i HA också. Det är vara bara den sortens kille jag är, antar jag.’” - ”Sade han inte alls det”, pep lille Huge. ”Alla de där målen berodde på att pucken träffade en utespelare och ändrade riktning. Vartenda ett!” Här rullade alla de andra barnens ögon bakåt och en kollektiv suck gick igenom huset. Men alla insåg att här lär inte några ståndpunkter ändras, så det var lika bra att gå vidare. - ”Men hur gick det då, i HA?”, frågade lille Munkas med ett septiskt leende. ”Det gick väl inte alls?” Munkas hade precis blivit ny ledare för supporterklubben TGOS (”Typ gamnackar och sofftyckare”) för, som deras motto löd, ”supportrar som inte är det.”. - ”Ja du, min lille dysterkvist”, sade morfar till Munkas, ”i början såg Brynäsnissarna ganska förvirrade ut. Lagen de mötte verkade inte ha någon plan. De for mest runt som tättingar, alla framåt och sen alla hem. Brynäsnissarna var förvirrade. ’Var ligger Nybro? Någon? Och framför allt, vad i helsicke har vi ens där att göra?”, frågade Rödin. ”Och tröjorna sen”, sade Ölund, ”har aldrig sett fulare tröjor i hela mitt liv. De ser ut som missslyckade hologramöverföringar allihop.” - ”Problemet”, sade morfar med en lång blick mot taket, ”var att de här misslyckade hologramöverföringarna började vinna en massa matcher mot våra nissar. Vi hade ingen plan för hus man spelar mot såna här lag. Vi har ju aldrig varit ett spelförande lag. I SHL märktes det inte eftersom vi var ett av de sämre lagen, men i HA var vi plötsligt ett av de bättre lagen och då synades den bluffen.” - Men vem bestämmer egentligen över Brynäsnissarna? Kunde ingen fixa till alltihop?”, frågade den välmenande men ibland tyvärr feltänkande Anders. - ”Nu blir det lite mer komplicerat”, sade Morfar och satte sig upp i fötöljen och fyllde på glöggmuggen. ”Medlemmarna tycker att de bestämmer eftersom vi har en medlemsförening. Styrelsen tycker att de bestämmer eftersom, ja, de är liksom styrelsen. Och klubbdirektören Svedman tycker att det är han som bestämmer eftersom han är ansvarig för verksamheten. Man förväntas ha medlemsmöten, så Svedman har motvilligt orgsniserat sådana möten någon gång varje år. Men Svedman har hellre svärmor på 14-dagarsbesök än samtal med medlemmar, så han hittade på en metod för de här mötena. ’Tricket’, förklarade han för kollegorna, ’är att låta som om man säger mycket medan man i själva verket inte säger något alls. Språket ska gå ut på att prata om – ingentng. Jag kan prata långa stunder om hur jag känner mig, om att ekonomn är ansträngd men under kontroll, att vi utvärderar förra årets insatser och att styrelsen träffas regelbundet. Ser ni? Mycket prat, noll information. Jag kallar det Svedish. Smart, eller hur?’” - ”Men hockeyn då?”, sade bradberry. - ”Well, Brad”, sade Morfar, ”med två målvakter med en räddningsprocent i närheten av den svenska inflationen, ett PP som ofta var varken Power eller Play och en fjärdelina vars enda roll var att ta alla lagstraff var det inte så konstigt att det inte gick så bra. Hade det inte varit för att Hockeyförbundet i sin iver att få upp Brynäs i SHL bestämde att SHL skulle ha fler lag hade vi nog inte kommit tillbaka. Först ökade man till 18 lag, men det visar sig inte räcka så man ökade till 24 lag. Men Brynäs hängde ändå på gärdsgården, så till slut ökade man till 32 lag. Så gick det till när Brynäs kom tillbaka till SHL.” God Jul, alla Beynäsvänner.
Vila i frid DJ Hemp. Vi hann med mycket roligt och en del konstigt sent 90 och tidigt 00-tal. Mitt finaste minne är att åka attacktoyota genom kolsvarta bergslagsskogar på väg hem från förlust Mora borta i play off 1999. Bara vi två i bilen och egentligen jävligt dystert att elimineras före kvalserien efter en säsong med stora förväntningar men en otroligt rolig resa med massor av snack om musik och livet. Länge sedan vi hade kontakt men du var fin.
