{8225}: Klart det är så. Var enormt deprimerad hela dagen igår för att det kändes som att det var i tisdags drömmen dog. Hoppas att det känns annorlunda om ett dygn...
Men som Rytter var inne på bör bio försöka njuta av detta. Så jag försöker se det positiva i att inte lyckas ta klivet också.
Nucky: Ja, det är väl det positiva i det hela. Topplag i Allsvenskan med spännande talanger och fartfylld ishockey eller SHL och Lasse Falk-hockey. Kämpa i bottenträsket eller vara topplag.
Ironiskt nog lär jag uppskatta nästa års säsong mer om vi INTE går upp...
Mano: Fast det där en hårfin gräns. Det blev ju patetiskt att Sveningsson fick chans på chans i powerplay trots att han inte presterande.
Klart man inte petar Bernhardt men att kunna göra smärre justeringar för att väcka laget ser jag som en självklarhet. Exempelvis byta Vela mot AP eller köra med Woods, Bernhardt OCH Woods när vi jagar kvittering.
Tarasov: Känner mig helt plötsligt väldigt pessimistisk. Jag tycker att vi är klart bättre, men det går inte är underskatta betydelsen av att ordentligt med rutin på sina stjärnor. Det var ju därför vi vann 2007 och inte 1999, trots att det sistnämnda laget var bättre.
Jag hoppas verkligen jag har fel. Tror vi skulle behöva få islossning direkt i tredje och chocka Hovet. Nu känns det som att de rider på en våg av momentum.
Greenwolper: Hatten av för Djurgården. Sätter press på domarna. Tar sedan några uppenbara utvisningar under första halvan av matchen. MoDo får inte utdelning.
Efter det är alla knep tillåtna, och likväl kommer de leta kompensationsutvisningar. Briljant.
Denna match är körd, men är ändå förhoppningsfull att vi kan sno en på Hovet.
Horace76c: Det har sett ut såhär hela säsongen, vi är vana. Det är ju därför alla experter har dömt ut MoDo också, just för att det ser inte speciellt imponerande ut. Likväl har vi nu vunnit 7 raka matcher i slutspelet, där väl egentligen bara första matchen mot Mora var riktigt bra. Man kan ha tur i enskilda matcher, men i årets MoDo är detta snarare regel än undantag. Det kan inte vara en slump.
Rytter: Har hållit med tidigare, men igår höll han på att kosta oss matchen flera gånger.
Håller inte heller med om att han får kritik eftersom hans misstag är så pass uppenbara, utan han gjorde väldigt mycket dåligt igår i skuggan också. Framförallt har han problem med passningsspelet i egen zon, då han ofta slår passningen 1-2 meter fel, för hårt, för löst eller på en motståndatskridsko. Flera av Djurgårdens längre anfall berodde på detta.
Sedan ska vi komma ihåg att han orsakade frilägen som resulterade i mål i förra matchen han spelade också med sitt horribla nedlägg rätt på en Mora-spelare. Skulle säga att redan har orsakat fler rena målchanser för motståndarna än vad Hasa och Ingman gjorde tillsammans igår. Visst vägs det till viss del upp av att han gör en del bra saker offensivt, men det gjorde ju Hasa också.
Om Ingman kan spela bör Brickley vara sjundeback. Nyttja honom i powerplay och vid tekningar i egen zon etc. men låt honom vila när det blir böljande spel.
Sigge: Måste säga att jag är rätt nöjd med matchen trots den värdelösa andraperioden. Satt hela tiden och tänkte "ser det ut såhär över sju matcher vinner vi".
modomille: 5-1 i utvisningar speglar matchbilden bra. Djurgårdens backar hängde inte med och vi fortsatte åka skridskor.
Visst, en utvisnlng var kompensation för att de missade ett soklart matchstraff, men Garpen är ju tydlig med att han inte pratar om enskilda situationer, så om något kom de billigt undan.
{5647}: Jag tycker dock dynamiken i trion med Lars, Fredrik och Daggen är fantastisk. Gillade dem inte i början, men de har verkligen hittat något. Har aldrig gillat poddar, men just Rinkside ser jag fram emot varje vecka.
Daggen roll är att han ska representera en småkorkad ishockeyspelare som avslöjar alla konstigheter som händer i omklädningsrummet eller spelarbussen i slutspelstider. Han har tuta-och-kör-tänket till 100%, vilket balanseras av Fredriks analyser och lugn.
