MoDo Hockey

Lumber Jack:

Tyvärr har han väl till viss del rätt i det här fallet vad det gäller svågerpolitik, även om han låter som en martyr för den goda sakens skull. Han offrade sig hänsynslöst för att ledningen i MODO skulle fatta att något måste göras. Och vilket snyggt sätt han gjorde det på:

"Det här går inte längre. Vi kan inte jobba tillsammans. Jag måste ha en annan assistent än Pirro."

Detta sagt fast han egentligen menade att han själv borde få sparken så att laget skulle gå bättre.

Poffa: Ja, nu surrendar vi. Låt Frisco lägga ut en massa snarktecken i stället, den Z:a-älskaren.

Poffa:

Säga vad man vill om Brithén, men bitter det är han , den gamla avdankade snuten...

Frisco:

Det är gnäll när det skrivs för lite här inne, nu gnälls det när det verkligen skrivs och handlar om hockey.

Men det är klart. Vi har kanske varit för seriösa. Lägg nu genast av med det NuMo så skall jag också sluta.

Frisco:

Jävla Passagen. Tack Frisco. (Konstigt att bilden dyker upp när man trycker på "besvara"...)

[bild]www.frisco.se/hs/brithen.jpg[/bild]

Då var lunchen slut. Det enda man hunnit med är att läsa denna tråden.

Tänkte ha lite kusr i engelska när jag ändå är inne och vänder:

Svenskt uppslagsord
ger sig gav gett (el. givit) ge(!) verb
kapitulera, ge upp


Engelsk översättning
surrender, give up

Fridens liljor till er ordbajsare.

Knaskamilla: Passagen fonkar ej med bilder......

Poffa:

Jag vet inget om coaching eller hur det är att vare sig ha en tränare eller vara en tränare, så jag uttalar mig inte. Däremot bifogar jag en fin bild:

[bild]hem.passagen.se/hhoger/ganget/bilder/brithen.jpg[/bild]

Sedan undrar jag: är det inte så att det alltid finns någon spelare som är missnöjd med coachen/coachens metoder? Eller är det bara MoDo som drabbats av det på senare år?

Poffa:

Naturligtvis vore det konstigt om du tyckte det var konstigt att du ifrågasätter Jansson.

Nästa år kanske vi äntligen får Slättvoll som tränare, kanske får vi då också en tränare som uppskattar Jansson som pensionerad föredetting, fast jag tvivlar. Jansson slutar nog innan han oplatsar.

Lumber Jack:

Idolbilden på H Höger var väl mer av det där Eddie The Eagle-snacket som jag skrev om i mitt förra inlägg. Mer humor än verklig idoldyrkan.

NuMo:

Är det verkligen så konstigt att man ifrågasätter Jansson? Jag tycker inte det, många med mig tycker inte det men en väldigt speciell klick av personer har han som sin stora favorit. Vilket för mig är ungefär som att ha Eddie The Eagle som favorit för sina långa hopp och sin fina flygställning.

Jag tror att du menar att ljudet från min klapp kommer före själva klappen och i så fall är du så ute och cyklar att du tveklöst skulle vara en svår motståndare för cykelkungen Westerlind i hans nästa storlopp.

Enda gången blixten står stilla är när The REDS kör en klappramsa, för snabbare tempo än dem är svårt att finna. Själv klappar jag bara när blixten slår ner, eller motståndarna slås ner.

Poffa:

Klockren analys av Brithén sejouren, (du glömde bara att nämna idolbilden på H-Höger) med ett undantag. Hans träningsmetoder var minst sagt underliga med mycket petande i sånt han inte hade med att göra. Spelarna var inte förtjusta i hans aroganta, "jag vet bäst-stil". Det finns många anekdoter om hur han lyckades få delar av laget emot sig, och hur han försökte sänka div. andra ledare. Karln hade egna idéer som i sig kanske inte var helt uppåt väggaran, men i kombination med den uppkomna hybrisen slog det helt fel.

Vad det gäller Slettvoll är åtminstone min uppfattning att han är lite av en pådrivare i Bäckman-klass, fast med ett mer psykologiskt anslag. Mer en genomtänkt känslomänniska än en känslomänniska med en aktiv vulkans lynniga temperament. Jag tror stenhårt på Slettvoll.

