Jaså, det blir buss? Onekligen lite bekvämare, men det kom ändå som både en chock och besvikelse - jag litade på Anneli S och hade redan börjat förbereda mig för en fartfylld kvalserieturné på pakethållaren på din postcykel.
Det hade verkligen kunnat bli ett speciellt hockeyminne...
Naturligtvis har du övertygat mig om vilka spännande saker man kan uppleva i Nolby: Golf på Nolbyknölen, gathockey på vägar där Zäta har lekt eller kanske utflykt med den härliga ismaskinen?
Det ska bli intressant att se vad du har i tankarna.
Zigge: 1) Mindre framgångsrikt 2) Nej. 3) Nej. 4) Jättebra.
Här kommer fler fräscha grepp för framtidens hockey:
TEKNING: Självklart ska man teka med masstart. Vid tekning får då spelarna ställa upp vid bortre kortsidan: När domaren blåser i pipan går starten - då gäller det att med alla medel hinna före de andra till tekningspunkten.
Ja lite bättre känns det. Men är det verkligen en skrivbordskonsult vi behöver? Jag förväntar mig att denne mästare ska inviga oss i kvalspelets mysterier genom praktiska och uppbyggande exempel på plats.
Äh, du är bara rädd att du ska behöva leverera den där plattan öl till Smokey som du slog vad om någon gång i forntiden...
Självklart, jag hänger med: Vill du också skjutsa mig? Både Rodrigues och Ulf Lindgren har erbjudit sig, men jag får väl åka en stund hos er var, så ingen blir ledsen...
Jag håller med, även ishockey måste också kliva in i framtiden och förnya sig - simhopp låter som en intressant idé. Kanske får man acceptera en smärre justering av förutsättningarna: Det blir väl bara mer spektakulärt om vattnet är fruset?
Själv tycker jag skidåkningens försök med byte av utrustning borde vara högintressant för ishockeyn: Till nästa VM tycker jag det vore en spännande idé att spela matcherna enligt följande upplägg: - första perioden som vanligt - andra perioden med långrör och - tredje med bandyklubbor.
Jag har en glädjande nyhet: mike66 (Timrå IK)har meddelat att han är intresserad att bistå oss som kvalkonsult. Kunde han också engagera Smokey och rådbjer så har vi här en fruktad tränartrojka att ställa på benen - vilka kvallag ska kunna överträffa den samlade ångest dessa ärrade kvalkämpar representerar?
Spännande och uppfriskande att skidåkningen söker nya sätt att göra sporten mer attraktiv - att hitta på en gren där man får stanna till och byta utrustning efter halva loppet tyder på en sällsynt känsla för tidens krav - vad kan vara mer rafflande än de som trasslar in skon i bindningen eller den som ramlar och knäcker en stav. Helst motståndarens.
Ändå är jag både förvånad och besviken att de inte kommit på den självklara produktförbättringen: en lätt marknadsanpassning av publikfavoriten från Robinsson - Skidrådet.
Åskådarna ska naturligtvis efter varje varv får rösta bort den åkare de inte vill ha kvar.
Finns det inga bestämmelser för hur man får byta lag som supporter? När det går bra då har mike66 Timrå IK som favoritlag, när det går dåligt Nolby HC.
Lite oroande det här - tänk om Brynäs hittat en formtopp och vinner alla matcher som är kvar? Då kommer vi ju gräma oss oerhört att de inte kom igång tidigare. Usch, låt det inte få ske...
Äh, var inte så gemen. Inte missunnar jag Wernblom att åtminstone på sommaren få glädjas åt nätkänning. Jag misstänker dock att hans familj inte är lika entusiastisk, det kan ju inte vara så inspirerande att få torsk jämt och ständigt.
boldten: Hmm, min blixtrande skrivförmåga gjorde att förra inlägget hamnade lite fel.
Jaså, tycker Frisco det? Vad trevligt. Ja, vi har ju haft en och annan passning till varandra och jag har hälsat på honom några gånger, så vi känner varandra ganska bra. Han är ganska kul själv - tänk om man hade lika många vänner som honom.
Jaså, gillar du gummikrocket? Ta kontakt med Frisco (liksom alla andra en värvad modoit) - han är en mästare på att dänga iväg gislaved-bollar på plywoodlådor täckta med nålfilt.
Fantastiskt - gratulerar, miiike. Tänk vilken känsla att få ställa upp för match med detta härliga vinnarvapen. Tyvärr vet jag att min gamla plast-killer redan för många år sedan har gått till de sälla jaktmarkerna.
Nu gäller det att hitta en sporthandlare som har haft vett att hålla några plastblad i lager inför bättre tider: Jag gissar att det är bäst att söka på ställen som heter "Lundins Sport eftr", "Arvids Cykel & Sport" och liknade ställen, gärna med en Ryon-skylt utanför.
Känner redan den magiska känslan att få glida ut med ett par lortiga, lappade jeans fram till nedsläpp med ett riktigt klassisk plastblad.
Sen ska du få se på magi när westerlind svingar med trollspöet...
Jag håller med, naturligtvis borde vi göra något för att åstadkomma ett så bra publikstöd som möjligt: Din tanke om en turné låter intressant: Vad jag förstått är vi en hel del som bor i Stockholm som säkert vill se matcherna. Om bussar eller samåkning till bussen härifrån kan ordnas så är i varje fall jag intresserad.
Vila dig i form? Vi brynäsare som är bortskämda med SM-guld borde åka på studieresa till Timrå. Där finns det obotliga hardcore-supportrar som vägrar ger upp. De vet hur det är att envist kämpa sig igenom kvalserie efter kvalserie för att slutligen nå målet och drömmen slutspel i elitserien.
Tyvärr, Huge jag håller inte med. Visst sitter det i hjärnan, men det är ingen ursäkt för att sluta kämpa. Ger man upp när det tar emot då visar man inget större prov på VILJA.
Om de förlorar efter att ha krigat till sista minuten, då har de all heder och respekt från mig, men när de efter halva matchen ger upp och knappt försöker - då är det något som är fel i inställningen.
Nu j-vlar får GP sätta en eldkastare i röven på grabbarna, så att de går ut och krigar tills de har blodsmak i munnen. De får ha hur mycket dolda talanger de vill, plockar de inte fram dem nu, så kan de få leta reda på dem i en ishall i Skutskär. Världen är översvämmad av löften och talanger - Det är de som har VILJA som blir stjärnor.
Nu är det laget med störst hjärta som vinner. KÄMPA BRYNÄS!
Vad är det för Elvis och Steele ni pratar om? poffa skrev:"Det finns bara en kung av Rock n' Roll och han dog för mer än 20 år sedan. Däremot lever hans musik kvar via härliga skivor och mindre härliga imitatörer."
Bon Scott dog 20 februari 1980. Som poffa skriver så lever hans musik kvar - via underbara skivor som "Let There Be Rock, Dirty Deeds Done Dirt Cheap och Highway to Hell. Den där punchige imitatören med gubbkeps har väl ändå sina ljuspunkter, men han är inte i samma universum som Ronald Belford Scott.