Wayne Gresky: Ja, någonstans fungerar det inte. Kanske är proven för dåliga indikatorer just för att de är dåligt utformade. Det verkar sannerligen så.
Men någonstans i debatten så saknar jag det andra du nämner. Att ge lärarna sådana arbetsförhållanden att de kan lära känna sina elevers (barns) kunskapsnivå genom mer subjektiva bedömningar än nationella prov.
Det är där jag tycker man borde fokusera från regeringshåll.
Jag håller med dig fullständigt. Jag jobbar ju precis med den kategori barn/ungdomar du pratar om.
Jag är ironisk, det vet LJ.
Samhället måste sluta spara på barn och träda in tidigt för de presumtiva IG:are som Björklund och hans anhängare tycker är ett så stort problem.
De har ju rätt. Det är ett problem.
De sänker ju kunskapsnivån i skolan och får svensk skola att framstå som usel jämfört med internationella tydligt. Det är ju i alla fall ett argument jag ofta hör om svensk skola.
Men är lösningen betyg och ordningsbetyg?
Inte enligt mig. Däremot så skall barnen vara ordningssamma i skolan och de skall lära sig så de uppnår målen. Uppenbarligen har man ju misslyckats med det när det varit sossestyrt. Det innebär ändå inte att betyg är rätta sättet att fånga upp eleverna, just av den anledning du säger.
De "misslyckade" eleverna har i stor utsträckning för dåligt stöd redan från början, utanför skolan. Det stödet kommer inte automatiskt för att eleven får dåligt betyg.
Självklart så måste man mäta kunskapsnivåer men man måste inte betygsätta/värdesätta barnets prestation via stämpel på papper förrän man börjar närma sig vuxenlivet då gallring obenhörligen måste ske.
Vet man kunskapsnivån så behöver man inte ge barnet ett betyg för att tillsätta resurser för att hjälpa det att nå målen.
De elever som är misslyckade och blir skrämda till framgång genom dåliga betyg är förvinnande få, det är jag övertygad om.
De som i stället känner att de bivit värderade som usla, har i stället en naturlig fallenhet att ge upp.
Paddan: Det tyder kanske på att prov inte är det ultimata sättet att mäta kunskap. Att då basera betyg efter det kanske inte heller är det ultimata.
Jag tänker så här. Jag skiter i vilket sätt mina barn blir lärda i skolan så länge det ger önskvärt resultat och att det sker på ett humant värdigt sätt.
Om betyg är vägen. Fine.
Så verkar det ju om man lyssnar på betygförespråkarnas reklam för metoden.
Utan betyg som graderar elever - från misslyckad till synnerligen lyckad, i en skala - så kan man inte uppenbarligen inte få eleven att motiveras att vilja vara intresserad av pedagogen.
Om man däremot ger eleven ett slutomdöme i form av betygsstämpel så kommer eleven att förstå att han fick skylla sig själv och felet är hans eget om det gått åt helvete. (Om man vill vinkla det lite finare så får föräldrarna skylla sig själv.)
(För det framgångsrika, motiverade spelar systemet inte så stor roll egentligen för de kommer ju att ta sig fram till nästa nivå utan problem oavsett.)
Läget och problemet nu, är alltså att flumskolan låter elever som inte kan något passera ungefär som om de upnått målen. Men! Hade betygen funnits så skulle man inte missa de här individerna av någon outgrundlig anledning.
Som du säger paddan. "har klarat sig förbi de nationella proven i femman och till årskurs åtta tyder på att något är allvarligt fel."
Hur skall man då upptäcka dem? Uppenbarligen inte genom nationella prov allena det säger du ju själv. Men kan det vara så att ni (lärare) sitter på lösningen på vilka ingridienser som skall tillsättas utöver nationella prov ändå? För om ni inte vet det så går det ju liks förbannat inte att betygsätta dem innan åttan just pga. moment 22 som du presenterat. De passerar förbryllande nog utan adekvata kunskaper.
Om ni vet lösningen hamnar vi i ett annat läge. Eleven fångas upp tidigt och hinner därför lära sig upp till förväntad nivå i åttan. Men då dyker ett annat moment 22 upp. Om de hinner lära sig så måste man ju inte ha ett betyg för att piska fram dem, för då finns de ju inte. I alla fall inte i samma utsträckning.
"”Tydliga kunskapskrav gör att elever, föräldrar och lärare ser vad eleverna förväntas lära sig. Dessutom blir det lättare att upptäcka de elever som behöver extra stöd och hjälpen kan sättas in tidigt”, säger utbildningsminister Jan Björklund i ett pressmeddelande." -----------------------------
Jodå, jag tycker att det här låter jättebra. Det innebär ju att man kommer att koncentrera resurserna för att få upp eleverna upp till godkänd nivå, man vill uppnå samma sak som trafikens nollversion.