Du inser väl själv att du gör precis samma sak som du klagar på? Precis som alla andra modoiter gjort här inne, och i er bok, efter matchen.
Ni är precis exakt som oss. Vi är precis som er. Närmast hjärtat, långt ifrån nyktert förstånd och förnuft, ligger det egna laget. Utifrån det perspektivet ser man hockeymatcher.
Det komiska - eller tragikomiska eftersom det är vuxna människor - är ju när supportrar från olika lag ska diskutera med varandra om vem som har rätt bedömning av en match. Eller vilket lag som ska lyckas bäst i serien innan den ens har startat. Grundat på antaganden och förhoppningar. Och där är ni precis likadana som alla andra. Precis som oss.
Bygga upp er själv? Tvärsäkra antagande? Jo'rå; det finns hos er också. I precis samma utsträckning som här inne.
Den här kukmätartävlingen supportrar i mellan är både fånig och okonstruktiv. Ibland funderar man ju på om det är vuxna människor som skriver.
"... Oavsett vilken roll jag har försöker jag göra mitt jobb så seriöst jag kan... Jag fokuserar inte så mycket på när eller hur jag spelar, utan ska bara ge hundra procent varje gång jag får höra att jag ska in på isen. Oavsett var coachen sätter mig kommer jag komma häcken av mig"
Inte lätt att vara Rödin. Han snittar mer än en poäng per match, men vissa tycker att han inte levererar tillräckligt. Han byts ut som lagkapten och surar inte ett jäkla dugg, men folk spekulerar i att han påverkar laget negativt. Han väljer att stanna kvar i Brynäs trots att han kunde tjänat mer någon annanstans. Hans familj blir hotad av "supportrar" men han stannar. Han blir anklagad för att vara en notorisk filmare, men borde i verkligheten ha fler utvisningar med sig. Han jobbar ALLTID stenhårt men är en diva enligt vissa.
Rödda är en jävla superkille tycker jag det verkar som. Utan honom kanske vi hade hamnat i HA snabbare än vad vi gjorde..?
Tjena och glad midsommar! Här kommer jag med lite sillynytt:
• Brynäs jagar en ny toppspelare för sista forwardsplatsen. Vem det blir är inte klart än, däremot ska Modo och Hinken redan ha tackat nej till honom. Skulle Brynäs värva två spelare så har Modo tackat nej till den andra spelaren med. Källa behövs inte, men flera i modoboken har hört det via bekanta som är insatta i Brynäs styrelse
• Brynäs tittar på en målvaktstvåa. Det hetaste spåret har precis blivit lite billigare eftersom Modo tackat nej till honom som målvaktstrea i deras J20-lag. Källa behövs inte, men flera i modoboken har hört det via bekanta som är insatta i Brynäs styrelse
• Modo kommer inte värva Hägg. Anledningen är att de tackade nej till Hägg och att deras juniorer redan i princip är norris-kandidater. Källa behövs inte, men flera i modoboken har hört det via bekanta som är insatta i PWHA:s styrelse
• Modo har precis gått om Toronto och är nu världens rikaste NHL-klubb. Källa behövs inte, men flera i modoboken har hört det via bekanta som är insatta i NHL:s styrelse. För pengarna hade de kunnat värva Matthews. Men Modo har tackat nej även här. Tydligen är True en mer komplett center.
• Det kommer inte serveras nubbe till midsommarborden i Ö-vik. Hinken har tackat nej och bjuder istället på gratis vatten. Fansen hyllar Hinkens otroliga strategi på och fingertoppskänsla på midsommarmarknaden.
Vill bara säga det här en gång. Du får gilla vem du vill, eller gilla vad du vill. men det här är i första hand ett hockeyforum med bredden att prata om alldagliga saker.
Vill du prata om hur mycket du gillar Putin eller andra envåldshärskare så finns det anpassade forum för det på andra ställen på internet.
Hoppas vi är överens om att du har full frihet att uttrycka din åsikt på andra mer lämpliga ställen. Ställen där du antagligen får medhåll.
Timrågogogo: jag kan väl inte vara ensam om att vara trött på den extremt låga nivån att häckla tränare baserat på deras utseende. Kan vi inte vara bättre än så?
