Steenm

Verkligheten kom ikapp Brynäs tillslut. Efter fem raka – heroiska – segrar kom en ganska väntad plump i chockladasken. Två ord – ett namn – sammanfattar matchen mellan LHC och BIF ganska bra. En spelare som också varit i händelsernas centrum de senaste matcherna. Johan Harju.

Lite tankar efter 4–1 [2–0, 1–0, 1–1] mellan Linköping och Brynäs...
... Harju, ja. Efter att #90 sakta men säkert byggt upp en efterlängtad formtopp den senaste tiden var det som om den tänkta målkungen var tillbaka på ruta 1 igen mot Linköping.
1. Med sekunder kvar av första perioden, och underläge 0–2, får Harju öppet mål. Istället för att lyfta upp pucken ordentligt i nättaket och säkra en oerhört viktig reducering inför fortsättningen så lägger han en liten fösare ett par centimeter över isen – en puck som Iiro Tarkki [återkommer till finnen] visserligen gör en fin räddning på, men som borde och hade gått in om pucken suttit ordentligt i taket [vilket en uttalad målskytt SKA lyckas med].
2. Precis när matchen passerat halvtid tar Harju en oerhört onödig utvisning [det var två till...], och LHC:s fantastiska powerplay resulterar i 3–0 – spiken i kistan.
3. Som om inte Harju redan i allra högsta grad varit med och avgjort matchen drog han på sig en ny, fantastiskt onödig, utvisning i tredje perioden och Hjalmarssons behöver inte många sekunder på sig för att sätta fyran.
Tre punkter som sammanfattar en katastrofal insats från #90, en insats som svärtar ner hans fina insatser på sistone. Tillslut får han ändå sätta den där pucken i nät, och vi får hoppas på att det målet satte punkt för denna svacka och blev startskottet för nästa formtopp.
... Iiro Tarkki, ja. Blev aldrig testad av Brynäsarna förrän i slutminuterna. Väldigt synd, då han från matchstart såg väldigt darrig ut i flera situationer. Arto Blomsten [som blir allt gaggigare där uppe i kommentatorsbåset för varje säsong som går...] tyckte däremot att LHC-burväktaren imponerande med lungt och tryggt spel. Expert var det ja.
... Apropå målvaktsspel, Johan Holmqvist gjorde vad han kunde på andra sidan isen. Man kan faktiskt se ganska tydligt hur Honken har växt sedan Starkbaums ankomst till laget. Mer konkurrens, både på träning och i matcher. Från seriens sämsta målvaktspar till ett väldigt stabilt sådant. Känns tryggt mitt i detta skadeelände.
... Linköpings första PP-lina behöver egentligen ingen kommentar. Så därför skiter vi i det.
... Transatlanterna [Sweatt, Scott, Gunde] var en t-o-t-a-l-t osynlig trio i Linköping. Måtte de vara tillbaka igen på lördag.
... Brynäs kunde egentligen aldrig hota SHL:s sett till statistiken sämsta defensiv. Onödigt många puckar som bara slogs bort, framförallt i inledningen av tredje perioden. Killarna hade redan gett upp.

+ Honken. Läs ovan.
+ Robin Jacobsson. Tycker ändå han förtjänar lite beröm efter all skit. Kändes ovanligt trygg och stabil, tog vettiga beslut.

– Harju. Läs ovan.
– Offensiven i huvudtaget. Blekt, trött, oinspirerat.
– 0–1. Ett välbekant resultat i inledningen utav matcherna den senaste tiden. Visst, killarna har gjort bragdartade vändningar tidigare, men nu tog det stopp. Det är dags att skippa det där tidiga målet i ärslet om vi vill behålla topplaceringen. 

Det ryktas om att ett par killar kan vara tillbaka redan till lördagens grymt tuffa match mot Frölunda. Anton Rödin lär vara en av dessa, vilket vore en nödvändig förstärkning i nuläget. Förhoppningvis var LHC-matchen bara en bula på en annars välasfalterad väg, men den där jädrans skadelistan lurar fortfarande i bakgrunden [eller snarare förgrunden], och folk måste tillbaka snart, snart snart innan vi står inför samma scenario som ifjol. En förstärkning utifrån hade jag inte tackat nej till heller i nuläget.

PS: Nu vill jag ha fler likes än de ynka 15 jag fick på min senaste nörd-sammanfattning [skämt åsido, fast ändå inte].

God natt! [eller God morgon...]

