matchen blir tråkstämplad. Västerås har effektivt låst Modo som inte är tillräckligt kreativa att skapa några anfall förutom solokörning, ständigt med minst en försvarare emot. Lösningen verkar vara lösa dragskott från toklångt avstånd. Saknar lite anfallsspel med 2 mot 1 överlägen.
Ingen fara för mig, jag har bra med skinn på näsan. :)
Kontinuitet tycker jag att man skall ha i föreningen. Men jag tycker inte föreningsfolk, styrelser skall styra spelidén på isen. Jag tror helt enkelt inte att ett fastslaget spelsystem är receptet till framgång.
Däremot är organisationen viktig på hur man utvecklar spelare på bästa sätt, detta i Modos fall, trots att man har alla naturlagar emot sig, speciellt den med sponsorer och pengar. Men även den om upptagningsområde, hur många spelare som finns tillgängliga på ett bra sätt. Att man dessutom är ett glesbygdslag, i en ort där föreningen är hårt kritiserad för att det inte går lika mycket av kommunens pengar till balett, opera och annan obskyr kultur är ännu fler naturlagar emot. Modos goda rykte är stukat och ifrågasatt.
Orten måste samla upp sig och förstå hur viktig Modo är och dessutom måste man ödmjukt förstå att man är beroende av alla andra småklubbar i sitt upptagningsområde.
Att utbilda ungdomar till bra spelare så att man på flexiblaste sätt kan ta vara på dem när det är dags för a-lag är vad jag tror krävs. En tränare som förstår att ta vara på talang när de ser den och anpassa spelsystem efter de individer som klubben erbjuder. Att vi blir för statiska i ett förutbestämt spelsystem, som gud förbjude, dessutom är ett dåligt spelsystem vore förödande för klubben. Hur bryter man sig ur ett sån spiral ifall man bestämt sig för att den kontinuiteten är viktigare än att våga bryta mönster?
Fast jag tror inte på det även om du tycker det är tramsigt. Om alla har det perfekta systemet, vilket alla skulle få om det var så allenagörande, vad gör skillnaden mellan lagen då?
Och varför är det så självklart att idén om spelsystem inte skall genomsyra hela åldersfördelningen i föreningen?
Så här sa man i Djurgården då: "2. Hur långt ner i åldrarna används A-lagets spelsystem?
– Torpedhockeyn ska gå som en röd tråd genom föreningen ända ner på knattenivå."
En liten artikel från början av 2000-talet då man började tro och genomföra systemhockey som genomsyrande i sin förening. En del fullt ut, andra nedåt från toppen i alla fall en bit ner i åldrarna.
Djurgårdstanken. Alla, från junior pensionär till skall spela 1-3-1. Hmm? Eller var det torpedhockey man skulle genomföra. Jo, det var det nog. Blir bra det. Eller rättare sagt. De skrotade idén ganska snabbt.
Får man fram en talang som bryter mönstret så får man trycka in honom i ett litet hål.
Håller med. Omröstningen är verkligen med glimten i ögat. Tänk på att båda är omtvistade och ofta utsatta och ifrågasatta i gästboken. Men för oss MoDoratorer har de båda sin plats. (så länge. ;) )
Vilken bonnröta.