Karlin är säkert dålig på något som har en avgörande betydelse i hans tränargärning. Vad vi tycker om hans eller någon annans utseende tycker jag inte hör hemma här. Vi är alla fula, ingen behöver berätta det för oss.
I tv4 podden berättar dem att silfverberg klev in i omklädningsrummet under djurgårdsmatchen i tierp, smällde igen dörren o sa/skrek att han skiter i om det är tränare eller junior men nu är det slutgnällt på domare och etc i den här föreningen. Kan ju inget annat än älska silfverberg😍😍
Bergkvist95: Fulla poäng blev det inte, men VINST! Så otroligt skönt och säkra poäng! Speciellt efter skellefteås 3-2 mål då 2 saik fans satt bakom å sa att va jobbigt det måste vara att köra 60 mil för att se sveriges sämsta lag ”förlora”.. det fick dom äta upp😂 Forza brynäs!
Hej alla på HS. Mitt namn är Peter Johansson och var pettisbif för över 1 års sen här på HS. Kan alla bara sluta smutskasta mig, mitt namn och mitt förra nick. Har jag satt sått avtryck att ni hela tiden måste tro att det är jag som gör nya användare här på HS, på GDs live rapportering, på X/twitter. Snälla rara ni. Jag har gått vidare från diverse sidor som handlar om brynäs. Jag kan absolut kommentera brynäs intragram under vissa perioder under säsongerna. Jag kan absolut skriva frågor och åsikter på GD. Men jag har inte skaffat nån ny användare här på HS på över 1 år. Jag blev bannad pga massa skit jag utsatte en del för. Helt rätt och det är jag ledsen för. Men jag har absolut inget som helst behov av att ha en användare här på HS längre. Annat var det när jag faktiskt hade kvar min källa på Brynäs. Och hen delgav mig massa info under åren som var förr. Men jag kan 100% ärligt säga att jag vet inte ett smack om dagens värvningar/förlängningar längre. Jag tror ingen annan heller har en aning om vilka Alcén ska eller har värvat. Sätraåsen läcker inte ett skit längre. Vilket är bra!
Så snälla ni alla som smutskastar mig ständigt som en ny användare kommer in till er med liknande beteende som jag hade. Det är inte jag.
Jag kommer vita åtgärder om detta fortsätter. Tro mig. Inte alls kul att hela tiden nån ny användare kommer in bli smutskastad.
Jag kommer inte göra nån ny användare här på HS. Av många anledningar. Dels har jag inte samma insyn i föreningen och kan därav inte dela med mig av namn eller så längre. Dels har jag ett liv (vilket många av er inte verkar ha faktiskt) som jag älskar, Dels blir jag en person som jag inte trivs att vara om jag är aktiv på HS. Så lägg ner ert jävla skitsnack om pettis pettis pettis.
Satte jag såna avtryck att ni misstror varenda ny användare för att vara jag?? Gå till er själva. Bete er så som ni själva vill bli bemötta.
Jag kommer ha kvar mitt nick i 24h. Det går bra att skriva ett PM så kan vi snacka om du vill ta upp nån som jag sagt/skrivit förr om åren. Du kan till och med få ringa mig. Jag har gått vidare iaf. Älska glömma och förlåta är livets stora gåta. Nått många härinne borde tänka på.
Jag vet vem som försöker vara pettis på olika forum och ställen. En person som förmodligen inte mår helt hundra och som vill framställa sig som bättre än andra. Och som vill få andra att tro att denna har info om nya spelare in och ut samt förlängningar. Denna kille heter (borttaget /mod) och jag kan lova er att det är han som gör massa nya nick här på HS. Han som smutskastar er på X. Han som skrev att Djoos skulle presenteras förra fredagen på GD där han kallade sig för Kalle.
Ta ert skitsnack med honom. Inte smutskasta mig och mitt förra nick.
Hade så bra. Jag tror vi kan se fram emot ett bra säsong i shl. Heja Brynäs!!
Zäta75: Härligt att ni längtar efter innehåll. Vi ska såklart försöka växla upp nu när vi närmar oss säsongen. Ibland blir det en del jobb med saker som kanske inte syns utåt mot er supportrar men som också är viktigt för att föreningen skall fortsätta växa. Men som sagt...vi får se till att snäppa upp och leverera :-) //Niklas Edin
Blake: När det gäller Sedinarna så handlar det snarare om att de under nästan hela sina karriärer pratade om att de skulle komma hem till MoDo "innan de hunnit bli för gamla". Det finns säkerligen en rad faktorer som gjorde att de ändrade sig under årens lopp, men likväl... Tänk er att jag talar om för min sambo att jag ska gå ut med en polare:
"När kommer du hem?", undrar hon. "Senast klockan 21!", svarar jag.