Poffa:

Menar du att din metafor "att få spelarna att göra i byxan" var något missvisande. Ja, då förstår jag du börjar ge med dig.

Jag tror inte att vi kommer varandra närmare än så här, precis som alla andra saker vi har olika åsikter om.

Jag hävdar t.ex. fortfarande att Hedlund inte kan åka fortre skridskor baklänges än den långsammaste ES-spelaren kan göra framlänges.
- Du hävdar att Hedlund baklänges från stillastående kan accelerera ikapp och om Jocke Lindström i full speed.

Jag hävdar att Lars Jansson inte har blivit ifrågasatt av någon tränare under åren i Modo - Du har inte gjort annat än att ifrågasätta honom.

Jag menar att ljudet kommer före klappen när du klappar händer - Du menar att blixten står stilla när du klappar.

Hmm? Kanske finns det en gemensam nämnare någonstans ändå...

NuMo:

Nu får du väl ändå ge dig. Slettvoll skall inte komma som någon elak skrikande galning med stora ögon och rufsigt hår för att skrämma dem till framgång. Det är inte heller det jag påstått att Bäckman gjort eller att någon skall göra. Men man skall kunna skrika ibland och våga ta tuffa beslut. Något som dagens kompisanda gör väldigt, väldigt svårt.

Det hela handlar om att våga säga till genom att skrika och gorma lite då det verkligen behövs. Något som det INTE görs för tillfället i omklädningsrummet. Vad Slettvoll eller Åkerblom eller vem som helst annan utifrån skulle kunna tillföra är att vara en som INTE är kompis med laget och därmed hela tiden klappar på axeln och förlåter trotjänarna. Slettvoll kanske skulle ha mod att bänka Wernblom, TP eller Söderberg. Eller bänka Hasse eller Tobbe då de varit dåliga och låta Milo spela matchen ut för en gångs skull.

Vad det gäller Brithén så var det inte så mycket hans träningsmetoder som gjorde det svårt utan snarare att han var en jag-människa istället för en vi-människa utåt. Och första säsongen red han på Bäckis framgångsvåg, det är det enligt mig inget snack om. Han kom in i MODO utan att göra några stora förändringar första säsongen och laget var då ett självspelande piano. När han väl började utföra sina förändringar och jobba efter hans filosofi så såg vi hur det gick.

Poffa:

Du förskönar verkligheten. Ingen kan kritisera Bäckmans ledarskap och värde när han utvecklade ett mycket ungt och mycket talangfullt lag. Laget gjorde mycket bra ifrån sig och jag är övertygad om att allt som oftast så förekom det inte överdrivna krav från honom till spelarna. Han krävde däremot att alla skulle göra sitt bästa och det hymlade han inte om. Som coach var han uppriktigt och pådrivande, men ingen Tichonov.

Utan att se mig blind på finalserien mot Brynäs så vet jag ändå att Bäckman där satte vissa viktiga spelares vilja att våga, på spel, ett spel han förlorade. Kaberle var en av spelarna som "sket" på sig. (Jo, jag skulle vilja klassa min källa som 100% tillförlitlig i det här fallet.)Samtidigt är det ju så att Pirro var delaktig i den sk. framgången att förlora finalen mot Brynäs, och att han själv faktiskt har nått fina framgångar de två säsonger han varit huvudcoach. Nu tar det för första gången emot och då skall vi ha in Slettvoll eller någon elak- Pronto! Vem ska vi ha efter honom då, frågar jag mig.

Att pirro måste utveckla sin spelidé ifrågasätter jag inte. Jag kräver det tom.

Brithén var en tränare med skinn på näsan. Han var inte rädd att sätta krav både på spelare, ledare, ledning och omgivning. Precis som Bäckman krävde han hård träning, men det blev inte populärt hos spelarna. Brithéns bästa uttalande var nog när han jämförde spelarna med vanliga arbetare som tvingades jobba året runt för ringa inkomst. Varför skulle inte spelarna kunna ägna sin arbetsdag åt att arbeta? Men skrikig och skrämmande i båset? Nej. Lågmäld och positiv för att få spelarna att vilja våga. Tyvärr blev det lite väl naivt spel, men utan framgång var det ändå inte. Han förlorade en final mot ett bättre lag, med ett sämre lag, till skillnad från Bäckman.

Poffa: Jag håller med dig och hoppas att jag inte gjort intryck av något annat.
Bäckmans framgångar kan ingen förringa honom, men det förlorade guldet kan han också direkt ha orsakat. Det var poängen.

