Lag som opassar Luleå Hockey
1. Warulfven.
Laget kan möta oss med lika uppoffrande intensitet och kryddar detta med på gränsen och ofta över gränsen fult spel; i botten tuff och fysisk hockey, men gärna kombinerad med fult spel av typen armbågstacklingar och ett ideligen använd crosscheckingspel. När domarna tillåter Ulfven spela så - och det gör de nästan alltid i Karlstad - är det otroligt svårt för Luleå att vinna.
2. MooDoo
Det sätt MooDoo möter och opassar oss är annorlunda. Jag vill kalla det tålamodshockey: man försvarar sig väl och varje gubbe gör sitt jobb så gott man kan; inte så väldigt säkert och effektivt, men det är tillräckligt. För MooDoo kan blixtra till offensivt; man har väldigt duktiga spelare i kontringar och man har mycket effektiva målskyttar. Ge MooDoo en tumme och de tar hela handen. Vilket opassar oss.
3. Timrå
Här har vi ett lag som saknar stjärnor och därför valt att spela extremt defensivt. Laget gör minst mål av alla lag. Men samtidigt släpper man inte in så många mål; bara Luleå, Skellefteå och Warulfven släpper in klart mindre antal mål. Luleå-Timrå blir väldigt målsnålt, typmatcher för tråååååkigt. Men i varje match blir det chanser och Timrå får också sina chanser. Vad har de då med sig; vad har de offensivt? Inget speciellt; de är inte tillräckligt starka framåt. Men de kör på chans. När de har puck och går till angrepp blir det en väldig chanshockey där de slänger puckarna vilt omkring sig och i nio fall av tio blir det bara blaha blaha av det där. Men genom att chanspassa blint händer det var tionde gång att en puck går rätt för Timrå; ger ett utmärkt läge eller varför inte studsar på timråseplare eller lulespelare och går förbi vår vakt. Jäkla svårt att försvara sig mot den där hockeyn eftersom det inte är någon hockey....
MOBILT
· · 
Hm, nu ska vi spela sista matchen för den här tiden, innan det återigen blir uppehåll för någon sorts vodka-kupp. Och efter den längre formgropen vi var i har vi något kommit tillbaka och börjat leverera bättre hockey och bättre resultat.
Men samtidigt har man fått ganska klart för sig att det beror på motståndet; vilka lag man möter. I allmänhet tycks uppfattningen vara att för varje lag finns lättaste motståndet bland lagen längst ned i tabellen, svåraste motstånden bland lagen högst upp, och mitt-emellan där i tabellens mitt.
Men så är det absolut inte för Luleå. Rönkenhockeyn - som han nu börjar utveckla passar och opassar olika lag, liksom de passar och opassar oss. Och minst lika viktigt som var i tabellen motstånden kommer från är denna passandeprincip.
Nu ska påpekas att Rönkenhockeyn är under utveckling. Tidigare var den självklara principen: alla spelare skulle kontinuerligt ge allt de kunde när de kom ut på isen. I egen försvarszon skulle samtliga åka fruktansvärt mycket skridskor, följa och bevaka motståndarna som ville komma till målchans. I offensiv zon skulle man göra detsamma; vara på motståndarbackar, som hade puck, som iglar.
Spelet byggde mer på hur man skulle agera när motståndarna hade puck, än på hur vi skulle agera själva med puck. Första månaderna för några år sedan gick det alldeles utmärkt. Vi tog alla med överraskning och tvingade fram misstag som vi utnyttjade och faktiskt - hör och häpna "tråkiga, defensiva Luleå" - öste in mål! Firma Olle-Arla gick längst fram och målade hejvilt:-)
Och för att orka med denna hockey körde man med korta byten; intervallhockey med maxintensitet.
Jag skulle vilja påstå att den Rönkenhockeyn var isens motsvarighet till den fotboll med vilken IFK Göteborg överraskade Europa och tog titlar efter titlar.
Ett annat inslag var att spelarna inte tog utvisningar. ALdrig några 5- 10- minuters och förstås inga matchstraff eller gnäll på zebror. Inga hakningar, inga fula tacklingar eller crosscheckingar, bara åka skridskor och därför slippa fula sig. Luleå blev under några säsonger det minst utvisade laget under leitseriens historia.
Men nu ändras den hockeyn. Vi har tagit in större och tyngre spelare, vi bråkar när det behövs och vi tar utvsiningar. Några matcher har vi kört med forwards som tillåts släpa på blå för att få uppspel, frilägen och kontra in mål. Backarna har tillåtits släppa på trygga bakåt i första hand utan i stället gå med högre upp för att förstärka offensiven.
Det är en ny Rönkenhockey som söker sig fram nu. Visst, i bakfickan finns tryggheten att det säkra försvarsspelet är där; vi är SVÅRA att måla på och vinna mot. Men det räcker inte: andra lag har insett att enda chansen att slå Luleå är att kämpa lika hårt och det gör man. Och då blir det svårt för oss; har de individuellt skickligare spelare och effektivare skyttar i de lägen som kommer upp trots allt - ja, då förlorar vi ofta.
Men med allt detta som bakgrund: vilka lag passar och opassar oss?