Sedan hör jag av mig kl 4.30 på natten och talar om att vi tar in på hotell i Rättvik istället, eftersom vi har haft så kul.
Hade jag berättat detta i förväg hade min sambo aldrig dömt mig, hon hade bara sagt "åh, vad kul ni ska ha!". Men jag tror de flesta kan förstå besvikelsen i att jag gjorde någonting helt annat än det jag hade sagt, och det faktum att vi träffade en cool brud med en Ford Mustang '67 som skulle på fest i Rättvik hade inte ökat förståelsen.
Men det finns även en annan aspekt i det hela, och det handlar om att ha en ödmjuk inställning till sin egen roll i samhället. Brett Anderson, sångaren i Suede, berättade att det var först när han närmade sig 50, som han insåg hur extremt privilegierad han var över att kunna åka till allsköns länder och i år efter år mötas av fans som lägger sina besparingar på att köpa skivor och gå på deras konserter. Och hur det därför är hans moraliska ansvar att alltid göra sitt yttersta för att de ska få en bra kväll, och vilka låtar han vill sjunga eller spela är egentligen sekundärt.
Inom ishockeyn ser vi lite samma sak när det gäller Tre Kronor. Många uppger att det var först efter 30 som de började inse hur stort det är att få representera sitt land, framförallt när man inser att det kanske inte blir så många fler chanser.
Jag är uppvuxen i Stockholm, och det var någon gång i slutet av 90-talet, som jag för första gången fick nys om Mamma Mia som någon sorts safari för oss som ville spana efter MoDo-spelare. Jag lyckades övertyga mina föräldrar att vi skulle äta lunch där nästa gång vi var på besök i Övik. Efter att ha suttit där en liten stund upptäckte vi att det satt några redigt biffiga besökare vid bordet bredvid. Jag kände nog inte igen dem där och då, eftersom jag mest sett dem på hockeykort och på lagfotot, men det började likväl kittla i hela kroppen. Det kändes som att jag hade kommit in på en hemlig klubb som fick möjligheten att sitta och käka mitt bland mina hjältar.
Efter en liten stund viskade min pappa till mig: "Om du tittar till höger så sitter Peter Forsberg där". Jag var säker på att han skämtade, men nej, där satt han - Min idol, som hade klätt väggarna i mitt pojkrum, och som desperat jag hade försökt få ett ishockeykort på, utan resultat. Jag vågade knappt titta åt hans håll, jag kände mig inte värdig. Det kändes så surrealistiskt att få sitta där och äta pizza, några meter från en OS- och Stanley Cup-hjälte. Jag var - tro't eller ej - väldigt försynt och ödmjuk som barn, så tanken på att gå fram och störa mitt i maten var otänkbar. Och efter en stund gick Peter och hans lunchsällskap (som jag har för mig var Salle) och safarit var slut.
Jag kände emellertid viss ånger efter detta. Visst, det var rätt att inte störa mitt i maten, men, det var trots allt min stora idol. Mina kompisar var så stolta över sina signerade tröjor, de hade minsann inte varit rädda för att få en signatur av sina hjältar. Var jag respektfull, eller bara en fegis?
Det gick ett par år, innan vi tog en tur upp till Övik igen och åt lunch på Mamma Mia på nytt. Inga ishockeyspelare i sikte denna gång, tills... Peter gled in. Det kändes helt overkligt, ungefär som att ödet hade gett mig en andra chans. Denna gång var han dessutom själv. Jag hade börjat högstadiet vid det här laget, och kände mig egentligen för gammal för att fråga efter autografer, och blotta tanken gjorde mig skamsen. Men till slut samlade jag mod. Jag tog en bunt reklamblad från Mamma Mia för att ha något att skriva på. De var väldigt tunna, men jag tänkte att om jag tog några stycken så skulle det ge tillräcklig styrsel på för att skriva på ändå.