Alla skall klara minst G i alla ämnen och eftersom vi kommer att upptäcka de misslyckade tidigt så kommer nödvändiga resurser att tillsättas just till den gruppen elever.
Det innebär ju iofs. mindre resurser till de som klarar sig bra, men det är ju faktiskt en ren socialistisk metod. Bra alltså. Mer till de behövande.
Björklunds ord sätter ju dessutom standard för vad lärare skall lyckas med. När nationella prov och betyg används så skall resurser tillsättas så att lärare inte skall kunna misslyckas med att lotsa sina elever till G-nivå.
Lyckas inte det så är frågan om det är eleven eller läraren som inte uppnått sitt mål. De lärare som inte uppnått sitt mål är inte värda en högre lön tyvärr.
"Hur ska man kunna bortförklara att en trettonåring som kliver in i årskurs 7 inte kan skapa en rad på svenska om eleven har fått ett G?"
Ja, det verkar helt absurt. Är lärare så inkompententa att de ger godkänt när man inte är det?
"Lönerna inom skolan är som bekant ett skämt"
hellge pratar om att höja lärarnas löner med 25-30%.
Ni verkar vara eniga.
Lärare som först inte klarar av att lära skolbarnen att läsa och dessutom ger dem godkänt skall alltså ha högre lön.
Mitt enkla örslag blir alltså som följer.
Ge lärarna resultatbaserade löner. Om lärarens elever får högt betyg så får man hög lön. Se där ett äkta högerförslag. Att höja lönerna rejält lär alltså inte bli något problem oavsett om barnen lärt sig något eller inte.
Deas: Ja, det är ju inte så att jag tycker att han väcker anstöt på något sätt. Han är en gemytlig göteborgare. Men hockeykunskaperna lyckas han dölja bland floskler och självklarheter. Några träffsäkra professoranalyser får man dock aldrig. Ibaland påminner hans kommentatorsstil om Anders Hedberg. pratar gärna men det lät så här. "Ta en smäll - ge en smäll. Det är hockey." Eller, "Han skjuter pucken mot mål. I mål. Det är mål."
Calles analysförmåga som han förmedlar ut blir ungefär. - Detroit har spelat lite dåligt sista tio minuterna. De måste nog tala om det här i pausen och spela bättre i nästa perod. De måste komma igång så de spelar bättre.
Deas: Jag har alltid tyckt att Calle varit off. Helt klart en person som var en lysande hockeyspelare praktiskt, men teoretiskt briljerar han inte precis.
Rytter: Och där försvann mitt intresse för City. Men det var ett intressant experiment där Svennis introducerade ett ekelt passningsspel initialt. Jag tycker det var vackert att se även om det behövdes ett vassare och effektivare anfallsspel. Det verkar som att när ambitionen var att testa det steget så blev det lite för svårt. Ett par år till med Svenis och det utlovade lagbygget hade kanske klarat av den höga nivån slutligen.
Johnny Hazard: Kickan är saknad, det är hon värkeligen. Hon ä en han förövrigt. Eller tvärtom. Snacka om att vara synonymernas mästare, det kan man inte ta ifrån slynan.
Undrar om inte Victor kan utveckla sig till vår bäste offensiva back.
Timmy har ju ett bra skott men han har inte vidare gott omdöme när han skall avlossa det, eller hur han skall göra det. Där är Hållberg bättre, skolad sen färjestadstiden, med det offensiva spel de förfogade över.
Hedin hade en "rolig sommar" (fast det var vinter). Man går ju fortfarande omkring och hoppas att han skall hitta tillbaks till den offensiva känslan han hade då. Jag tvivlar på att det blir något mer än förhoppningar, han börjar bli gammal och grå han också. Vilket inte behöver vara negativt i hans fall. Ett mognare spel med mindre risktagning och indianare tillför det ju trots allt.
Hasse var bra på att gå på bortre stolpen när han fullföljde vid anfall, men även vid PP förr om åren. Nuförtiden tycker jag man ser mindre av den varan.
Våra backar förmedlar mycket "tänk om..." till sin publik, men väldigt lite ren och skär handling när det gäller det offensiva spelet. Tyvärr verkar det vara en Modopräglad inställning hos våra backar. Man är på tok för ödmjuk för att ta för sig som en ledare i det offensiva spelet.
Paddan: Jag håller nog med talaren. Kommunen måste agera. Jag föreslår specialstyrkor med tunga vapen som gör en plötslig räd på morgonkvisten för att överaska illbattingarna.
Ett stort kråkslott är inget palats, även om lika många människor ryms som i ett palats.
Än en gång. hur många personer man bygger för är inte enda parametern, det vet ju du också.
Är det något man har glömt när det gäller Modos nya "palats"?
För att gå break even så skall det alltså vara ett publiksnitt på drygt 5000 personer med dagens publikintäkter.
Man är nära 7000 just nu.