Sedan uppskattar jag att de vågar göra den lite grabbig, dvs att de jäklas med varande, drar penisskämt, pratar om vem som ska bjuda på öl etc. I övrigt ligger all fokus på själva sporten och de lägger inget krut på att diskutera hur ishockeyn kan bli "mer inkluderande" vilket är så fruktansvärt skönt.
Hursomhelst kan jag förstå att man vill hålla den trion intakt. Med det sagt borde det rimligen finnas plats för Harald också.
Confusius: Jag håller i grund och botten med, men som jag försökte förklara är det en rad faktorer som spelar in. För mig är det skillnad när The Poodles spelar in en rockdänga tillsammans med Tre Kronor och när en schlagerlåtskrivare sjunger om hur MoDo-hjärtat aldrig kommer sluta slå, ett par år efter att personen varit på sin första ishockeymatch och ett par år efter SM-guldet.
I Viljans Vackra Namn känns helt enkelt inte äkta. I en låt som "We Will Rock You" så spelar det kanske inte så stor roll, men om det hade framkommit att Eric Clapton hade hittat på bakgrunden till "Tears in Heaven" för maximera skivförsäljningen, så hade den helt enkelt inte vsrit lika gripande.
Sedan är det alltid lite provocerande att musik alltid ska vara subjektivt. Om någon exempelvis skulle hävda att Emil Kåberg är den bästa playmaker Sverige någonsin fått fram, så hade varenda ishockeysupporter varit överens om att det utspelet hade varit löjeväckande. Men om jag däremot hävdar att Alice Tegnér var en extremt mycket mer kompetent tonsättare än Avicii eller Ulf Lundell, så skulle det garanterat bli debatt, trots att klasskillnaden objektivt sett är minst lika stor som mellan Kåberg och Forsberg. Att ens göra jämförelsen med det musikaliska mästerverket "You Never Walk Alone" blir direkt löjeväckande.
För objektivt sett är inte "I Viljans Vackra Namn" någon stor komposition. Det finns ingen teknisk komplexitet, inga överraskningar. Jag hade kunnat förbise detta om det hade varit ett verk av en livslång MoDo-supporter, men inte en utbildad låtskrivare. Låten tjänar ett syfte och det är att den är så förbaskat simpel att vem som helst kan bröla med. Men Lumberjacks bör lägga ribban högre. Löven-supportrarna kör ju exempelvis en variant av I Will Follow Him, som också har en betydligt högre musikalisk kvalitet och komplexitet.
Så för att summera; "I Viljans Vackra Namn" är en tämligen banal och själlös skapelse. Melodin är inte medryckande på det sätt en hockeydänga ska vara ("Nu tar vi dom!", "Den glider in"," "En för alla, alla för en") och texten är skriven av en person som nyss sett sin första ishockeymatch. Hela premissen med låten är att den ska väcka känslor och förena supportrarna i allsång, och det faktum att låten fått fäste visar väl att låtskrivarutbildningen fungerade, men när ambitionsnivån är jämförbar med en medelmåttig barnvisa så kommer jag inte stämma in i hyllningskören.
Här får MoDo en freebie från mig:
Musik: Var bor du lilla råtta?
Heja, heja MoDo, vi är bäst! Nu ska vi vinna matchen, vilken fest! Hur många baljor gör vi? 72! Hur går det för Björklöven? Si och så!
Tänk vilken stämning det skulle bli om klacken tar i för kung och fosterland... gåshud.
{5647}: Gerry and the Pacemakers version av "You Never Walk Alone" ligger på samma musikaliska nivå som ett stycke av Richard Wagner. Det är ett musikstycke som sticker ut något oerhört, med dim-ackord, övergångar mellan moll/dur, tonartsbyten etc. Nu är musik subjektivt och vi alla gillar olika saker, men ser man enbart till det musikaliska hantverket är Gerry and the Pacemakers tolkning av You Never Walk Alone något som förtjänar att gå till historien. Jag uppmanar alla att som hävdar något annat att sätta er ner och spela den låten på gehör på piano, gitarr eller annat kompinstrument.
Att hävda något annat blir lite som att hävda att Picasso bara målade kladd och att ett barn hade kunnat göra det bättre.
Jan-Erik : Säger inte emot. Älskar World in Motion. Bifogar även ett spice pick, nämligen World of Orange fantatiska "Can we kick it - No we can't" från när England missade VM 1994.