Sedan lurpassade jag utanför (jag tror det var en boulle-bana på den tiden, men kan minnas fel), med pappa som paparazzi i närheten, för att föreviga detta magiska ögonblick. Och till slut kom Peter ut från Mamma Mia. Jag hade aldrig varit så nervös i hela mitt liv, pizzan höll nästan på att komma upp igen. Men med lite hjälp från pappa så samlade jag mod och vågade be om autograf och en idolbild.
Det är den enda autograf jag har bett om i hela livet, bortsett från när jag bad Greg Hetson signera min egentryckta Bad Religion-tröja i baren på en konsert i Lund 2004. Autografen och bilden i sig betyder inte speciellt mycket. De står i min bokhylla och påminner mig om en fin dag under min uppväxt. Men det som däremot än idag betyder väldigt mycket, var den enorma ödmjukhet Peter hade gentemot mig. Han stod snällt och tålmodigt och lät min pappa ta kort, och istället för att kladda sin autograf på min bunt med papper, gick han bort till ett bord och skrev lugnt sin autograf på blad efter blad...!
Om Peter istället hade fräst och sagt "Jag hinner inte, jag har bråttom", då hade jag istället kommer ihåg den där dagen med ångest och skämts över hur jag kunde vara så korkad.
Hans insats på det stora hela var såklart inte speciellt stor, men om man tar i beaktande att man blir påhoppad av folk hela dagarna, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, är det ändå beundransvärt att ha ett sådant tålamod. Och det förvandlade en helt vanligt sommardag under min uppväxt, till något jag kommer minnas med värme i resten av mitt liv. Jag kunde titta på min bild och min autograf under kvällar då jag hade fått hjärtat krossat av någon fjortisbrud, och finna tröst i det. Typ "Haha, jag dög inte åt dig, men en av världens bästa hockeyspelare lade minsann tid på mig!".
Jag tror att detta är någonting väldigt många missar. Många tänker nog "Om jag flyttar hem, då kommer alla kräva guld. Jag kan bara misslyckas. Och om jag spelar dåligt, så kommer fansen minnas det, snarare än när jag var som bäst". Men... om jag ber er att beskriva det första ni tänker på med Per Svartvadet... Skulle ni då berätta om hur det var han som värvade ihop laget som gjorde att vi åkte ur SHL och fick harva i HA i 7 år, eller skulle ni berätta om hemvändaren som fixade vårt efterlängtade guld?
Tänk hur extremt få personer i världen som har denna "makt". Att genom att spela en säsong i ett lag och skriva lite autografer, kan ge barn, ungdomar och även vuxna, minnen för livet. Upplevelser som hjälper oss ta igenom mobbing, skilsmässor, dödsfall... Det är rätt fantastiskt egentligen.
Där och då, när kroppen gör ont, man har småbarn att ta hand om och inte fått fira en normal jul eller haft en längre semester på 15 år, så är det förstås helt förståeligt att högsta prio kanske inte är att lämna familjen och spela i en sämre liga på andra sidan jorden. Men om man istället hade vänt på det, och frågat spelarna: "Du har 500 miljoner kronor på banken, du kommer inte behöva jobba mer i resten av livet... Om du spelar ett år i MoDo, så kommer du ge 10 000 barn ett minne för livet", så kanske de hade sett det på ett annat vis?
Pengar, tävlingsinstinkt, familjesituation i alla ära... men jag vill ändå tro att de flesta av oss brinner för att sprida hopp och glädje, även om vi inte tjänar på det själva alla gånger. Om jag fick välja mellan 100 miljoner på banken och vara en folkets hjälte tills den dag jag dör, eller 500 miljoner på banken och dö som en bortglömd miljonär, då hade trots allt valet varit enkelt...
Jag hoppas därför att en spelare som Hedman, som trots allt har ett väldigt stort MoDo-hjärta och inte har någonting mer att bevisa, kan känna att det finns någonting lockande i att sprida lite hopp och glädje i Övik innan han lägger skridskorna på hyllan. Jag vill ändå tro att när man ser tillbaka på sin karriär, så är det inte pengarna som är i fokus, utan de kvällar man fick folk att sjunga, dansa och vara glada.