Jag tror inte att en arena i samma storlek storstäderna går ihop med 5000 åskådere. Jag tror att det är dyrare att äga aena där. Men jag kan ju ha fel, det är ju bara en gissning.
Modo förlorade pengar varje säsong med förra arenan de ssista åren. Nu gör man inte det. Självklart måste alla klubbar med självaktning satsa på sin produkt. Det hjälper inte att spara sig ikapp.
Et tu Brute: Om intresset falnar så blir det säkert så. Intresset gäller det att stimulera alltså. Om alla hellre vill gå på teater, då blir det svårt.
Et tu Brute: Ja, Inom 10 mils radie så finns det ett fantastiskt befolkningsunderlag, men att det blir full är ju inte säkert. Det är ju Stockholm ett bevis för.
Bygga ut eller inte? Det är frågan.
Om man väl bygger ut. Skall man bygga ut för snålt, så att man har ständigt fullsatt, eller skall man bygga ut så att så så många som möjligt kommer in, oavsett om det innebär att det blir platser över.
I Modos fall tror jag på det senare både för att ta vara på intresset och av sportsliga skäl.
Timrå har ju däremot en nästan omöjlig sits. Bygga och bli Sundsvall Hockey, eller bygga överoptimistiskt i Timrå.
Hv däremot borde ha ett par tusen platser till i kapacitet anser jag.
Nu pratar vi om tre ställen där Hockey är intressant för folket.
Stockholm som består av till stor del av Norrlänningar får det ju svårare att saluföra sin produkt och dimensionera efter det-.
Jag menar att intresset av produkten hockey är viktigare än befolkningsunderlaget.
Et tu Brute: Du glömmer det ständiga fenomenet. Det finns inget att göra i Norrland.
Anledningen att det finns annat att göra i t.ex. Stockholmsområdet (största jämförelseområdet.) verkar ju vara själva orsaken att folk inte tycker att ishockey är så roligt att se på.
Här kan man bara åka skoter och se på hockey. Klart att det skall byggas en rejäl lada.
Däremot håller jag med dig. Vi HVs beläggning behöver vi inte gå in på eftersom det verkar vara religion att gå på hockey i området.
scim: Konstigt att du som brukar ha sån rättskänsla plötsligt tycker att osportsligt uppträdande, beteende som går mot sportens tanke, inte skall bedömas på samma sätt som det alltid har gjort. (På goda grunder)
En handflata i ansiktet på en spelare är inte en spark i huvudet, därför så skall det inte bli utvisning från planen.
Det är alltså "bara" den skada som kan uppstå, eller uppstår, som skall vara avgörande för straffet.
Kanske en lavett i domarens ansikte när det går emot?
Ingen skada skedd, kan högst ge ett gult kort enligt skadeprincipen.
arnio: Går det att låta bli att se att Zlatan underpresterar i landslaget? Vad det beror på är kanske svårare att analysera, men det är i alla fall et faktum.
Zlatan är mycket bättre i klubblagen och han gör en mycket större skillnad där än i landslaget, allt som oftast. Därmed inte sagt att inte blinda hönor också kan hitta ett guldkorn bland.
För mig dog intresset för VM i takt med svårigheten att få tillgång till TV3. Till slut brydde jag mig inte. I början så ringde man ju i alla fall runt och bestemde träff med kompisar när matcherna spelades, men precis som för de vuxenmogna hockeyspelarna som är kompetenta nog för att platsa i en VM-trupp, så försvann motivationen, i förmån till familjen.
- Jag har alltså avstått VM- av familjeskäl, kan man säga.
Småskavanker som hör åldern till, man är ofärdig allt som oftast t.ex. Halt och lytt är man. Gick man de fem kilometrarna till jobbet dagen innan så kan man ge sig sjutton på att man har ont i en vad eller ett obehagligt knäppande knä eller något liknande. Det blir en rejäl insats att promenera till kompisar med TV3 för att se ett VM där världens bästa hockeyspelare håller på med annat hellre än att spela hockey. Det gäller alla länders landslag. Nä, bättre då att konvalescera sig hemma och titta på Goda Grannar i Sveriges Television.
Ett trendbröte i år ändå. TV3har kommit till mig i stället för tvärtom. De flesta matcherna har jag sett, men jag orkade inte bry mig om bronsmatchen igår. Krattade hellre gräsmattan faktiskt.
Jämfört med Foppa och Zäta så visar ju äckström ingentinag. Det räcker ine att bara åka omkring och undvika taklingar för att uppnå Deras epitet, som Boorken m.fl. gett dem.
· 
Men någonstans i debatten så saknar jag det andra du nämner. Att ge lärarna sådana arbetsförhållanden att de kan lära känna sina elevers (barns) kunskapsnivå genom mer subjektiva bedömningar än nationella prov.
Det är där jag tycker man borde fokusera från regeringshåll.