{5647}: Jag har lite asperger när det gäller musik, dvs att när jag känner att den musikaliska ambitionen snarare handlar om att få maximal "bang-for-the-buck" än att skapa ett mästerverk, så sparkar jag bakut. Jag klarar inte av att lyssna på en låt utan att analysera ackordföljden och skalorna, vilket på sätt och vis är extremt jobbigt.
Skulle du dela ut cheeseburgare från McDonalds på Plattan i Stockholm snarare än ostron så skulle du garanterat få bättre uppslutning, men det säger egentligen ingenting om hur god maten är - eller hemlösas kamp om ett bättre liv.
KB: Jag älskar också Dylan. Däremot gillar jag inte artister som försöker lista ut vad som har gjort Dylan stor och sedan försöker apa efter det.
Personligen gillar jag när klacken och/eller laget involveras som "Nu tar vi dem", "Den gliden in" eller "Ingenting kan stoppa oss". Bengt Ivan featuring MoDo Hockey & Lumberjacks hade varit coolt.
Eller så hade man kunnat anordna en ny tävling, där det vinnande bidraget spelas in tillsammans med A-laget och Lumberjacks.
Jag kanske raljerar, men som sagt, det känns fel när hymnen är skriven av en person som började intressera sig för ishockey och följa MoDo ett par år efter SM-guldet i samband med att Peter Forsberg gjorde comeback. Hade det rört sig mer om en generisk sportdänga, som "MoDos armé!", hade jag varit okej med det, men "Viljans vackra namn" är uppenbart skriven för att väcka känslor av nostalgi.
Älskar nostalgi-låtar, men just "Viljans vackra namn" fungerar inte för mig. Här är facit på hur man gör det på "rätt" sätt:
Dansken 29: Jag stör mig så fruktansvärt mycket på den låten.
1. Hockey-anthems bör vara som schlagers, dvs upbeat och trallvänliga. I viljans vackra namn låter som en melankolisk Bob Dylan-låt om hur tiderna förändras.
2. Låtskrivaren är från Västerbotten. Kopplingen till Örnsköldsvik baseras gissningsvis på att låtskrivaren pluggade låtskriveri där 2004, gissningsvis på yrkeshögskoleutbildningen "Musikmakarna" (aka "hur du kommer med som låtskrivare i Melodifestivalen).
3. Låtskrivaren var helt ointresserad av ishockey fram till 2009, då han blev medbjuden av en kompis för att se Forsberg och Näslund göra comeback i MoDo.
4. Vad i helvete betyder "Viljans vackra namn"??? Det låter återigen som någonting Bob Dylan har hittat på; "Öhhh... MoDo... Peter Forsberg... Känslor/Vilja... MoDo... Är lika med... Känslor... och vilja... MoDo... = vilja/känslor... MoDo = klubbens namn... Ohhhh... I VILJANS VACKRA NAMN!!! FUCK YEAAAH!!!".
Nu må jag låta extremt bitter och cynisk. Givetvis kan det hända att personer i vuxen ålder blir helt frälsta av MoDo och ishockey överlag. Och i ärlighetens namn älskar jag det. Jag älskar det faktum att min flickvän alltid knackar i väggen och skriker "MATCHEN BÖRJAR NU!!!", trots att jag vet att det bara är korkat försnack från "Daggen".
Men mitt stora problem med låten är att den på något sätt försöker spegla känslan av att vara den där "drömmande" MoDo-supporten, som år efter år tappert fortsätter drömma om framgångar...När den i själva verket är skriven och framförd av någon som har pluggat schlager-låtskriveri i Örnsköldsvik, misslyckats karriärsmässigt, och därefter degraderat sig själv till att skriva ishockey-anthems om ett lag han aldrig har hejat på.
Då kör jag hellre "MoDo vårt hjärtelag", "Heja MoDo" eller "MoDos armé". Eller någon av Bengt Ivans dängor.
Om ni fortfarande tycker att jag raljerar... Läs texten till "I viljans vackra namn", tänk er att låtskrivaren är någon som enbart bryr sig om MoDo/Övik på grund av sin melodifestivalutbildning han gick där, och fundera sedan över hur ...bra... ni faktiskt tycker att den texten är.
Marrdin: Jag instämmer, men likväl är NHL-ishockey en annan grej. Där är det mer en social aktivitet, dvs "Vi går på matchen på fredag, käkar och dricker" snarare än "Kvällen är förstörd om inte MoDo vinner".
I Sverige tar man snarare en öl i pausen för att lugna nerverna.