Gusten: 14 skott på mål mot 29 berättar väl lite om matchbilden. Korhonen bäst på isen, som det låter på kommentatorerna. Timrå skulle jag säga överraskar med att göra två mål, det är ingen vanlig företeelse.
Metal Guru: Fan, det liknar det ställverk som finns nere vid laxodlingen i Bergeforsen. Fast ett ställverk saknar nog när allt kommer omkring en unik särart, när vi tittar lite närmare på hur det ser ut.
Metal Guru: Haha.. ett varv var önskat, och ett varv det fick jag! Och även om ditt exemplar inte var den typ av varv jag sökte i första hand, är det väl tämligen svårslaget när vi snackar varv med storlek av rang.
mattias - 74: Precis som att Randy Rhoads är en lika given gitarrist när vi snackar uppställningar där Ozzy är med i bilden. Även om Jake E. Lee under perioden med "Bark at the moon" och "The ultimate sin" knappast gjorde bort sig.
rupert: Även om jag mycket väl kan förstå vad du menar är väl det ett lite märkligt sätt att göra det på. Missförstå mig rätt nu, givetvis vill alla som är aktiva härinne "klättra på rankingen", som du utrycker det, fair enough, det köper jag. Men detta kan ju, och har alldeles säkert också missbrukats tidigare, om du förstår vad jag menar.
Men nej, inlägg som raderas försvinner inte ur statistiken, enbart ur användarens "historia" vad gäller det som finns att läsa, s.a.s.
claesw: "Jag tycker ju du var en liten snorvalp 1990 och sålunda borde ha fallit in i Grunge-dimman...."
Vet du hur gammal jag var 1990? ;-) Snorvalp vara jag nog i vissa avseenden, alldeles säkert, men hårdrock hade jag lyssnat på ända sedan den gången i klassrummet på Vivsta skola i Timrå när Martin stoppade i kassettbandet med Iron Maidens "The number of the beast"..... Hårdrock var fr.o.m nu ett givet val, även om "maktkampen" i min vänkrets vid det laget mellan hårdrock och synthpop var värd all respekt. Vägvalet stärktes sedemera av både en mycket hög kvantitet och kvalitet inom genren under resterande delen av -80-talet.
Sedan hände nåt där i början av -90-talet. Nåt som det tog ända till det att Metallica släppte sitt "Black album" innan jag kunde hitta rätt på stigen igen. Grungen hade väldigt lite med min högst tillfälliga förvirring att göra. Det var mer ett skede i livet på helt andra plan som man gick igenom just då, och det tog som sagt ett tag innan allt styrde upp sig till det bättre igen. Vad det handlade om i musikväg var väl nån slags mognad. Allting var faktiskt inte Joey Tempestfrisyrer och spandexbrallor, hur konstigt det än kan låta... ;-) Kort sagt, den förvirring som hade uppstått kom väl till där i slutet av -80-talet, där allt vad heavy metal en gång hetat, hade ersatts av den totala sell out-formen som kallades glamrocken. Vad fanns det att lyssna på då, egentligen?
Givetvis köper jag tysk metall, och då helst i form av Accept. Engelsk dito går hem i form av i allra första hand Judas Priest, i andra hand Iron Maiden och i delad tredje hand en drös band som Ozzy Osbourne, Black Sabbath, Zeppelin, Deep Purple och även Saxon. På den amerikanska scenen har Metallica fått härska fritt, men band som Mötley Crüe, Ratt och Guns n´ Roses har också haft sin givna plats.
Mest ordning och reda har det nog, som du säger, varit i den brittiska metallen. Där har man sina rötter, helt klart. Men kommer någon med låten och introt till "Fast as a shark" med Accept, ställer man ju sig inte i manöverställning, direkt.... ;-)
pontare: Nu var jag av självklara skäl inte på plats i Gavlerinken igår, det handlade om fel lag på alla sätt och vis. Den brist på stöd du nämner kan jag såklart bara gissa mig till hur det såg ut. Ett hemmalag som spelar dåligt borde ju tvärtom få publikens stöd, just för att man ska komma igång och spela bättre. Det är nog varken första eller sista gången det hänt, ja, om det nu såg ut så i Gävle igår kväll.
På tal om dåligt hemmastöd, förresten. Jag åkte upp till Jönköping när Timrå gästade Kinnarps häromveckan. Hemmapubliken hördes typ de första fem minuterna, sedan avtog aktiviteten från hemmaklacken i takt med att spelet gick i stå. Hade vi i bortaklacken varit fler än de 20-30 pers. som vi var hade vi lätt kunnat höras i arenan som var helt utsåld. Det var först när HV tog ledningen efter ca. 50 minuter som det blev fart igen.
brynasaren: Timrå får helt enkelt utkräva sin revansch efter kvällens debacle mot Brynäs i övermorgon!
Jag har för övrigt stats på samtliga möten lagen emellan, from the very beginning. En omladdning av Windows gör i detta läget att jag inte kommer åt de filerna. I morgon ser jag dock ljuset i tunneln... ;-)
willysson: Jag håller nog med om det, även om min egen musiksmak klart sätter -80-talshårrrdrockarna Queensrÿche före. Opetartion Mindcrime är ett mästerverk i sin genre, som håller än idag. Nirvana var jag för gammal för att falla för när dom slog igenom, Grungen var heller aldrig min stil, riktigt. Vilka som haft mest betydelse för andra band lär dock vara helt självklar.
mora1: Timrå kan bättre, helt klart, framför allt på sin egen hemmais. Man ska inte få bli så enkelt borttagna i anfallsspelet när man spelar i sin egen arena. Där verkade det som man inte var helt redo ikväll. Var fanns kampmomentet? Detta är dock ingen ursäkt. Mora var två mål bättre för kvällen. En välförtjänt seger!