Jag har absolut inte samma intresse eller insyn i andra klubbar, men visst har det sedan Bäckman tillträdde och fram till idag funnits en känsla av att Modos spelare har väldigt lätt för att vara missnöjda med sina tränare?

Brithéns julaftonsträning var ju halvpopulär och kanske var det befogat, men har det gått en enda säsong sedan åtminstone -99 som det inte har knorrats och snackats om att det bubblat av missnöje här och var i omklädningsrummet? Frågan är om det är oproportionerligt mycket.

Mano:

Jag skrev det till NuMo och jag skriver det till dig. Oavsett vad som hände i finalserien mot Brynäs så lyckades Bäckman med uppgiften att ta MODO till två finaler, en semifinal och en kvartsfinal. En del av spelarna som var med då (vissa är det fortfarande) ansåg att Bäckman var konstig men bra, då han fick varje spelare att offra sig lite extra och att ta ett extra skär.

För tittar man på finalserien mot Brynäs så vann man match ett enkelt, förlorade match två, vann match tre efter att ha spelat ut Brynäs efter noter (bl a så höll Sedinarna pucken i anfallszon i två minuter så Djoos och Sjödin grät av lycka då de fick byta). Fjärde matchen spelade man mycket bra i 30 minuter. Man ledde med 4-1 och var på väg mot guldet. Sedan kollapsade man. Men att det skulle vara Bäckmans coachning under hela finalserien eller just då som fick MODO att kollapsa är väl tveksamt. Snarare det att det gick för lätt och laget började tänka på hur/var de skulle fira. I femte matchen var det kanske Bäckis eller så var man helt enkelt för taggade.

Om man dessutom låter bli att stirra sig blind på finalserien mot Brynäs så ser man att han till stor del bidrog till att förvandla MODO, ett lag i en mindre kris både sportsligt och ekonomiskt, till en klubb som var fruktat för sitt spel och applåderat för att de hade en så positiv ekonomi.

Poffa: "Allmänt känt" är ett hårt ord, he he, men efter den legendariska finalserien så var det en del inblandade som talade ut så länge det inte kom i tryck och menade att laget helt enkelt dukade under av den djävulskt elaka stämningen i omklädningsrummet.
Bäckman uppträdde enligt ryktena mycket speciellt - på gränsen till vad man kallar barnsligt - och tjurslutade ett tag att coacha (Exempelvis satte han ju in en nästan osannolikt märklig uppställning direkt efter att Hasse J tryckte in 5-4 med tre minuter kvar i fjärde finalen. Bland annat åkte den halvskadade defensivspecialisten Magnus Wernblom omkring i egen zon och tittade på när BIF vände matchen med en felstuds och handfallen markering), kastade ut en skadad Wernblom från omklädningsrummet i en av pauserna och gjorde sig mer eller mindre omöjlig att ha att göra med.

Precis som Numo skriver så hade man krismöten inför en av finalerna för att skärpa till sig och ta guldet i hamn. Alla var ju överens om att de var tillräckligt bra för att spöa BIF enbart på ren och skär hockeystyrka. Det finns uppgifter om att laget där såg sig som ett självspelande piano - något som de visserligen borde ge Bäckis kred för naturligtvis - och att de finalserien gjort bättre ifrån sig utan någon i båset överhuvudtaget.

Om de sedan var primadonnor eller om vi inte kan se omfattningen av hur hårt det kan vara får man ju själv avgöra. På den tiden var ju dessutom Pirro knappast känd för att vara för bra polare med spelarna. Minns inte vilket årsmöte det var som han uttalade några blyhårda ord om vissa spelare och deras tillkortakommanden.

(Det mesta av det här är andrahandsuppgifter vill jag tillägga, men det handlar om flera källor då)

Jaha, man kanske skulle säga något i den här tråden också innan man loggar av för dagen, men jag vet inte om jag har så mycket att komma med. Jag känner mig lite vintertrött bara, och ägnar mig nog åt det som det egentligen var tänkt att man skulle göra från första början.

Vara åskådare.
(med ganska låga förväntningar f.ö.)