Redigerad kommentar

Moralhöjande hemmaturné!
BIF–Skellefteå 6–5 sd. [0–3, 2–4]
BIF–Luleå 3–2 [0–2]
BIF–HV71 3–1 [0–1]

8 poäng mot tre starka moståndare, trots seriens i särklass längsta skadelista. Stolt över grabbarna! Läkerolen är åter igen VÅR borg.

Femte raka segern och ny trea i tabellen – njuuut nu, grabbar!

Btw, 53 (!!!) skott – när hände det senast? Johan Harju själv sköt väl lika mycket som hela HV. ;-)

Precis bevittnat reprisen, och jag kan säga såhär – spola framåt-knappen var verkligen i farozonen för muspekaren efter första perioden. Men Brynäs är Brynäs, de har hämtat upp stora underlägen förr. Och 40 minuter är 40 minuter. Eller 44,36 minuter i detta fall.

Lite tankar efter 6–5 (0–3, 2–0, 3–2) mellan Brynäs och Skellefteå...
... Segern kändes i slutändan helt rättvis. Men Skellefteå visar åter igen att man är starkt nog som lag att plocka poäng även när spelet inte stämmer – därmed heller inga större svackor sett över en hel säsong.

... Andreas Thuresson fortsätter att imponera på mig. 2+3 mot SAIK och nu bara ett mål bakom Klasen och Hjalmarsson i skytteligatoppen. Igår kväll satte han dessutom två väldigt viktiga mål i kvitteringen till 4–4 samt segermålet i förlängningen.

... Brynäs har hämtat upp underlägen förr, och igår fick vi ännu ett kvitto på den enorma lagmoralen. Vi kanske inte har ligans bästa försvarsuppsättning (långt ifrån), men ett ordentligt jävlar anamma finns det utan tvekan i truppen. Synd bara att den allt som oftast kommer fram när mycket negativt redan har inträffat i matchen.

... Thures kvittering fram till 4–4 resulterade nog i årets högsta målvrål från undertecknad. Det kändes så jävla skönt – och rättvist – att vara tillbaka i matchen mot detta jävla Skellefteå. Men lika glad som jag blev då, lika tom i blicken blev jag efter gästernas snabba replik. Jag kunde bara se Berts flinande fejja på presskonferensen framför mig. Och det kunde nog lirarna – och Anton Rödin – med... 5–5-målet var om möjligt ännu mer förlösande.

... Jävligt trist att Starkbaum fick vara med om detta i hemmadebuten. Men de två första målen hade Honken förmodligen också släppt in, det var som så många gånger försvarsspelet som brast. Rahm, ja han hade väl stått på minus tre, fyra vid det laget.

... Sjuk jävla match. Och underhållande (i två perioder).
 

+ Johan Harju. Var oförskämt pigg på skridskorna. Vänder det nu?
+ Anton Rödin. Han bara växer och växer. Syns överallt, och det allra viktigaste – han levererar poäng.
+ Marku... Andreas (!) Thuresson. Ingen kommentar på det va?
+ Förstakedjan överlag. Rödda, Thure och Scott är hela ligans hetaste förstakedja. De ligger 5:a, 6:a och 8:a i poängligan, med Ryan insprängd däremellan. En livsviktig – och livsfarlig – kvartett i Brynäs. Det är decennium sedan Brynäs hade så pass många offensiva hot, och så pass högt upp i poängligan.
+ Powerplay. Tre nya mål igår och ny, klar etta i den statistiken (25%). 

– Publiken. Både siffran (5 116) och stämningen. Först och främst – BIF kommer från raka segrar på bortaplan, föreningen bjuder till med billiga biljetter, Starkbaum gör debut, serieledarna kommer på besök, löning i måndags... men det räcker tammefan inte. Jag sitter här nere i Göteborg och skäms rent ut sagt. Och stämningen var väl inte på topp heller. Inte ens när Brynäs ångade på i slutet, efter upphämtningen, var det pinsamt låg nivå. Klacken försökte, med endast ett par slappa applåder från sittplats som resultat. Varför i helvete går man på hocket om man inte ens blir taggad över ett 4–4-mål (efter 0–3 i baken)? Skärpning föfan!
– Bill Sweatt missade ett kanonläge i förlängningen, och blev väl tydligen så pass upprörd över detta att han krööööp tillbaka till avbytarbåset medan SAIK-spelare satte full fart mot offensiv zon. Riktigt uselt kroppspråk.

Nu väntar ett riktigt hett streckmöte med Luleå på lördag. Då vill jag se mer publik, en något mer stabil inledning, ett bättre försvarsspel och minst lika mycket mål framåt.

God natt! (eller God morgon...) 

Redigerad kommentar