Bad_Brett

KB: Efter att ha varit i upplösningstillstånd över MoDos haveri efter jul, har jag äntligen börjat se det på ett nytt sätt.

1. Att vinna serien med 20 poäng tack vare ett försprång man skaffade sig under hösten är förmodligen ett uruselt genrep inför slutspelet

2. Om vi sak till SHL, så måste vi kunna vinna fler matcher än alla de andra lagen. Vi har allt i egna händer. Om vi inte klarar av att ta fler poäng än Löven mot lag som ligger långt efter oss i tabellen, så lär vi inte kunna vinna _mot_ Löven. Och kan vi inte vinna _mot_ Löven så blir tabellplaceringen irrelevant oavsett.

3. Om vi inte går upp i år, så kommer såklart en massa spelare lämna. Men oavsett hur bra Bernhardt må vara, så har han alltid känts lite som en legoknekt. Han må trivas hur bra som helst, men siktet har alltid varit inställt någon annanstans. Tanken på att Ingman tar ett ytterligare kliv, att Niederbach får göra en hel säsong, att Styf och Wernblom kommer tillbaka etc. gör att spel i HA nästa säsong skulle kännas rätt spännande trots allt.

Så... nu ser vi de fyra sista matcherna som en åttondelsfinal. Vi ska ta nästan lika många poäng som konkurrenterna. Det ska vi kunna klara.

Randy Marsh: Känns ändå helt fantastiskt att de tappade poäng. Vem hade trott det på förhand?

bollan123: KUNG STYF

Rytter: Jag vet att många var nöjda med inledningen igår, men jag vill påstå att någonting hände efter 3-0. Det var som att alla helt plötsligt fick 10 kilo muskler mer. Det är det jag har velat se hela tiden. Spelare som jobbar sig till utvisningar genom att aldrig sluta åka skridskor (förvisso svårt med inkompetenta domare, men intentionerna ska ändå hyllas), som går in och ställer till oreda framför mål etc.

För övrigt undrar om jag om Näsén har åkt runt och funderat på vad ungen ska heta, för igår var han sig själv igen. Det är lustigt hur han lyckas höja sig tio snäpp när motståndet blir _tuffare_ när han knappt har hållit måttet mot strykgängen.

En annan positiv sak som jag tänkte på är att det är ytterst svårt att hitta några att hacka på i gårdagens match. OP bör få en snigel på ögat, och i ärlighetens namn har Tex en bra bit kvar innan han kan utmana Guden om förstaspaden, men i övrigt finns det inte mycket att anmärka på. Bernhardt verkar ha en liten formsvacka, men han gjorde samtidigt inga jättemisstag och bidrar fortfarande till bra snurr i anfallszon, så svårt att vara kritisk där.

Jag har hackat på Sveningsson nästan hela säsongen, men helt plötsligt blev jag entusiastisk när han fick pucken. Helt plötsligt kom han med fart och tyngd, åkte skridskor, sköt, tacklade. Nästan inget duttande utöver zorro-försöket, och ett sådant försök per match kan jag leva med.

Brickley påminde helt plötsligt om Adrian Aucoin under lockouten. Mitt tålamod hade nästan tagit slut, men kan han spela som igår så känns det som någon vi borde försöka förlänga med, oavsett serie.

Någonstans undrar jag om det blir lättare för spelarna att tända till när manskapet är decimerat. När man inte kan räkna med att någon annan ska göra målen, utan inser att det är upp till en själv. På så sätt kanske dessa skador och avstängningar är positiva. Att spelare som har accepterat lite mindre roller tvingas steppa upp.

En sista liten notering. När Halloran gjorde mål visade han nästan inga känslor alls. Jag hade förväntat mig att han skulle jubla som ett barn på julafton. Tittar man på mål han har gjort i tidigare klubbar så har han gjort målgester och allt möjligt. Tror ni att han har haft ångest över måltorkan och mest blev lättad över att komma in i målprotokollet, eller var det en tyst protest av något slag? Eller har han fått Näslunds coolhet?

{5647}: ÖA ger alltså 2:or till Södergran och Brickley. Hårt tycker jag.

{5647}: Helt sjukt. Det DÄR är en femma!

{5647}: Anledningen till att han var ur balans var ju OP:s första cross-checking... att sedan ge en kyss till är bland det mest korkade jag har sett.