Poffa:

Poffa, poffa, poffa - det märks tyvärr vilken utbildning du sitter inne med. :-P

Det går inte att "budgetera med slutspel" eftersom det inte finns en given storlek på intäkterna för att man når minst en åttondeplats, man måste sätta göra en beräkning både på intäkter och utgifter - och då måste man utgå ifrån någonting. En hemmamatch i slutspel? Fem hemmamatcher? Inga hemmamatcher och enbart de ökade reklamintäkterna?

Vad Åke svarade på var hur stor den budgeterade förlusten var för säsongen, sedan klippte journalisten till med ett påstående i en bisats utan att ställa någon egentlig fråga angående detta. Att säga att Aftonbladet hade "rätt" om att man "budgeterat med slutspel" är ett påstående som jag, ursäkta min franska, torkar mig i arslet med - då "budgetera med slutspel" säger absolut ingenting, ekonomiskt sett.

En lämplig jämförelse skulle vara att budgetera med att ha 13 rätt på Stryktipset inför de utgifter man kan tänkas ha en fredagskväll, och sedan inte ta hänsyn till om den rätta raden innehåller 13 favoritettor eller 13 kryss i en omgång med FA-cupmatcher.

Men sen var du väl t******g också. ;-P

NuMo: Han kommer att gå på den en gång till.

scim: Han verkar vara desperat efter reavansch. Tränar han bra kanske han blir kvar till Foppa kommer hem.

Frisco:

Skriver en rad här jag också...

(Osso lägger jag in ett länktips avd. "Det var som fan")

Poffa:

Skicka med länken, jäfla pucko!

Alla:

Jaha, då har vi fått svar på om MODO budgeterat med slutspel i år. I dagens (tisdagen 16/12) så svarar Åke Eklöf så här på frågorna (saxat ur artikeln)
_____________

Ekonomiskt kommer ni väl att göra ett minusresultat den här säsongen?
– Ja, det är inte bättre än så. Det blir väl 5–6 miljoner som det ser ut nu.
Har det påverkat er i det här beslutet?
– Nej.
Det är första gången ni budgeterat med att gå till slutspel. Är tränarbytet en panikåtgärd?
– Nej, inte på det sättet. Att vi gör en rockard är för att vi hoppas vi ska göra bättre resultat. Det är inte tillfredställande att det inte är stabilt. Förhoppningen är att det ska bli stabilt och att vi ska vara ett slutspelslag.
_____________

Aftonbladet hade med andra ord rätt. Se där, det skall alltid vara en första gång med allt.

Poffa: Ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen....

NuMo:

Ja, visst litar jag på dig. Ungefär lika mycket som jag orkar kasta dig. Det kan du lita på.

Poffa: Jag kan inte säga det här. Men du litar väl på mig?

NuMo:

Vad har du från säker källa? Att Bäckis skrek så att laget kröp ihop i pausen och därmed förlorade finalen?

Frisco:

Vem bestämmer hur laget skall spela på isen för tillfället? Jag trodde det var just tränaren/coachen. Men jag kanske har fel, det kanske är någon helt annan.

Poffa: Jag har det från en säker källa, som man brukar säga på Modos forum i tid och otid.

NuMo:

Ja, eller så väntar vi tills vi hamnar i allsvenskan, för där är det nog lättare motstånd.

Vad det gäller din fråga om varflr de inte lyckades i finalen -99 så hävdar jag prestationsångest. Man insåg hur nära man verkligen var. Och inte tror jag det var Bäckis arga stämma över hur dåligt de spelat i fjärde finalmatchens första period som gjorde att laget föll ihop som ett korthus en blåsig dag.

zZ zz zzzzzz Z zz zZZ Z
[bild]www.sportforum.se/images/frisco/28.gif[/bild]

Poffa: Du tror för mycket på tränarens rop/skrik i båset. Det är på isen det avgörs. Här har du en bra taktik.
[bild]images.google.se/images?q=tbn:BpQ-WhZpOFMC:www.dochertyfamily.com/images/zamboni/zamboni_pattern.gif[/bild]

Poffa: Det är väl bara att byta tränare tills de börjar vinna?

NuMo:

Motfråga: Varför börjar vi inte vinna nu, är det inte bara att prata lugnt och sansat med dem så att de förstår hur de skall spela och därmed vinna?

Poffa: Men varför var man sämre? Det var ju bara att skälla så att spelarna sket på sig så hade det fixat sig. Så gjorde väl Brynäs tränare?

