Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Nu är det tydligen så att det som hänt - förutom att Frallan gjorde ett misttag på isen som orsakade mål i baken och troligen poängförlust - var att Frallans lille son stod i korridoren utanför Trottoarkantens omklädningsrum, medan farsan bytte om efter match.
Och då ska någon/några personer isom befann sig i nämnda korridor ha snackat skit och Frallan.
Det är vad som hänt och det är varför Frallans son inte ville gå till skolan nästa dag.
Så, allvarligt talat. Denna upprördhet (som jag delade) att Frallans son skulle bli mobbad i skolan pga farsans prestationer på isen är alltså komplett felaktiga.
De skyldiga är några sannolikt anställda av Trottoarkanten som snackat skit om hans farsa utan att veta/bry sig i att Frallan Jr stod i närheten.
Hmm. Myntet har två sidor. Får folk snacka skit om en ishockeyspelare som inte presterar? Ja, för fan, det är klart att de får?
Bör de göra det när spelarens lille son hör på?
Nej, det känns inte moraliskt OK, det vore väl för j-a elakt. Men visste de som snackade skit att Frallan Jr hörde på?
Troligen inte.
Och. Vad landar det då i?
Det är Frallans eget fel. Om han ställer sonen i korridoren när han gjort avgörande misstag på isen borde han räkna med att det kan skitsnackas där ute.
Lite fånigt när man nu känner fakta att Frallan viker ut sig i media om detta. Är det någon han ska anklaga kan jag hjälpa honom med målbilden: Det är Johan Fransson du ska angripa, Frallan.
Lyft i ett större sammanhang finns det förstås många barn och andra anhöriga som får skämmas när deras föräldrar av olika anledningar. I många kanske de flesta sådana fall studsar ansvaret också tillbaka på föräldrarna - om du inte vill att dina barn ska få skämmas så ge fan i att skylta som brottsling i tidningarna/ uppträda som alkis eller annat. Men ibland är det förstås oförvållat.
Påminnande om följande historia, med all säkerhet ur levande livet.
Skoldag i småskolan. Fröken har föreslagit att barnen ska berätta för klasskamraterna om deras föräldrar.
-Vad gör din pappa, lille Per?
-Han sparkar och slår med tillhyggen på andra män, bryter mot regler och straffas och åker ut med sina kompisar till stugor och super sig dyngrak.
- Oj, lille Per, det var inte trevligt att höra. Bäst du går och sätter dig.
Efter lektionen tar fröken lille Per för enskilt samtal.
-Men vad tråkigt, jag visste inte att du hade det så jobbigt hemma, Per? Sitter han i fängelse också?
-Nej. Han sitter med i spelartruppen för Apan.