MoDo Hockey

Björn W: Vad har det med hemsidan att göra???

Jag ser det som två helt olika diskussioner, som förvisso har en del beröringspunkter.

Den ena handlar om vad som ska stå på hemsidan. Ska man skriva att det är en skitprodukt eller ska man som i princip varenda företag gör påpeka de positiva sakerna?

Den andra handlar om den attityd som spelare och ledare har.

En helt annan sak är att det pratas så oerhört mycket om mental träning. Jag undrar hur mental träning fungerar. Ska man säga till sig själv "jag är helt värdelös och borde spela allsvenskan" eller ska man försöka se en målbild där vi når slutspelet?

J F K: Det har med hela kulturen kring MoDo att göra.

Förlorade vi mot Väsby/Örebro/AIK igår?
-Spelar ingen roll, för på sidan 303 så kan vi se att Sedinarna gjorde 3 pinnar var inatt.

Ligger vi en poäng ovanför slutspelsstrecket?
-Förläng kontrakten med alla, där visade vi kvällstidningarna (och vissa av er surjävla fans också)!!111!!

Har vi spelat uselt i över en veckas tid och bränt 13 av de 15 senaste poängen och tagit ett jättekliv mot kvalserien?
-Vi har bäst PP!

Det här är inte begränsat till hemsidan, utan speciellt tänket om att vi kan leva på framgångar som spelare uträttat för 10 år sedan eller just nu gör på andra sidan jordklotet ger MoDo en moralisk rätt att spela slutspel och ska-ha framgångar även på nationell nivå.

Vi fans har ett ansvar att ta död på den här kulturen från vår sida, men det är oroväckande om vår officiella hemsida allt mer beter sig som en skrämd igelkott som vill att omvärlden inte ska banka så hårt på vår dörr.

Inte för att det är just hemsidan i sig, utan för att det är en fingervisning kring hur det resoneras i gångarna därute på udden.

Redigerad kommentar

Björn W: Väsbysyndromet har ingenting att göra med hemsidan eller övrig media typ matchprogram, klubbtidningar och liknande. Det fanns inte ens någon hemsida när man förlorade mot Väsby, men ändå lyckades man göra det. Men på den tiden kanske det var matchprogrammens fel? Om spelarna på något vis får för sig att det är lugnt om man bara glider omkring på en skridsko och petar lite lojt med klubban så är det tragiskt, men det är knappast hemsidans fel om så är fallet.

Och det där med att man även i svåra tiden försöker hitta positiva saker är inget nytt eller unikt för MoDo. Hur ofta har man inte hört tränare från allehanda lag som åkt på storstryk säga "Vi vann ju sista perioden och tar med oss det till nästa match"? Man försöker hitta något positivt för att kunna spinna vidare på det. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Per Elofsson hade ju lika gärna kunnat fokuserat på det negativa genom att säga "Det är bara att bryta ihop och lägga skidorna på hyllan för gott".

Och så länge det inte är felaktiga fakta eller rena lögner man presenterar på hemsidan, om att Nagy är effektiv eller att Sedinarna gör en massa poäng, så ser jag inget fel i att man skriver det. Man överdriver inte, man ljuger inte, och det påverkar inte spelet på isen. Det finns stora problem i spelet, men man löser det inte genom att skylla på hemsidan...

Björn W: Nåja, jag håller inte med om hemsidan. Ingen som haft synpunkten att den ska innehålla negativa saker har velat kommentera varför inget företag skriver om sina sämre sidor....

Jag håller med om attityden, men som sagt så tror jag inte att modospelarna har den attityden för att de läser modohockey.se. Faktum är att jag tvivlar på att särskilt många av dem överhuvudtaget kollar in hemsidan regelbundet. Attityden finns inom väggarna helt klart, men som sagt så tror jag att den har noll och intet med hemsidan att göra.

Petey21:

Saken är den, att redan under våren då MoDo tog sitt SM-guld, började fansen se varningssignaler. Man sparkade Mikael Pettersson på ett ytterst tvivelaktigt sätt, man gick bet på Mattias Weinhandl, man glömde att söka bidrag etc. Spelet var stundtals uruselt, men fansen hade ingen rätt att klaga eftersom MoDo trots allt slutade trea i serien, mycket på grund av att hemvändarna fortfarande kunde dominera då de väl tog i lite.

På något sätt lever man fortfarande kvar i den där bubblan att man egentligen tillhör de bästa, men att man har haft lite otur. Näslund pratar om att bli bäst i Sverige, men jag undrar om han inser hur avlägset det är.

J F K: Du och 21:an fokuserar på hemsidan och har den som kärna i diskussionen. Brett, Björn, LJ m fl har attityden som kärna och låter hemsidan delvis avspegla problemet.

Det handlar inte om att spelarna spelar dåligt för att hemsidan skriver att de är bra i PP, det handlar om att det inom spelarna, inom ledningen och inom de som skriver på hemsidan bor en attityd att Modo är världsfenomenaljättebäst. Det är tyvärr så jävla illa att väggarna i den i övrigt fräscha arenan stinker av självgodhet.

Det syns på hemsidan, t ex när man i skrift får det att framstå som självklart att Modo är det enda logiska valet när Eurosport ska prata om ishockey i allmänhet.

Gällande hemsidan handlar det inte om att fokusera på negativa saker och marknadsföra dem, det handlar om att sluta bete sig som om man vore hockeyvärldens medelpunkt.

I det stora perspektivet är det fruktansvärt viktigt att Macke och de han tar till sin hjälp lyckas vädra ur den där unkna stanken.

J F K: Företag som får objektiva och oomkullrunkeliga (man måste älska det ordet) klagomål på sina varor/tjänster, eller när det konstateras att de har defekter eller på något sätt är hälsovådliga kommenterar den uppkomna situationen både på sina hemsidor och i pressmeddelanden samt ber om ursäkt ifall man konstaterar att man levererat en undermålig produkt eller tjänst. Jag tycker att MoDos prestation ligger på den nivån under den senaste veckan.

Petey21: Som sagt, kulturen är inte och har aldrig varit begränsad till ett elektroniskt format, hemsidan är en förlängd arm eller termometer som ger oss en signal om vilken nivå av självgodhet/förnekelse man befinner sig i ute på udden. Organisationen är trots allt så pass liten.

Min teori kring Väsbysyndromet står fast. Vi är och har sedan 60-talets början varit ohyggligt stolta för vad vi har uppnått på hockeyrinkarna och vi alla låter självförtroendet sticka iväg alldeles för snabbt vid doft av framgång. Självförtroendet, de obligatoriska guldfantasierna (och kanske även vissa spelares krogrundor när guldet firas i förskott) passiviserar spelarna på isen.

Jämför med Färjestad och HV71 som har, relativt med MoDo, väldigt små framgångar i NHL men fantastiska framgångar i Sverige. Alla dessa framgångar för FBK och HV har förverkligats efter att MoDo tagit sitt första SM-guld.

Det är i Ö-vik som spelarnas drömmar grusas (förutom 1979 och 2007), det är inte när de är ensamma mot världen i någon miljonstad ute på slätten i USA. Där levererar de och blir försedda med bucklor, all star-utnämningar och mästerskapsringar.

Andra teorier än mina är såklart välkomna och kan bara hjälpa till att bekämpa fenomenet.