Var in i Modos bok och kikade. BobbyG hade en bra idé inför kvällens drabbning, jag citerar: "ska vi gemensamt enas om att ingen av oss går in och spelar allan i brynäs bok ifall modo vinner ikväll? så hoppas vi att dom gör detsamma... blir så mycket trevligare då:)"
Nu fattar jag att det är svårt att se till att var och en alltid sköter sig och att vissa här inte gillar vissa modoiters instick i vår bok, men jag skulle uppskatta om vi kunde försöka göra likadant från vår sida. Vinner vi ikväll så behöver vi inte springa in i modoboken och spela Allan vi heller. Sen är det väl möjligt att ett modotroll eller två inte kan hålla sig borta, men då har vi gjort ett försök att sköta oss på förhand iaf, från bägge sidor.
Alla är såklart fria att göra vad dom vill (vi lever ju trots allt i en demokrati), detta är enbart ett önskemål från min sida.
Det här måste ju vara en sportchef som hela laget gillar? Han sätter sig alltså och kör ner Hållander trots att han själv inte planerat att åka ner. 16 timmar t o r. Som Hållander säger ”Han gjorde det för att han är snäll”.
Postade samma inlägg i Brynäsboken, men vill även lyfta fram det här inne också för för er som inte läser hos oss så ofta.
Jag tycker det var jävligt snyggt skött av majoriteten av bägge böckerna ikväll. Inget större trollande, bortsett från ett fåtal individer. Det är den här nivån vi bör ligga på hela tiden. Det har varit väldigt mycket lågstadie i sommar. Ser försiktigt fram emot när SHL-säsongen börjar och hoppas alla fortsatt kan hålla en bra nivå när man gästar varandras böcker.
Fyfan vad jag ändå unnar Rödin denna framgång. Det har varit motigt några år. Kassa säsonger, degradering, hembesök av idioter, men Rödin har varit med i ur och skur och nu leder vi serien och spelar en rolig hockey. Det är sånt man drömmer om.
Stort grattis! Ingen kan förneka att bytet Oskarshamn-Brynäs är en storvinst för SHL. Jag ser fram emot att få se Silfverberg på svensk mark igen. När SHL-lag tvärvänder i Allsvenskan kommer folk alltid peka på fallskärmen som en anledning, men det är framförallt så att ni hade något som både årets IKO och 2016 års Modo saknade: Ett gäng killar med äkta hjärta för klubben som vägrade att överge laget. Svensk hockey behöver mer av den varan.
Scrooge: ” Satt inte det fanskapet med i antingen situationsnämnds-fjollorna eller DN?”
Jag har svårt för att man kallar gamla Brynäs hjältar för fanskap. Sundlöv var en grym målvakt och hans första sejour som SC var en succé också. Däremot blev inte ”återandvändningen” under hans andra sejour något vidare.
Jag tycker han ändå ska behandlas med respekt, och uttryck som ”fanskap” gör inte det.
Smurfen: Var på plats i Saab Arena och det var magiskt på bortastå och även på sittplats för bortasupportrarna!! Sittplats stod upp mer eller mindre hela matchen och växelkörde ramsor med ståplats. Vi har världens bästa supportrar! Älskar hur vi dominerar även på bortaplan!! Modo i allas hjärtan!!♥️🤍💚
kulltorp: bra initiativ av ST. Och jag måste säga att jag känner stort förtroende för Kapanen, och det han gör för Timrå. Även Jokinen känns oerhört seriös! Frugan och jag köpte säsongskort, gick på 15000. Men det kommer det att vara värt! Nu gäller det bara att dom fyller upp dom vakanta platserna med kompetenta människor!
Rip Kirby: Har man varit borta härifrån större delen av vintern och kommer tillbaka lagom till slutspelet för att upptäcka att stämningen här inne är på HV-nivå. Vad är ni för dysterkvistar? Visst, lägstanivån har varit alldeles för låg den här säsongen, högstanivån har varit bra.
MEN, nu är det slutspel. Jag är tillräckligt gammal för att ha fått uppleva nästan alla år i division 1 norra, tillräckligt ung för att komma ihåg säsongen när vi förlorade 3 av 4 derbyn mot sundsvall i hockeyallsvenskan, tågade till kommunhuset med fackla i näven när det höll på att gå åt helvete på riktigt.
Gaska upp er nu för fan. "Den som ger upp nu kommer jag aldrig att förlåta"
Jag ska vara ärlig. Meddelande som dessa till en spelare tror jag ger noll och ingenting.