NuMo:

I sista matchen, definitivt ja. Under hela säsongen, nej.

Men jag har hellre ett lag som tar sig till slutspel och går långt där, än att jag skall behöva sitta och bita på naglarna för att undvika kvalserien. Men där kanske vi är olika?

Poffa: Bäckman hade enligt min mening ett bättre lag, med högre potential. Motgångarna Bäckman hade kom när det verkligen gällde. Du kanske tycker att Modo faktiskt var sämre än Brynäs?

NuMo:

Med endast Pirro i båset hade vi inte tagit oss till final.

Om han nu inte röt åt dem då och då så att de vakande till, vad gjorde han för något till skillnad från Pirro? Samma hockeyfilosofi har de om man får tro dem båda. Spelarmaterialet är väl knappast sämre nu än det som Bäckis förfogade över. Var alla andra lag verkligen så mycket sämre förra årtusendet??

Poffa:

Ja det blev ju ett litet grammatiskt fel där på slutet. Så här skall det naturligtvis vara:

"...Pirro har samma hockeyfilosofi men inte samma temperament och inlevelse som Bäckis..."

Poffa: Det ligger något i att han hade framgångar, men inte att framgångarna berodde på att han skrämde spelarna. Däremot så berodde motgångarna på att han skrämde dem. Vi hade haft ett SM-guld till med endast Pirro i båset i finalserien.

Poffa: Vi får väl som sagt se hur det kommer att fungera. Jag tror dock att folk klarar sig utan skrik. Sång vore trevligare, både på läktaren och i båset.

NuMo:

Har jag verkligen fel? Bäckis hade under fyra år, med sin speciella stil, fyra riktiga framgångsår. Jag hävdar fortfarande att karln gjorde något rätt och med tanke på att Pirro och Bäckis har samma hockeyfilosofi men inte samma temperament och inlevelse som Bäckis så kanske det ligger något i det jag säger ändå...

Frisco: Melinder är den, som du säger, som många spelare sagt som bästa tränare. Men han har inte coachat Junis-lagen i alla år. Det är skillnad på tränare och coach.
Jag tycker det behövs nån som kan coacha i båset under match. En person som har fingerspitzgefül och mod att bänka en dålig spelare trots att det är en "stjärna" mm.

Melinder kanske däremot kan "lära" laget att spela på ett (nytt/annat)vägvinnande sätt med det material som dom har. Han är förhoppningsvis inte lika "hemmablind" som Pirro är just nu.

Poffa: Du har fel. Han skrämde inte spelarna till prestationer under försäsongen heller.

Frisco:

Visst är han en bra tränare... men det är på juniornivå. Frågan är om han är lika bra att ta hand om 10 år äldre spelare som han inte hockeyuppfostrat från barnsben.

Men framtiden lär väl visa oss hur bra han är. Jag har absolut inget mot Melinder, men hade gärna sett att han fick en annan person än Pirro bredvid sig. Varför inte Slettvoll, t ex.

NuMo:

Skälla förrän det blev grus i maskineriet? Så han började med att skälla alltså? Efter hans första halva säsong var laget sist. Man gick till semifinal. Förmodligen berodde det på att han tippade i ännu mera grus i maskineriet...

NuMo:

På något sätt så hade varenda spelare i truppen respekt för Bäckis under hans tid i MODO. Hur lyckades han med det? Jo, han sa åt grabbarna att börja sommarträna, annars kunde de packa väskan. Werner var en av dem som tyckte detta var skit och slarvade lite. Vad hände? Jo, han blev bänkad i början av säsongen och insåg allvaret. Efter det var han bra mycket bättre än innan.

Man måste kunna skälla på spelarna när de gör något fel. Även Foppa får nog en del kritik för dumheter han gör. Hartley var ingen mes och det tror jag knappast Granato är heller.

Lumber Jack:

Nä, Milo tycker nog inte Pirro är för mesig, snarare dum i huvudet. Men det kan ju bero på att Pirro alltid låter Milo bära hundhuvudet, oavsett vem som gjort fel. Jag är beredd att hålla med Milo!

Poffa: Glömde.

Bäckman behövde inte skälla på sina spelare förrän det började bli grus i maskineriet, så tippade han i ännu mera grus. Faktum är att man hade krismöte i spelarleden innan en av finalerna för att vissa spelare hade prestationsfrossa skapad av Bäckman.