Skulle jag vara mottagare av något liknande i mitt arbetsliv skulle jag faktiskt bara bli förbannad. Att någon som inte känner mig personligen ska försöka sätta sig in i min situation och komma med påpekanden kring mina val i livet och vad jag borde välja och varför. En person som kanske inte vet på vilka grunder jag väljer att ta mitt beslut. Det är ju som att dumförklara mig (i detta fall spelaren) och påpeka uppenbara saker som att ens välbefinnande är det viktigaste.
Vem vet kanske Josh har tagit detta beslut på andra grunder än pengar, att han faktiskt tänker på sig själv och sin familj först och främst och när det dessutom är mycket pengar inblandat så blev det ett ännu självklarare val.
Om man nu ska ge sin syn till en spelare tror jag personligen att ett respektfullt "hejdå" utan att ifrågasätta ens val har mer effekt och kan få en att fundera på ifall man valt rätt. Att t.ex förklara att man är tacksam för de två säsonger han spelat hos oss, hur han varit en favorit på planen, tacka för att han var en bidragande orsak till att vi tog oss tillbaka till SHL igen samt att önska honom lycka till i sin fortsatta karriär och att han kommer bli ihågkommen och är välkommen tillbaka ifall han skulle önska det i framtiden.
Sitter och fascineras av poängprotokollet mot LHC. Målskyttar: Jacobsson, Woods, Södergran. Assist: Näsén, Ohlsson, Aagaard, Rundblad, Vigneault, Brickley. 8 av 9 är alltså killar som värvades till oss i allsvenskan, avsedda för allsvenskt spel. (Ja, dit räknar jag även återvändaren Big Sam).
Samma sak i den interna poängligan: Aagaard, Woods, Ranta, Dickinson, Näsén, Vigneault, Bernhardt. Topp 7 är våra allsvenska spelare + Ranta.
Med Rubins skadad var 6 av 7 spelande backar mot LHC samma killar som hade det kämpigt mot AIK i kvarten ifjol.
Man kan absolut sucka över att värvningar som Ruohomaa, O’regan, Walli och Hutsko inte gjort önskat avtryck. Men man kan också känna stolthet över att det gäng som i omgång 45 slår tabellfemman på bortaplan i princip är vårt allsvenska lag med en ännu bättre målvakt.
Vilken sjukt osympatisk uppsyn coach Holmqvist har, jävligt dryg ton och står och försvarar en idiottackling med att han var nöjd med energin som skapades, spelar dessutom en medelmåtta som Grewe vartannat byte i slutet med ett enda syfte. Tackar vet jag Gälla, klassgubbe rakt igenom!
Äntligen på plats i Gävle efter 55 milatripp från Tjörn. Nu blir det tre nätter i Gävle med två finalmatcher i Monitorn. Nu jävlar tar vi dom rätt upp o ner bara!
· 
· 
· 
img4911.jpeg
snapchat-247198958.jpg
img0772.jpeg
img6694.jpeg
skarmbild-2024-11-06-170226.png
838.jpeg
img5781.png
img0752_0.jpeg
Nu ska jag plita ner ett inlägg om en spännande nyhet och möjligen en efterlysning.
Jag vet att TIK-gänget inom kort kommer att få en vass uppdatering i omklädningsrummet.
Centralt placerat kommer det att sitta en toppmodern interaktiv storbildskärm. Här kan tränare, spelare med flera mata in filmer och bilder från match och träning för genomgång och analys med mera. Här kan ritas, kollas på tv och typ Youtube-klipp och givetvis installeras rubbet i appväg eller liknande vilket kan önskas från kollektivet.
Detta har inte kostat klubben en spänn! Några sponsorer och jag (jobbar lite med sådana här prylar och har mått lite illa när andra toppklubbar i SHL har dessa effektiva redskap men inte mitt lag) har lyssnat på önskemål från framför allt tränare och spelare och nu löst detta med lite bra hjälp:)
Skärmen anländer förhoppningsvis till SCA- arena inom någon vecka eller dagar. Den ska fästas på typ tegel eller betongväggen mitt i spelarnas omklädningsrum.
Om. Om inte de lokala vaktmästarna har kunskap att lösa detta, finns då någon lokal hantverkare med TIK-hjärta som kan bistå med verktyg och någon timmes sponsorjobb för att få den på plats?
PM-mig.